31.12.09

Året som gått

Idag, den sista dagen på år 2009 är det ju svårt att undvika att tänka tillbaka på tiden som förflutit.

Januari
Vi inledde 2009 med sorg. Ett litet foster hade inte möjlighet att stanna kvar hos oss och natten till nyårsdagen blev den fruktansvärdaste natten jag upplevt.

Februari
Med ägg i frysen på Carl von Linné kliniken beslutade vi oss för att prova igen. Kroppen kom igång fint med mensen så varför inte köra på nu när vi ändå var igång?
Dagen innan min födelsedag åkte vi till Uppsala för försök nummer två. Det känns aningen märkligt att se Maja i äggform såhär i efterhand. Tänk att ett nedfryst ägg kan bli en liten fin bebis.

Mars
En ny start -det lilla ägget fastnade och började växa. Blödning kom men jag stod på mig och vi fick se lilla hjärtat slå. Blödningen avtog och ett visst lugn kom över oss. Kanske skulle detta fungera hela vägen.

Juni
Dags för ultraljud då vi får se "Sjuan" eller "Egolina" som hon kallades, för andra gången.
Min lillasyster föder sin son Hugo på midsommarafton - blir moster och så himla stolt!

November
8 november var Maja beräknad, men ville inte släppa greppet riktigt ännu.
Så efter 15 dagar över tiden och mycket bajsande i vattnet ploppade BajaMaja ut och livet blev med ens mycket bättre och vi fick glädjen att bli föräldrar åt vårt älskade och efterlängtade mirakel!

Maja har en benägenhet att titta i kors då och då, ser himla lustigt ut.
Melvin är stolt storebror. Något de har gemensamt är att båda är provrörsbarn :-)


30.12.09

Magbild v. 5+4

Godkväll på er underbara människor! Ni ska veta att jag saknar er - ja, även fast det är i den virtuella världen så blir det ju en samhörighet när man läser bloggar, kommenterar och tänker på er därute i cyberspejs.

Ovan den klassiska magbilden som togs varje söndag. Men nu är det ju mer saker utanpå magen än inuti. Lilla Majamiraklet är redan 5 veckor och 4 dagar. Här sitter hon i den nyinköpta bärselen.
Vi lär känna henne varenda dag som går och det är ett sant nöje att få äran att göra det!

Vissa dagar är mer jobbiga än andra för damen ifråga med magknip och närhetstörstande.
Fick höra att det nog har med bebisars tillväxtperiod att göra. Det vill säga helt normalt.
Hon har i stort sett 2-3 dagar med mycket mat och lite sömn följt av 2-3 dagar med mindre mat och mer sömn.

Nätterna har (peppar peppar ta i trä) fungerat kanon sedan hon föddes. Hon vaknar till någon/några gånger per natt men då räcker det att plugga in ljuddämparen (nappen) så somnar hon om. Hon brukar äta vid 22-tiden och vill ha mat framåt morgonkvisten igen.

Och upp i vikt går hon samt växer på längden så det knakar! I måndags på BVC vägde hon 4440 gram och var 55 cm lång med ett huvudomfång på 39 cm.

Jag ska läsa ikapp era bloggar och besvara era gulliga kommentarer, förlåt om ni känner att jag inte svarar, det kommer! Men dagarna trillar på och tiden framför datorn har blivit mindre. Men jag tänker på er! Och för alla som kämpar, gud så jag hoppas det ordnar sig så att alla får uppleva alla känslor som det är med graviditet och föda barn och allting efteråt.

Massa kramar på er!

22.12.09

BVC

Hej! Ett livstecken. Just nu sitter vi på Bvc. Maja får käk efter 1månadskollen. Kan inte förstå att lilla miraklet blir en månad imorgon! Idag firar jag o sambon tre år som förlovade. Kram sålänge!

10.12.09

Status på mamma 17 dagar efter

Efter förlossningen gjorde det ont att gå på toa. Det sved när man kissade därför att man var sydd och hade lite småsår, grät faktiskt några gånger för att det gjorde så ont.
Det har dock minskat. Att göra nummer 2 fungerade också hyfsat, man kände sig lite bedövad dock eftersom de sytt i mellangården.

Jag använde en bedövningsgel som jag fick ifrån tjejkompisen som jobbar som sjuksyrra och den lindrade en del (Tack Lotta ♥)
Dock har det känts som jag burit en 20kgs tyngd med underlivet, det har dragit och svidit en del. Försöker komma ihåg att göra knipövningarna så att man bygger upp musklerna igen. Att sitta på huk gör lite ont så ännu är man väl inte helt fix och färdig mellan benen ännu.

Det härliga avslaget har lugnat ner sig i alla fall.

Viktmässigt så gick jag upp ca 13 kg under graviditeten. Vägde 79 vid inskrivning i v.13
Jag vägde mig när vi kom hem och då hade jag tappat cirka 8 kg direkt efter förlossningen.
Sedan tappade jag 1 kg om dagen under tre dagar. Nu väger jag 79 igen.
Känns konstigt att magen är borta faktiskt. De enda spår som syns är ju det som dinosaurien rev upp ;)

Jag hoppas på att kunna ta promenader i skogen med Maja och vovven redan till helgen, det är så skönt att få frisk luft när man bara hänger inne hela dagarna :)

7.12.09

Första BVC-besöket

Idag var det första bvc-besöket för oss o Maja. Hon vägde 4030g o var 53 cm, huvudet mätte 38 cm. Mjölken gör sitt! Hon gjorde en klassiker o kissade när hon låg nakenfis på vågen. Nästa besök blir hemma. Blir kul o se hur mycket hon gått upp då. Inatt sov hon 5-6h på raken! Tydligen inte jättevanligt att de sover hela nätter i början. Vi har en liten snäll tös, lilla älskade mirakelmaja!

2.12.09

Förlossningsberättelse + bilder (långt inlägg)

På söndagkvällen den 22 november, efter pizzaintag och då vi lagt oss tillrätta i soffan känns det konstigt mellan benen och jag hastar iväg på toaletten för att kolla vad som hänt. Ropar på Lasse eftersom vattnet som börjat sippra har grön/beige färg. Ringer till förlossningen och de tycker att vi kan åka in. Jag blir givetvis orolig – man har ju läst att missfärgat fostervatten inte är bra. Tar en snabb dusch och packar ner det sista innan vi säger hejdå till katt och hund.
Jag som ändå varit väldigt lugn under sista delen av graviditeten blir nu orolig över att något är fel.

Väl inne på förlossningen och undersökningsrummet blir jag uppkopplad med CTG och hjärtljuden är det inga fel på. Några sammandragningar har jag, men inget jag själv känner av så mycket.
De kontrollerar att det verkligen är fostervattnet som gått både med någon PH-sticka samt koll av bindan.
Mitt urinprov har en gul/grön färg så det är ju inte snack om något annat än bajs i fostervattnet.De säger att vi får stanna över natten vilket känns tryggt! Sköterskan frågar om jag vill ta lavemang men jag avböjer. Ringer till föräldrar och lillasyster för att uppdatera om läget och Lasse ringer sina föräldrar som skall hämta hunden på måndagmorgon. Blir tilldelade ett rum och får CTG kollade igen innan sovdags. Lasse är som ett barn på julafton och jag har ont på samma nerv som tidigare i magen vilket medför lite sömn och kisspauser en gång i timmen.
Samtidigt är det väldigt overkligt – vi befinner oss på förlossningsavdelningen och har ingen aning om när allting kommer sätta igång. Nervöst, läskigt, pirrigt, förväntansfull – alla känslor på en och samma gång.
Vi saknade vovven dock, som vi lämnat i all hast hemma och som såg så orolig ut när i alla fall hispiga jag gav oss iväg.
Vårt rum där vi sov på söndagen till måndagen


På morgonen efter frukost kommer läkaren in och gör en undersökning. Det kändes vill jag lova, en hel hand uppkörd i härligheten när man bara vill få ut något. Konstaterar att jag är öppen 2 cm, yay! Får värktablett efter att jag förklarat att det gör fruktansvärt ont på nerven inne i magen.
Vi blir förflyttade till förlossningsrummet där det kopplas värkstimulerande dropp.
Värkarna kommer igång så sakteligen och vi är uppe och vandrar i korridoren. En gång i halvtimmen höjer de droppet så att det rinner till fortare. Försöker äta lunch och får i mig litegrann – pasta och någon krabbsås. Smakar kräks i hela munnen men jag behöver energi.
Har ganska ont och orkar inte gå runt i korridoren – får frågan om jag vill testa att sitta på bollen vilket jag vill prova. De sätter även igång lustgasen och i början får jag inte alls till det och kastar den ifrån mig.
Men när jag sitter där på bollen och känner att det inte går så gör jag ett nytt försök med gasen. Den blev min livräddare! Jag var så borta ibland att jag nästan somnade till med masken tryckt mot ansiktet. Lasses uppgift blev att se till att jag tog bort den efter att värken klingat av.
När klockan är runt eftermiddag är det dags för ny undersökning (gjorde inte lika ont som första) och jag hade öppnat mig till 4 cm.


Vi sov långt ifrån varandra denna natt

Han tyckte nog det var lite jobbigt att vara så maktlös. Men han skötte sig exemplariskt! Peppade och kom med stöttande ord. Sa till och med att jag var hans idol och det gör en glad! Masserade ryggen när jag satt på bollen och gungade i sidled.
Vid ett tillfälle såg jag att han däckat på förlossningssängen, han var så trött så han tog en välbehövlig power-nap. Själv kände jag mig elak som knappt kunde prata med honom, men det enda fokus jag hade var på min älskade lustgas. Han fick hjälpa mig på toa vid ett tillfälle också eftersom jag var så snurrig och hade droppställningen med mig. Sen var det snabbt tillbaka till bollen och gasen...
När sköterskor kom in och man var mitt uppe i en värk och sedan pratade med dem var det som att rösten var mörk och gick i slow-motion. Man var verkligen borta och tiden gick.


Min livräddare under måndagen, halleluja!

Efter en timme med envist rullande från sida till sida på bollen gjorde det så ont så jag kände att jag ville ha EDA. Först provade vi dock med morfinspruta som hon stack in strax ovanför rumpan.
Innan beslut om EDA gjorde hon dock undersökning och konstaterade att jag öppnat mig 4 cm på en timme!Inte konstigt att jag höll på att dö. Då sa jag att vi skulle köra på utan ryggbedövning, nu kändes det ju nära målet trots allt! Kunde dock inte gå på toaletten längre för att det gjorde ont, men det var det minsta bekymret för de satte kateter och tappade ut allting på det viset.

Uppkopplad till CTG, senare fick lillan skalpelektrod på huvudet


Var tvungen att fota Lasse när han åt middag - något jag inte klarade av. Lasse tyckte jag var knäpp som fotade när jag låg med värkar. Älskade bollen i bakgrunden

Jag minns inte vad klockan var när jag var fullt öppen. Men 21.10 står det i journalen att krystvärkarna började.
Försökte stå på knäna, hängandes över sängen med spypåsen beredd. Kändes dock bara konstigt och som att jag bara skulle bajsa på mig och inget annat. Stod så ett tag och la mig sedan ner.
Barnmorskan vi hade innan skiftbytet blev arg på mig och sa att jag inte ens försökte krysta, varpå hon slängde handskarna i golvet och gick. Lasse tror det var bra för jag kom igång sen – jag minns bara att jag blev ledsen och kände att vafan, jag har ju aldrig fött barn så hur ska jag veta hur man exakt ska göra.
Nästa barnmorska – Anna och undersköterskan Sandra var tjejerna som hjälpte oss igenom till målgången.
Spypåsen i högsta hugg och försök att krysta stående, min min säger väl allt...


-Tryck på som när du ska bajsa, sa de och jag tryckte på och bajsade. Hej vilt kändes det som men så var det ju inte… kändes hela tiden som att jag bara skulle skita och att bebisen aldrig skulle komma ut.
Lasse höll i handen och tryckte fram huvudet på mig så jag kunde ta i ordentligt. Vid varje krystvärk var det bara trycka på utav kung och fosterland. Därimellan hämtade jag andan och bara vilade. De tyckte jag var duktig som tog det lugnt mellan värkarna och andades.
Någon gång glömde jag bort att hålla andan vid värken och andades ut varpå de sa – Neeej
-Oj förlåt sa jag och hämtade på nytt andan och tryckte på vidare.
Det gick framåt helt klart och själva utdrivningskedet var ändå mildare än öppningsskedet tycker jag.

Fick bedövningsgele, enligt Lasse, själv blundade jag när värkarna kom, då jag sa att det började svida mellan benen. Lasse och tjejerna hejjade på och pratade om huvudet och håret som syntes.
-3-4 krystvärkar till så är bebisen ute, tyckte barnmorskan. Fick lite lustgas emellan och kände att nu är det ändå nära! De öppnade upp sjukhusrocken och sa att de skulle förbereda landningsbanan.
Tillslut, klockan 22.26 sa det floooooff och bebis och vatten och annat grejs kom ut. Vilken känsla!
Helt övermäktigt! Jag grinade, Lasse grinade och de tittade efter vem av oss som hade gissat rätt på kön.
Det var en liten dotter! Det här kommer jag bli pikad för lång tid men jag kläcker ur mig "Fan, nu fick du ju rätt" till Lasse. Menade ju inte det på det sättet, men det förstod han också.

Fikat smakade gudomligt mitt i natten

Hon kom upp på mitt bröst, Lasse fick klippa navelsträngen, men sen hamnade hon så konstigt att hon knappt fick luft och blev lite lealös.
De gick iväg med henne så att barnläkaren fick titta på henne. Då blev man ju mer orolig att något var fel.
Men de kom tillbaka ganska snart och sa att allting lät bra, var nog bara något tillfälligt.
Moderkakan kom ut strax efteråt och trots den gröna färgen (som hade blivit utav bajset i vattnet) så såg den bra ut. Lasse fick fota den.
Jag blev sydd i mellangården och sedan hade jag fått som ett skavsår innanför blygdläpparna som de inte gjorde något åt. Blev sedan avtvättad det värsta och fick på en gigantisk jättebinda.
Eftersom de hade fullt upp på förlossningen denna kväll fick vi ligga kvar ett tag i förlossningsrummet.
Lillan låg intill bröstet och fick i sig lite mjölk. Efter en stund behövde jag verkligen kissa så Lasse fick lägga sig i sängen. När jag kom tillbaka var hon inte alls nöjd. Då sköterskan kom in och skulle mäta och väga lillan så sa hon att det inte var så konstigt att hon var förbannad.
Halva sängen var nerbajsad, fullt med svart barnbeck. Efter rengöring, mätning och vägning var hon nöjd igen.
Tiden gick och efter en timme ungefär kom de in med fikabrickan. Det smakade himmelskt – speciellt som man knappt ätit under dagen. Vid 2-tiden på natten blev vi flyttade till BB. Ringde mamma och pappa och sms.ade syrran. Mamma började gråta – de hade varit så oroliga hela tiden och vi hade inte hört av oss alls under måndagen. Blev inte riktigt läge att springa iväg från rummet för Lasses del då man gärna ville ha honom nära.
Lillan på läkarundersökningen på tisdagen
Lillan åt lite och höll sedan sin mamma vaken till 6 på morgonen då jag nästan somnade sittandes med henne i famnen, kände mig elak men väckte Lasse som fick lägga henne i sin säng. Där låg hon glatt och snuttade på hans lillfinger i en timme. Vid 8-tiden var det dags för frukost och innan dess tog jag en efterlängtad dusch som jag inte hunnit under natten. Åh så skönt det var!
Det blev läkarundersökning och allting såg bra ut. Vi ville åka hem redan på tisdagen – men blev avrådda eftersom hon dels blev lite loj precis vid födseln och sedan hade bajs i vattnet. Hon hade redan kräkts upp lite under dagen. Givetvis stannade vi för hennes skull och det kändes ändå ganska skönt att hänga på rummet, titta på den vackra skapelse som kommit ut till oss, sitta vid datorn, sova lite, äta och bara vara.
Inte så många måsten som när man sedan är hemma och skall ta hand om hushållet.
Lunchintag på tisdagen, att sitta upp var svårt så det blev halvliggande position och så fick Lasse skära maten ;-)

På onsdagen, efter lunch hade vi fått alla papper vi skulle ha och kunde packa ihop våra saker för att fara hemåt. Vems bebis hade vi snott? Det kändes ju helt overkligt att vi skulle få ta med oss denna sötnos hem. Hade allting verkligen hänt? Nere i sjukhuset entré sprang folk runt som vanligt som att ingenting hade hänt. Hallå – vi har precis fött barn! Den häftigaste och mäktigaste känslan men samtidigt så fruktansvärt overkligt.


Äntligen, efter tre år av längtan så har vår älskade dotter kommit till oss. Vi har fått äran att bli hennes föräldrar och vi tar vara på varenda minut för detta är så fantastiskt! Vårt lilla nedfrysta ägg sedan oktober 2008 blev en liten perfekt bebis.
Måste nypa mig i armen mellanåt för att försöka förstå och ta in att detta har hänt på riktigt.
Allt har varit värt det! Så är det bara, även smärtan efteråt eftersom man känner sig helt sprängd – för man vet att det går över. Önskar så att alla kämpar får uppleva det här med graviditet och att föda barn, det är så stort!
Välkommen till världen lilla Maja!

Stolt nybliven tvåbarnspappa och Maja

Hemfärd på onsdagen från BB. Hon är så liten i sitt stora babyskydd

Hoppas ni har orkat läsa ända hit! Återigen, tusen tack för alla gulliga kommentarer! Ska läsa ikapp era bloggar och svara tillbaka! Tack! ♥ ♥ ♥

27.11.09

Dagarna går

Tusen miljarder hjärtliga tack för alla era kommentarer! Värmer otroligt mycket! Vi kom hem i onsdags o dagarna består i att amma, sova o glädjas åt vår lilla bebis! Förlossningsberättelse kommer snart, har inte suttit vid datorn alls sen hemkomsten. Detta skrivs från mobilen, jag njuter av utsikten bestående av hund, dotter o sambo. Stor kram sålänge!

24.11.09

Nu är jag här!

Nu har jag äntligen kommit! Född 23 november kl 22.26. 3815gram o 50,5cm lång. Tar igen mig efter nattens skrikfest. Förlossningsberättelse kommer sen, men alla mår bra! Många kramar från två lyckliga föräldrar o en liten dotter

21.11.09

Dags att släppa ploppen?

Natten har bestått i att tvätta nerkräkta sängkläder och försöka ta hand om bonussonen som helt plötsligt mådde illa igår kväll och sen kräktes varje timme mellan 1 och 5 imorse.
Stackars liten, den lilla kroppen och så en mage som inte förstår att det inte finns något mer att få upp.

Idag har han sovit i stort sett hela dagen. Två smörgåsar åkte raskt upp igen och han slocknade snabbt därefter. Sambon fick migrän och har vilat större delen av dagen han också, antagligen av för lite sömn inatt och oron.

Jag försöker vara lugn. Men oron smyger sig på. Är det magsjuka? Om jag blir magsjuk -fine. Det går ju att få ut bebisen via nödutgången om det vill sig illa. Men om sambon blir sjuk så kan han ju inte följa med på förlossningen.

Nu ska man inte ta ut saker i förskott, han kan ju lika gärna hålla sig frisk. Men en liten gnagande oro sitter där och pockar på och jag önskar att lilla Sjuan kan bestämma sig för att sparka igång livmodertappen, släppa på ploppen till badkaret, tömma ut vattnet och komma ut till oss snart. Gärna imorgon älskade bebis, din mamma vill ju ha din pappa med när det är dags att föda

20.11.09

Hjälp in och hjälp ut

Mamma Surro är på mig igen om att blogga varannan timme...ingen vila, ingen ro ;-)

Idag var det besök hos barnmorskan. Alla värden var som vanligt bra, bebisens hjärtljud låg på 148 slag, mitt SF mått var 36,5 och vi fick tid för igångsättning.
Tisdag 24 november klockan 8.15 skall vi infinna oss på sjukhuset för undersökning. Det gäller min livmodertapp. Sedan efter det får vi se vad som händer.

Jag hoppas och tror att Sjuan skall komma ut tidigare än tisdag, så jag får föra ett allvarligt snack med livmodertappen att börja utplåna sig och släppa fram den här efterlängtade bebisen nu.

Barnmorskan önskade oss lycka till och så kramades vi, hon skulle hålla koll i datorn och journalen hur det gick för oss. Hon mumlade något om att "vissa var det svårt att släppa taget om" och det gjorde mig glad såklart, underbara, glada barnmorskan Gunilla :)

Själv har jag varit väldigt trött idag, i kroppen. Det börjas kännas att man har burit omkring på allting ett tag och efter bilkörningen var mina ben riktigt trötta...märkligt hur kroppen kan bli. Har haft lite känningar i ryggen under kvällen, får se om det är något på gång.
Men så fort jag somnar så försvinner all värk - konstigt ;)

Klockan är nu 23.28 och snart börjar en ny dag ta fart. Spännande spännande att se när Sjuan vill komma ut.

Tror det var pappa som sa idag att " Ja, den skulle ju ha hjälp att komma in, så då är det väl inte så konstigt om den ska ha hjälp att komma ut också" Klokt tänkt :)

Godnatt underbara människor - förlåt att jag är dålig med kommentarerna, blir skärpning på det!

19.11.09

Sista besökt hos barnmorskan imorgon

Imorgon är det nog sista besöket hos barnmorskan. Sedvanlig kontroll och sedan förhoppningsvis tid för igångsättning på sjukhuset, jag antar på måndag för de borde inte dra ut på det mer då vi på söndag gått 42 fulla veckor.

Sammandragningar har jag i stort sett hela tiden nu vilket är bra, för då händer det i alla fall något.

Tänk att det kan hända precis närsomhelst egentligen. Känns himla konstigt!
Vi längtar allt mer och mer efter den lilla busen som gömmer sig kvar i magen. Men tar ändå dagarna som de kommer - det finns ingenting att stressa på och bebisen kommer ju när den själv bestämt sig. Eller ja, är den lika envis på måndag så blir det ju med hjälp på traven.

Läste i informationsbladet att de sätter igång förlossningen på konstgjord väg. Det passar ju oss - det är ju redan lite science fiction kring IVF ;-)

18.11.09

Ett ljus för farmor ikväll och tack underbara ni för värmande kommentarer

Idag har vi tänt ljus för min älskade farmor som fyller år, saknar henne! Idag skulle hon blivit 82. Hade varit roligt om Sjuan kommit ut just idag på hennes dag.
Men än håller jag tätt. Såväl som med vatten som med bebis.

Ingen gissade alltså rätt på när Sjuan skulle komma - hihi, vill ni gissa mer är det bara kommentera.
Imorgon är också en trevlig dag annars, då skulle det bli exakt 5 månader efter min systerson Hugos födelse.

Oavsett när är Sjuan så hjärtligt välkommen ut till oss! Har haft ganska mycket sammandragningar, vilket är bra. Men inte så mycket molvärk, förutom igår när jag trodde det skulle komma igång.

Det är verkligen spännande nu!

Hjärtligt tack för alla era kommentarer om inslaget, det värmer i hjärtat att höra att ni tycker vi är modiga. Känns lite märkligt att "outa" sig själv och sambon på bloggen, men samtidigt skönt! Själv känner jag att det är bra att ämnet förs upp i ljuset, vi är många som är med i den här svängen så nu hoppas jag det blir debatt i ämnet!

Ni är bäst - massa kramar o kärlek till er!

17.11.09

Kvällens inslag från TV4 om IVF

Längre inslag i TV4 Regionalt som gick 18.30 (klicka på länken)

Tack TV4 för att ni uppmärksammar detta!

Hej jag heter Jannica och är IVF.are

När jag startade den här bloggen gjorde jag det som anonym. Bara ett bloggnamn ute i cybervärlden. Varför? Därför att en sådan här resa kanske man inte basunerar ut helt fritt när den är i sitt startskede. Mycket på grund av jobb. Man vill inte att alla ska veta att man försöker bli gravid. Folk som blir det på vanlig väg går ju inte ut och säger att de försöker göra barn till sin arbetsgivare till exempel.

Nu har resan pågått i snart tre år och den kommer fortsätta pågå - oavsett att vi snart beräknas få vårt lilla provrörsbarn. En gång IVF.are alltid IVF.are och det finns mycket att diskutera, kämpa för, stötta och peppa andra, göra skillnad...!

TV4 regionalt kom för att göra en intervju om IVF och skillnaderna i landstingen.
Jag frågade min sambo Lasse innan om det var något han kunde tänkas ställa upp på och till min glada förvåning sa han "ja"
Jag är oerhört stolt över honom - för det kan vara känsligt när man är kille och det är ens simmar som krånglar till det. Det sitter väl kanske i manligheten. Då känns det extra fint att han faktiskt kan prata i tv om det, även om det nu är ett kort inslag så hoppas vi att detta kan påverka något.

Diskussionen om nedskärningar inom vården gällande IVF-patienter är inte över än...

(Klicka på bilden för att komma till inslaget. Längre inslag kommer tydligen ikväll 18.30)

16.11.09

Barnmorskebesök

Alla värden var i sin ordning och sjuan ligger fortfarande djupt ner. Återbesök fredag 20e och igångsättning på måndag 23e som planen är nu om jag och bebis fortsätter må bra. Jag tror fortfarande på 18e som jag tidigare har önskat. Det är himla spännande, kan ju ske närsomhelst nu. Men jag känner mig så lugn och det är en skön känsla. En dag i taget helt enkelt. Mumsar choklad nu samtidigt som bilen blir avtvättad, rätt skön avkoppling :-) kram!

15.11.09

v.41+0 och magbild

Kanske sista söndagen med magen? Känns ju lite konstigt. Den är mysig och klappa på och känna det lilla livet röra sig därinne. Men vi börjar allt längta mer och mer efter Sjuan nu - nyfikna på vem som bott inne i magen.

Imorgon är det besök hos barnmorskan för sedvanlig kontroll. Samt inbokning av tid till sjukhuset för kontroll ifall vi skall sättas igång senare under veckan eller nästa måndag.
Spännande spännande! Har jobbat och slitit ute i garaget idag, är lagom mör i hela kroppen.

Pappa ringde och hörde ifall bilen var tankad och vi hade packat väskan. Han sa att vi åker in imorgonbitti, ska bli roligt och se ifall han har rätt :-)

Ha en fin kväll, kram!

Dåligt samvete...eller?

Ibland kan jag känna dåligt samvete, även fast jag inte ska ha det, för att jag är gravid.
Det finns så många som kämpar för att bli gravida och möter motstånd efter motstånd.

Nu är vi ju också inne i IVF-svängen och har också haft svårt att bli gravida och fått kämpa ett tag. Alla fall är ju inte likadana, en del lyckas på första, andra på fjärde och en del lyckas inte alls. Likheterna är ju att vi alla är ofrivilligt barnlösa. En gång IVF.are alltid IVF.are tycker jag.

Jag vet att det är jobbigt att se gravidmagar och bebisar när man själv innerligt önskar sig detsamma. Men samtidigt har ju IVF-gravida gått igenom i stort sett samma saker och också befunnit sig i samma önskan om ett barn.
Jag säger inte att det är fel att känna hopplöshet, avundsjuka och ilska mot människor som är gravida. Det är känslor som är svåra att styra över. Men jag känner själv att IVF.are ändå kanske förstår situationen mer än de som blivit gravida på vanlig väg så att säga.

Önskar ju själv så innerligt att alla som kämpar ska få bli gravida en dag och hoppas att vi som ändå sitter i samma båt på något sätt kan hålla ihop.
Vi går faktiskt igenom saker som världen borde upplysas om, saker som inte är så självklara eftersom folk tror att bebisar blir till på vanlig väg och inte i glasrör.

Massa konstigt pladder från mig ikväll - vet inte om jag når fram med vad jag vill säga.
Men enkelt sagt - ingen är ensam, vi är fler som går igenom detta och det finns stöd och kramar att få, vi behöver varandra!

14.11.09

Mysig lördagskväll

Magen är utspänd ordentligt. God mat, fantastiskt trevligt sällskap och så godis blev det ikväll! En spontan socialkväll med närmsta vännerna.

Igår var vi och åt middag hos svärföräldrarna, innan vi åkte när vi stod i köket och pratade så gjorde det extremt ont i de nedre delarna. Har tidigare haft som att det känns som knivar som sticker rakt upp, nu kändes det mycket mer och det var nästan svårt att stå upp.

Säkert massa nerver överallt som kläms åt, tänkte att det kanske var på gång men nätterna är väldigt lugna. Var uppe på toaletten som vanligt under natten och såg snöflingor falla så vackert, så ljudlöst och så fint utanför fönstret! Tänk att det redan närmar sig jul och nytt år, helt galet!

Börjar mer och mer tro på att pappa har rätt angående datum för Sjuan
Jag har ju själv önskat att knodden ska komma på min farmors födelsedag (18/11) och vem vet, hon kanske har ett finger med i spelet där hon sitter på fluffmolnet i himlen och vakar över oss. Det vore i så fall en fin present till henne, hennes fjärde barnbarnsbarn.

13.11.09

Svar från Hälso- och sjukvårdslandstingsråd (s) gällande nedskärningar på antal IVF-försök

Tidigare under året valde Sörmlands landsting att skära ner på antalet IVF-försök från tre till två. Jag är innerligt tacksam att det ens finns försök, men konstigt vore ju annars eftersom ofrivillig barnlöshet är klassat som en sjukdom. Alltså har man ju någon slags rätt till vård ändå.

Det ser väldigt olika ut om man tittar på landstingen också. Uppe i Norrland har en del bara ett försök vilket är helt galet. Det märkliga är, som L sa, att det inte är lika över alla landsting.
Allting handlar ju om att spara pengar. Men rent krasst så föds det ju faktiskt fram nya skattebetalare genom IVF - så frågan är hur mycket man _egentligen_sparar in?

Jag vet att alla inte delar min åsikt kring abortfrågan - men det är det jag jämför med.
Att gå igenom en abort är antagligen förjävla jobbigt - precis som det är med IVF.
Men när det finns personer som använder abort som något slags preventivmedel för att man inte orkade skydda sig känner jag att det får vara nog.
Abort kan du uppenbarligen göra upprepade gånger utan att betala mer än vad läkarbesök kostar, medan du inte har lika många försök med IVF och då handlar det om att föda fram barn, inte ta bort barn.


Här följer mejldiskussionen med Hälso-och sjukvårdslandstingsrådet Åsa Kullgren:

Hej Åsa
Jag har lite frågor angående IVF och provrör. Med anledning av det beslut som fattades tidigare i våras om att barnlösa nu bara får två försök istället för tre, i Sörmlands landsting.
1. Varför väljer man att dra ner antalet IVF-försök?
2. Man har rätt att göra flertalet aborter som högst kostar ett läkarbesök. Det finns personer som gör abort enbart på grund av slarv med skydd.
Om det är en kostnadfråga med IVF så är jag nyfiken på vad kostar inte alla aborter för samhället?
Vänliga hälsningar
XXX

Svar från Åsa:

Hej XX!

Sent omsider kommer här svar på dina funderingar. När det gäller neddragning av antalet IVF-försök så är det så att i tuffa tider då varje krona måste vändas på så gäller det att säkerställa våra resurser till de patienter som har störst behov av vård. Detta resulterade i förslaget att gå från tre till två försök. Efter en omvärldsanalys kunde vi också konstatera att det inte är ovanligt med två försök hos andra landsting.

När det gäller frågan om aborter så är detta inget som vi kan styra över på samma vis, detta är en verksamhet som vi är skyldiga att tillhandahålla våra medborgare. Givetvis kostar det samhället och vården pengar att genomföra aborter och att använda sig av detta som preventivmedel kan aldrig anses vara ett bra alternativ. Att genomföra en abort innebär såväl fysisk som psykisk påfrestning och upprepade ingrepp kan få långtgående konsekvenser. Vid varje aborttillfälle träffar patienten både läkare och barnmorska för samtal och provtagning, vid behov hänvisar de vidare till kurator.

När det gäller kostnaderna för aborterna så kan du se på siffrorna nedan, givetvis är detta en fråga som vi måste arbeta med från flera fronter. Särskilt viktigt är att arbeta preventivt via ungdomsmottagningarna och Sesammottagningarna i länet.


Medicinsk abort 2008
Pris: 1543 :-
Antal: 517:-
Snittpris: 797 731:-


Kirurgisk abort 2008
Pris: 7317:-
Antal: 112:-
Snittpris: 819 504:-



Hoppas att du känner att jag svarat på dina frågor.

Med vänliga hälsningar

Åsa Kullgren (s)

Hälso- och sjukvårdslandstingsråd


Hej Åsa
Tack för ditt svar! Givetvis eftersom jag själv tillhör gruppen barnlösa som faktiskt är en sjukdom enligt WHO så tycker jag det är beklämmande att abortpatienter har mer rätt till vård. Självklart är det hemskt - speciellt om man har blivit våldtagen eller liknande. Men som kvinnan som gjorde abort för att det var fel kön, eller människor som bara slarvar och använder abort som preventimedel - där skulle de få betala ur egen ficka.


Är det möjligt att du även har kostnaderna som landstingen betalar för IVF i en liknande uppställning som för aborter?
Jag antar att det finns eftersom det är av den anledningen man väljer att dra ner på försök.

Jag hoppas även att det är okej att jag publicerar ditt/dina svar på min blogg som handlar om just IVF. Vi är många i samma situation som vill få svar och som gärna diskuterar.

Vänligen, XX


Hej XX!
Tack för ditt svar. Du får gärna publicera mitt svar på din hemsida. Detta är en offentlig handling och får därför citeras.
När det gäller din fråga om vad IVF-försök kostar så är det en ren fakta fråga och därför överlämnar jag den till hälso- och sjukvårdsförvaltningen att besvara.
Jag är väl medveten om att barnlöshet av WHO klassas som en sjukdom och landstinget Sörmland ger också två IVF-försök så det är ju inte så att vi dragit in helt på detta.
I Sverige har vi fri abort och det finns det stor politisk samsyn kring i vårt land.
Hoppas du får en trevlig helg. Önskar/åsa

Dagens äventyr

Jag fick minsann bassning av surraomsurro att jag ska uppdatera bloggen minst en gång i timmen ;-)
Ännu har det inte hänt något anmärkningsvärt. Var på föreläsning igår om prostatacancer, det som jag jobbar med ideellt. En äldre herre sken upp när han såg min gravidmage och många frågade när det var dags. Magen blir som stenhård ibland när man sitter ner och knodden lägger sig på högra sidan, vet inte om det är sammandragningar? Har i och för sig haft så tidigare, men det är spännande känsla när hela magen blir stenhård.

Imorse har vi gjort något annorlunda och spännande. Hoppas det kan vara till någon nytta för andra som går igenom samma sak. Mer information kommer nästa vecka när jag själv vet mer. Är i alla fall väldigt stolt över L som ställde upp och kom med bra svar!

I övrigt finner jag det extra roligt att folk runtomkring mig är mer nervösa än jag själv.
Kanske därför jag är så lugn? :)

Stora kramar till er - morgonen gjorde att jag fick sjukt mycket positiv energi så jag passar på att slänga över lite på er som känner att ni behöver! Kärlek till er!

11.11.09

En vanlig onsdagskväll

Godkväll!
Sitter och lyssnar på Melissa Horn på Spotify (kan rekommenderas!)
Börjar få platt rumpa efter allt sittande framför datorn. Men jag orkar inte så mycket annat, lite städning till och från, men ganska snart behöver jag sätta mig ner och vila.

Och det skönaste är att jag kan unna mig det. Jag får vara slapp och vila - lika bra nu för sedan vet man inte hur det blir. Fast slapp kanske är fel ord - jag har många projekt på gång, många föreningar jag är med i så det finns alltid något att göra.

Idag fick jag svar ifrån Åsa Kullgren vad det gäller nedskärningar kring IVF. Har dock varit artig och frågat om jag får lägga upp svaret på min blogg. Så det kommer snart förhoppningsvis.

I övrigt i vårt liv så är vårt garage snart klart. Sambon har slitit hårt med det sedan -08, både själv och med hjälp av föräldrar och vänner. Jag vill röja ut stallet så jag kan komma igång med projektet därute. Men det blir också lite i taget - för snart kommer livet kretsa kring en liten bebis och då får man nog räkna med att inte hinna med lika mycket.

Men drömmar och mål har jag alltid som snurrar runt i huvudet. Det finns så mycket att göra här i livet!

Avslutar med en bild på en av italienarna som snart får flytta in i garaget. Denna har vi delad vårdnad om jag och sambon - men han har kört den mest av förklarliga skäl ;-)
Detta var premiärturen våren 2008 och den gick hela vägen ner till den lokala matbutiken och hem igen.

10.11.09

Pappas mat

L är husets kock, själv tycker jag det är tråkigt att laga mat. Så jag diskar istället, ett bra byte. Ugnspannkaka är dagens lunch, supergott, men det verkar inte locka ut sjuan ändå. Bara hunden som står nedanför o inväntar eventuellt tappade bitar...

Edit: Nej jag äter inte med magen bar, har faktiskt ett vitt linne på mig. Men ser att det ser ut som hud ;)

9.11.09

Besök hos barnmorskan - lys i ögonen

Sjuans favoritposition - till höger i magen. Ser lustigt ut när h*n lägger sig såhär.

Idag var det besök hos barnmorskan. L följde också med. Hon fick som vanligt en gåva när jag kom - i form av en litet rör med flytande vätska i. Inga problem med urinen.
Vikten stod på 92.2 - marabous chokladkakor är livsfarliga!
Blodtryck helt okej, SF-mått på 35 och hjärtljud 142.

Innan hon skulle känna på magen värmde hon händerna under varmt vatten så hon inte skulle vara så kall.
L tyckte hon kunde vara kall - då kanske hon skulle skrämma ut bebisen, tyckte han.
Hon kunde konstatera att Sjuan ligger långt ner nu.

Jag känner mig oerhört lugn, sålänge knodden mår bra är det helt okej att vänta.
Den kommer ut när den är redo. Alla säger åh vad jobbigt när man säger att man gått över tiden. Visst längtar vi - men vi har ju längtat sålänge så några fjuttiga dagar är som en fis i rymden. Barnmorskan sa att det lyser i mina ögon - så hon tror den kommer snart dock :)

Att stå upp en timme på Clas Ohlson verkar dock ha effekt. Foglossningen gör sig påmind och det känns som att jag blivit sparkad mellan benen ordentligt... jag sitter hellre ner framför datorn ;)

Stor kram till er som läser!

8.11.09

v.40+0 och magbild

Idag är det BF och Sjuan trivs bra inne i magen. Med tanke på hur bra jag ändå mår så känner jag faktiskt ingen stress över att h*n ska ut.
Vi har väntat och längtat i snart tre år - så jag känner att 14 dagar inte är så farligt. Självklart längtar vi efter detta barn, men några dagar hit eller dit spelar ingen roll. Är bara så glad att få vara med om detta.

Imorgon ska vi in till barnmorskan för koll. Det blir spännande att höra vad som händer nu när man går över tiden. Om det blir tätare kontroller, när det eventuellt blir igångsättning och så vidare.
Det känns ändå häftigt - 40 fulla veckor! Och jag som i stort sett varit gravid ända sedan oktober 2008 (med ett avbrott på 3-4 veckor innan Sjuan sattes in)

Kastar över graviditetsbaciller på alla som kämpar, önskar så att det blir er tur snart!

Min kära mamma tror vi åker in ikväll och att bebisen kommer imorgon. Pappa är stencool och säger att "det är luuuugnt, hon kommer inte förrens 16 november"
Oavsett datum så hoppas jag allt kommer gå bra - och det ska det banne mig göra också!

Edit: Malin frågade i en kommentar om jag sluntit med tangenterna då jag skrivit att pappa säger att hon kommer den 16 november. Vi vet inte vad det blir för kön - men pappa och sambo har bestämda åsikter kring att det är en flicka...därav att jag skrev så :)

7.11.09

Karusellen som kittlar i magen

Imorgon har vi gått 40 fulla veckor. Ikväll har jag legat i soffan och haft mer ont än vanligt, vilket såklart är positivt, för då kanske det är dags snart? Oerhört spännande!

Det som gör mig ledsen är alla tjejer och killar som inte mår bra när att det blir minus på stickan, eller så blir det missfall efter provrörsförsök. Det kan vara ett försök, två, tre, fyra stycken.
Oavsett så är det så mycket känslor med och så mycket tankar. Man längtar så intensivt så man nästan går sönder. Ett negativt besked får hela ens värld att rasa.
Vissa kommer på fötter igen och fortsätter kämpa, andra orkar inte.

Jag ska fortsätta jobba ännu hårdare med mitt projekt. Något jag tror på och som jag hoppas kan skänka lite glädje mitt i helveteskarusellen som kallas IVF. För även om det ibland kittlar av spänning i magen så är det också jobbigt att gå igenom denna procedur.

Kram till alla er kämpar därute - jag förstår om en del har svårt att besöka IVF-bloggar där folk blivit gravida. Även om vi faktiskt alla sitter på samma karusell.

6.11.09

Förebygga bristningar, mja...

En kollega på jobbet hade en sambo som smörjde in sig för att förebygga bristningar och hävdade att det fungerade. Jag hävdar att krämer inte hjälper.
Aftonbladet skriver
att man kan lägga pengarna på annat. Det har o göra med att huden tänjs fort och hormonförändringar - inte för att man använder krämer.

Väl sparade pengar alltså!

Bonussonen i helgen när han såg min mage
- Men vad randig du är på magen!
- Ja, sa jag. Det är en dinosaur som har rivit mig.
- Nähäää, sa han

8 åringar idag har ingen fantasi...

5.11.09

Vårt första pluss för ett år sedan

Tiden går som sagt fort. Denna bild togs 5 november 2008. En morgon fylld av tankar och känslor, ett svagt streck på stickan som visade att ägget hade fäst och vårt lilla pyre med arbetsnamnet Egon bosatt sig.

Vårt första IVF-försök och beviset på att vi i alla fall kunde bli gravida. Även fast Egon tyvärr inte hade möjlighet att stanna kvar hos oss sålänge.
Vilken otroligt år som sagt. Det har hänt så fruktansvärt mycket. Även om det har varit ett helvete mellanåt är jag på något vis glad att jag gått igenom detta, kanske låter bisarrt. Men det är en helt ny värld som öppnat sig för mig. Med så många nya härliga personer som man fått kontakt med - i både glädje och sorg. Så många stöttande ord och famnar. Så många som förstår vad man går igenom. Och sedan det fantastiska att det går att bli gravid med lite hjälp på traven.

4.11.09

Tankar och funderingar

Känns minst sagt konstigt att det är BF om bara några dagar. Även om vi nu kanske går över tiden så gör det ingenting - vi har väntat och längtat sålänge så några dagar extra gör detsamma.

Visst är man trött och tung mellanåt, många pauser mellan städningen för att man helt enkelt inte orkar. Böja sig framåt, eller sitta i skräddarställning går knappt. Man får helt enkelt vagga sig fram och vila när man behöver.

Packade väskan lite lätt igår med ombyteskläder och sedan kläder till Sjuan. Märklig känsla där också, kläder till vårt barn!

Och mitt upp i alltihopa så vågar jag ändå inte tro på allting fullt ut. Jag tar verkligen dagen som den kommer. Är så nyfiken på knodden inne i magen och hoppas att allting ska gå bra så vi får ett friskt barn. Men jag tar inte ut något i förskott. Jag tänker inte negativt det är inte det - men mitt i bland alla känslor av spänning och förväntan är jag livrädd. Jag vill inte få ut ett barn till som inte lever. Även om vårt första pyre var så himla liten och det knappt går att jämföra med detta fullstora barn så finns medvetenheten där. Kommer alltid att göra - hela livet är en stor risk - man kan dö närsomhelst.

Ta vara på allting - hela tiden!

2.11.09

V.39+0 och magbild

Magbild från igår. Nu blir den nog inte mycket större än såhär. En viktuppgång på 11 kilo gör att jag just nu belastar mina knän med 90 kg. Lite kul att testa på att väga mer än vanligt - men det känns i knäna. Man är lika smidig som en heffaklump.

Lillasyster och systerson har varit hos oss sedan i lördags. Så himla mysigt med en bebis och en syster i huset! Även om jag blev trött i kroppen av att bära runt på skruttungen - man är ju som sagt inte lika pigg och rörlig. Men det är ju så mysigt att andas in doften av bebis!
Och så obegripligt att vi - om några dagar - förhoppningsvis får med oss vår egen bebis hem!Hade oerhört ont i magen igår, på vänster sida långt ner. Det är som att bebisen ligger på någon nerv. Blev nästan illamående av smärtan. Idag har det varit bättre. Men det trycker på neråt, vilket är spännande, för det kan ju sätta igång närsomhelst.

Älskade L tror stenhårt på att ungen kommer idag. Nu är det inte långt kvar på denna dag - så han får fortsätta tro han ;-)

Oavsett när det blir så kommer det bli spännande! Men det känns fortfarande så overkligt att få ta del av allt detta. Overkligt men bra! Har börjat packa BB-väskan lite smått, tror inte vi behöver ha med oss så mycket egentligen. Lite ombyte till oss och bebis, hygienartiklar, sköna kläder, dator, någon bok kanske och ett gott humör :-)

Kram!

1.11.09

Glad

Magbild kommer imorgon! Helgen har varit fullspäckad - inte minst för att systersonen och hans mamma är här på besök igen. Så mysigt att lukta på bebis!

Idag var det testdag för en underbart fin tjej som också är i IVF-svängen och som har två fina änglatjejer sedan tidigare. Nu spirar ett nytt liv hos dem, grattis Johbur med man! Så glad för er, nu ska det gå hela vägen så tjejerna får ett litet syskon!

30.10.09

Vilket datum tror ni på?

Med 9 dagar kvar till beräknat så tar jag efter vad Jenny gjorde inför hennes förlossning.
Gissa datum (och tid om man vill) på när Sjuan tänker ta sig ut i stora världen.

Sjuan är ju beräknad till söndagen den 8 november och det vore världens bästa fars-dagspresent.
Men både L och jag tror h*n kommer tidigare.

Vad tror ni? Gissa gärna om ni vill så sammanställer jag en liten lista (märks det att man har ledigt eller? ;-))

Kram på er!

28.10.09

Föreläsning

Jag sitter i en sal med flertalet karlar, några damer, läkare och Bert Karlsson. Det pratas om prostatacancer, jag jobbar ideellt med sådant. Sjuan buffar i magen och här möts liv o död. Cancern får ansikten genom dessa karlar och anhöriga. Vi jobbar stenhårt för att uppmärksamma sjukdomen och forskningen. Får en del ideer angående IVF också, kanske kan bli något i framtiden.

Älskade barn

Älskade barn
Tänk att du är så nära men ändå så långt bort
Bara hud skiljer oss åt
Du är den finaste gåva vi någonsin fått

Du lever genom mig
Jag känner dina rörelser därinne
Lägger handen på så du känner värme
Känslorna förevigade som minne

Vi längtar så
Att få se och känna lukten av dej
Välkomna dig till världen
Få hålla om dig och säga hej

27.10.09

Energipåfyllnad

Både Jenny och Pez har fått varsin fin pojke efter mycket längtande och väntande! Det är så härligt! En lång resa som nu på sätt och vis får sitt slut, målet är nått. Även om resan fortsätter.
Grattis till er båda två med respektive!

Det är ändå fantastiskt att det finns hjälp att få för oss barnlösa. Nu vet jag att alla inte blir gravida ändå tyvärr, men det finns hjälp och det är ju ett stort steg bara det.
Dock har jag fortfarande inte fått svar på mina frågor angående nedskärningarna inom Sörmlands landsting vad det gäller IVF. Jag får snart mejla och fråga om - tycker att de borde ha svar på en så pass viktig fråga. Det rör ju väldigt många!

Idag har jag städat halva köket. Tar sin lilla tid att göra rent i lådor och plocka. Kroppen och framförallt ryggen säger ifrån efter halva dagen, så man får ta det lite pö om pö. Kröp ner i sängen med vovven en stund under dagen och sov 1 ½ timme också. Jag har ju äntligen lite ledigt så nu kan jag lägga upp dagarna som jag vill.

Sjuan håller låda därinne i magen och det känns märkligt att det "bara" är 12 dagar kvar till beräknat. Vår älskade lilla bebis - nu är det nära och åh vad man vill att allting ska gå bra så att vi får en liten välskapt knodd.

Förhoppningsvis kommer lillasyster i helgen med mosters älskling. Han fick en gubbkeps av mig sist han var här - för han ser ut som en liten gubbe minsann. Syster skickade en bild på lilleman iförd keps och snickarbyxor. Såg ut som en liten äppelknyckarkille från 40-talet. Moster smälter som smör!

Omger mig så mycket jag kan av folk som ger energi. Orkar inte med alla energitjuvar faktiskt.
Ni som läser och kommenterar utgör en stor del av energi-påfyllningen, tusen tack för att ni vill läsa om vår resa och stöttar genom att mejla, skriva kommentarer och bara finnas där.
Det är guld värt! Kram på er!


25.10.09

v.38+0 och magbild

Godkväll underbara människor! Ännu en vecka har passerat. Nu har vi nått 38 fulla veckor, helt fantastiskt! Jag önskar ju så att alla som vill ska få vara med om en graviditet, det är magiskt! Samtidigt som det såklart är påfrestande för kroppen. Man blir ju tyngre och allt sådant. Ibland gör det ont i mig - känns som knivar som sticker i magen, jag antar det är någon nerv som kläms.

I övrigt är Sjuan väldigt aktiv. Är det inte rörelser så är det buffar eller hicka. Det är märkligt att det fortfarande är overkligt att ha en liten bebis inne i magen.
Imorgon ska vi in till barnmorskan för koll.
Som ni ser har jag även bristningar på låren - men de har funnits där sedan tonåren, bara det att de blir lite mer färgglada nu. Jag har faktiskt inte smörjt in mig med någon creme och tror inte på sådant heller, tror helt enkelt det beror på hormoner eller något liknande. Själv ser jag ju inte dessa rivmärken - bara när man blir fotad såhär framifrån :) Magen ser ut som en glad mun :)

Det är 14 dagar kvar till beräknat - men jag tror faktiskt att Sjuan kommer komma ut tidigare. Inte för att det gör något om h'n vill stanna kvar, men det känns inte så. Blir spännande oavsett när det blir.

I fredags jobbade jag sista dagen på jobbet. Nu har jag semester inför vad som komma skall.
fick en fin blomma från kollegorna och mina underbara tjejkompis är så söta - en av dem gav oss en body, byxor, strumpor och en gosehund. Ska fota och visa senare.
Vissa andra kollegor gjorde mig oerhört besviken - men det är bra då vet man var de står...

Stor kram på er!

24.10.09

Mediakåt eller bara otur när hon tänker?

Kunde inte undgå Katrins blogg om hennes graviditet. Är människan bara mediakåt och får besökare till bloggen eller är hon allvarlig?

Klicka här för att komma till inlägget

Är missfall och andra tråkigheter något som måste vara självupplevt för att folk ska förstå att sådant händer? Klart man inte ska tänka på att det kan bli missfall - men man får väl ändå ta med det i beräkningarna. Jag önskar jag kunde tänka positivt hela tiden vad det gäller graviditet och barn, men mitt i glädjen finns också en verklighet. Allting beror väl på vad man själv har i bagaget.

Man vill ju att det ska gå bra. Men det kan också gå tokigt. Man vill tänka positivt och det gör vi. Men vi vill inte inreda ett barnrum och köpa på oss massa saker, utifall att...
Först och främst vill vi föda fram ett levande barn. Sedan fixar vi resten. Vi tar dagarna som de kommer. Ingenting är självklart. Bara det att vi lever här och nu med en hickande, sparkande bebis i magen som vi längtar efter. Det är det vi vet - precis just här och nu.

22.10.09

22 oktober 2008

Idag för ett år sedan kom vi hem från Uppsala med ett litet ägg i livmodern och tre till frysen.
Idag för ett år sedan skapades den bebis vi nu väntar på skall komma till oss. Befruktad, nedfryst, upptinad och insatt.

Jag tackar forskningen att det finns hjälp att få. Det är fantastiskt ändå vad man kan göra - när man behöver hjälpa naturen på traven.

20.10.09

Vaccinering

Det är ständigt på tapeten om vaccinering. För en del är det självklart och för andra inte.
Jag har själv varit mycket tveksam och vet att jag inte varit ensam om det. Men det avgörande fick bli när barnmorskan sa att risken att bebisen skulle få influensa var väldigt liten.

Visst kan jag få influensan - och det kan påverka lungorna. Men jag tror inte jag dör inom fem minuter efter att ha fått symptom.

En del är övertygande om att det är riskfritt - annars skulle de väl inte låta människor få sprutan?
Men man läser om biverkningar såsom influensa-liknande symptomer och jag vill i alla fall ha krafter när jag föder barn.

Jag går på magkänslan som säger att jag lika gärna kan vänta med vaccin tills jag fött barn - för jag vet inte hur vaccinet påverkar min lilla inneboende och även om risken finns att jag blir sjuk så är chansen att jag håller mig frisk lika stor.

För övrigt en riktigt dålig dag på jobbet, jag avskyr att behöva bli stressad och nedstämd. Det kommer på sätt och vis kännas skönt med andningspaus - men jag kommer sakna en del kollegor som tusan. Skönt att det finns internet och mobiltelefoner och att man faktiskt kan träffas emellanåt. På hemvägen fick det bli KENT på hög volym i bilen - och glädjas åt den hickande bebisen i magen.

Idag för ett år sedan...

Idag för ett år sedan åkte vi till Uppsala för att genomföra äggplock. Dagen som var resultatet av spray och sprutor med hormoner för att producera massa ägg.
Dagen som gav oss 11 ägg varav fyra blev fint befruktade genom ICSI och tre gick till frysen och Egon flyttade in hos oss den 22 oktober.

Ett helt år sedan. Tiden går sannerligen fort. Vad mycket som hinner hända under 365 dagar, helt obegripligt egentligen.

18.10.09

v.37 + 0 och magbild

Det är fortfarande overkligt - trots att det gått så lång tid nu. Men att det faktiskt bor en liten människa inuti mig. Jag njuter - för det kanske bara blir den här graviditeten. Trots krämporna så är det verkligen värt allting! Förlossningen ser jag fram emot med blandad förtjusning. Givetvis kommer det kännas - men det verkar samtidigt vara den häftigaste grejen att vara med om enligt många.

Fortfarande tar vi ingenting för givet. Svärmor frågade om vi behövde något i klädesväg och mycket har vi fått låna av systersonen så jag sa att vi kan vänta.
Först vill vi att allting går bra och att Sjuan kommer till världen. Resten går att ordna sedan.

BB -väskan skall snart packas, sådär utifall att. Jag tror nämligen Sjuan kommer komma tidigare än 8 november. Även fast det datumet är ett mycket bra datum - då är det fars dag och vad kan passa bättre än ett litet efterlängtat barn?

Tack för alla kommentarer ni skickar - jag blir så glad! Ligger efter med att besvara dem- mycket o dona med vad det gäller jobbet. Men om fem arbetsdagar hinner jag kanske lite mer.

Kramar i massor!

Det ska börjas i tid..

Idag blev det motorsport på schemat. Supermotokörning ute på gröndal i e-tuna. Sjuan tumlar runt, bra att h*n vänjer sig vid ljuden eftersom båda föräldrarna håller på med motorcyklar, fast roadracing. Lite sugen blir man, var över ett år sedan jag körde mc. Idag har vi nått 37 fulla veckor, magbild kommer ikväll! Kram på er!

15.10.09

Fixerad

I måndags var vi hos barnmorskan. Hon hade sagt att vi skulle få UL och så skulle graviditeten sammanfattas. De sedvanliga proverna togs och allting såg bra ut. Vikten stod på 90.8 (i skrivandes stund har jag nog lätt passerat 91 :))

Hon kände på Sjuan i magen och konstaterade att huvudet nu ligger fixerat. Spännande!
Något UL kunde vi dock inte få eftersom de hade läkarmottagning i det rummet.
Så besvikna vi blev - frågade därför om vi kunde komma tillbaka senare på eftermiddagen och göra det och eftersom vi har en snäll BM gick det bra.

När man ställt in sig på ett UL vill man ju gärna ha det. Väl tillbaka var det över på en minut.
Hon tittade på huvudet och så såg vi en hand och buken. Hon drog snabbt över magen och man fick känslan av att hon trodde vi ville se för att få veta könet.
Hursomhelst var det trevligt att få spana lite på Sjuan igen - även om det gick snabbt och man inte såg så mycket.

Nästa besök är 26 oktober - min första semesterdag. Nu är det 7 dagar kvar på jobbet och det är mycket som ska hinnas med, försöker att inte stressa upp mig bara för det är inte bra varken för mig eller barnet.

Känns oerhört roligt att Sjuan ligger fixerad - beredd att komma ut till oss!

14.10.09

v.36+0 och magbild

Godkväll raringar!
Jag har varit lite frånvarande från bloggen. Tiden har inte funnits riktigt. Mycket på jobbet och igår var det cermoni för lilla farmor inför hennes sista vila.

Men magbilder tas varje söndag. Höll på att glömma nu senast, hade syster och systerson över och då rubbas alla rutiner. Har burit runt på sötnosen, bytt blöja och nosat på honom ordentligt! Bebis luktar så gott - ja även kräks har en viss charm ;-)Så har vi då passerat 36 fulla veckor och det känns såklart superbra! För er som är känsliga - blunda nu för det kommer bild på dinosaurieoffrets mage ;-)

Det börjar bli lite tungt. Dum som jag var joggade jag till bussen på jobbet - hade ont efteråt och det kändes som foglossningen kom igång ordentligt.
Note to self: Inte bra att jogga när man är större än vanligt...

10.10.09

Lördags nöjet!

L är hos kompisar o beskådar fotboll. Lillasyster och jag målar vardagsrumstak. Vi har hjälpts åt att kvistlacka och nu sköter proffset resten, hon jobbar som målare nämligen. Ja, fast nu är hon mjölkcentral på heltid åt lilleman, som ligger o sover i soffan, där även vovven sover och jag vilar efter att ha övat på mammarollen. Hoppas ni har en skön kväll! Kram

5.10.09

Jag o sängkompisarna

Läskiga tuggtabletter som fina L köpte till mig idag, ingen kul konsistens, men förhoppningsvis hjälper de mot uppstötningar. Sedan en glimt av min skena som ska hjälpa mot svullna handen och domnade fingrar. Och så nedanför handen, utanför bild, det värdefullaste som gör att man härdar ut med alla krämpor, älskade lilla bebis i magen. Sov gott raringar!

4.10.09

v.35+0 och magbild

Godkväll raringar! Idag har vi passerat 35 fulla veckor vilket såklart känns bra!
Igår var det först 90-års kalas för farfar och sedan 60-års kalas för L:s faster. Mycket kalas, fika och mat. Kanske var det tröttheten men det började flimra framför ögonen på kvällen och under natten vaknade jag till av att jag fick upp magsaft i munnen. Har känt flera gånger att det är på gång - antar att det beror på trycket i magen. Hade huvudvärk under natten också.

På förlossningen sa de att jag inte skulle oroa mig för havandeskapsförgiftning. Men jag tänker ändå ringa BM imorgon och berätta att min syn faktiskt har blivit sämre och att jag ibland har sett små raketer skjuta förbi. Antagligen ingen fara, men jag känner ändå att det är konstigt.


Vet inte om man ser skillnad på magen, men jag tycker att den växer på sig. Inte minst ser man det på att huden spricker ännu mer. Varning för er som avskyr bristningar - här bjuder jag på en sådan bild ;-) Well, kroppen är ju till för att användas. Det kliar sådant på bristningarna bara :)
Hoppas ni alla mår bra som läser, ha en skön kväll och en bra vecka! Kram!

1.10.09

Besök hos barnmorskan

Tidigare i veckan var vi in på besök hos barnmorskan. Jag och Sjuan åkte dit.
Först fick hon känna på magen och knodden ligger fortfarande med huvudet neråt, från att ha varit rörligt är huvudet nu ruckbart. Så jag antar att den kanske sjunkit längre ner?

Jag fick också känna huvudet med mina händer, eller ja, man kände något hårt och hon sa att det var skallen. Häftigt!

Hjärtslagen var bra, 148 slag i minuten, så det var en betydligt lugnare bebis idag än sist.
Blodtrycket var bra på mig och vikten landade på 89kg. En viktuppgång på hittills 10 kg
Det känns i knäna om inte annat...

Vi ska tillbaka 12 oktober då vi gått 36 fulla veckor och då är det dags för UL för att se hur knodden ligger därinne, ska bli himla trevligt att få se Sjuan igen - denna gång aningens större än sist ;-)

38 dagar kvar till beräknad förlossning och det är helt fantastiskt detta! Att få vara gravid, att få bära vårt kommande barn, att känna när den buffar runt och rör sig, det är helt underbart! Nu är man nyfiken på vilken liten parvel som ligger därinne.

29.9.09

Mörkt

Nu är det tråkigt mörkt när man åker till jobbet. Kl är 05.52 och jag hoppas slippa köerna i storstan. Pansaris fick man skrapa också, märks att hösten kommit. Ha en toppen dag!

27.9.09

v.34+0 och magbild

Det är otroligt vad veckorna tickar på fort nu. Känns väldigt konstigt att det är sex veckor kvar till beräknad förlossning . Fortfarande overkligt. Önskar innerligt att allting går bra så att vi får föda en levande och frisk liten bebis.

I helgen var vi på systersonens dop, mycket trevligt i kyrkan med en bra präst.
Sedan var det god mat och fika i hembygdsgården. Tack för en minnesvärd dag!
Mamma har sytt världens finaste dopklänning! Den fick nu systersonen ha på sig och så får vi ha den sen till vårt dop.
Många tyckte magen var jättestor sedan sist man sågs och det är mysigt att höra! Jag tycker om att vara tjockis - jag bär ju på en guldklimp därinne!

Nu kanske man måste förstora upp bilden för att se vart dinosauren varit framme...
Som sagt, inte det tjusigaste i världen men så är det. Bara acceptera faktum. Lite läskigt dock att huden tänjer sig så att den spricker. Känner mig lite som en wienerkorv som spricker ;-)

Sjuan kickar på och rör sig därinne, det känns som att h*n ändå har ganska gott om plats.
Imorgon ska vi in till barnmorskan för koll och jag hoppas allt ser bra ut för oss båda två.

Har börjat sova med skena på högra handen/armen för att försöka råda bort på domningarna jag har i fingrarna. Kommer bild på skapelsen senare.

Hoppas ni haft en fin helg! Kram!

25.9.09

Riven av en jättedinosaur


Jag läste ett inlägg på familjeliv.se som visserligen var gammalt men det stod så härligt om en tjej vars sambo sa att det såg ut som hon blivit riven av en jättedinosaur apropå hennes bristningar.

Det är först nu, under slutskedet av graviditeten som mina bristningar på magen dykt upp.
Jag såg dem inte själv först eftersom magen är i vägen (lika lite som jag ser mitt underliv nuförtiden och får raka därefter...;-))

Har sedan tonåren bristningar på låren och lite på höfterna. De har varit ganska bleka fram till nu då de antagit en violett ton. På magen är det också lite färgglatt.

Bristningar är ingenting jag hurrar för - kan man slippa är det ju skönt. Men samtidigt så är det ju såhär när huden tänjs ut. Det blir som en tatuering - ett minne. Även om det inte är supertjusigt. Jag får tatuera in bamburör på magen sedan ;-)

Och nej - jag har inte kört med några krämer för att slippa bristningar för jag tror helt enkelt inte på sådant. Jag har helt enkelt blivit riven av en jättestor dinosaur!

24.9.09

Fler som kliver ombord

Jag surfar runt och hittar massvis med, för mina ögon, nya bloggar som handlar om ofrivillig barnlöshet och alla tankar däromkring. Vad många vi är egentligen!

Vad mycket vi egentligen kan säga till om! Vad mycket vi kan påverka!
Alla sitter ju i stort sett samma båt och ror åt samma håll. Alla önskar vi små bebisar i våra liv.

Vilken makt vi ändå har på något vis. Makten att upplysa omvärlden!
Välkomna ombord - resan kan bli ganska guppig på det stora havet. Men om vi håller ihop så går det!

23.9.09

Positivt

Positivt för att korta ner köerna för IVF
Även om det nu är Stockholm det gäller så är det väl alltid trevligt att de satsar på IVF.arna

Det påminner mig om att kanske mejla igen och påminna Åsa Kullberg att hon har mejl att besvara om varför de drar ner på antalet IVF-försök inom Sörmlands landsting.

Ett år går fort

Runt 16 september 2008 börjades det med hormoner. Larmet på mobilen tjöt tre gånger per dag och när sprayen nådde halsen smakade det äckligt. Men det var samtidigt spännande - så nytt alltihopa. Hur man kan ställa om kroppen med hjälp av mediciner. Hur tacksamt det är att det finns en övre gräns gällande köp av mediciner så man slipper betala _allt_själv.

Det är nästan så att man glömmer bort exakt hur allting gick till - så skönt att man har bloggat sig igenom resan så att det finns nedskrivet. För det är en helvetesresa.

En av mina kunder utbrast att det var ju synd om ungen som skulle bli född såhär sent på året.
Jag bet ihop och sa bara att det är sådant man inte kan planera alla gånger.
Varför tror så många att bebisar blir till på vanlig väg och att man sätter sig ner vid middagsbordet och planerar att ja - vi vill ha en sommarbebis.
Jag kunde ju ha sagt att vi skulle fått en liten knodd i juli men att den inte ville stanna i sin mammas mage - bara för att få tyst på kunden. Men det gjorde jag inte.

Visst, alla vet inte hur det kan gå till. Men ibland blir jag så leds på att höra och på något sätt försvara.

Ännu mer trött blir jag på hur mycket skit man ska behöva få höra på sin arbetsplats (ni kollegor som läser detta tror jag vet vad det handlar om...)
Så idag skall det komponeras mejl. För jag är trött i öronen och blir förbannat ledsen av vissa kommentarer som folk i högre positioner skall ösa över en. Bara för att man är gravid.

22.9.09

Kontorsdag

Vanligen jobbar jag hemifrån numera för o slippa resvägen. Men jag åker in en dag i veckan. Idag klev jag upp 04.23, åkte 05.40 o var inne på jobbet vid 7.00. Rullade i stort sett hela tiden, skönt! En liten bild från mitt skrivbord, ni kanske aaanar vad jag jobbar med ;-)

21.9.09

v.33+0 och magbild

Oj vad länge sedan jag skrev...tiden går fort! Här kommer magbild från söndagen. Nu har vi gått 33 fulla veckor, helt otroligt!

Ringde till barnmorskan idag för mina fingrar strejkar duktigt. Ska ringa vårdcentralen imorgon och se om jag får komma dit och testa ett par skenor till händerna.
Karpaltunnelsyndromet kallas det visst och är vanligt under graviditet. Det är helt okej att fingrarna är stela på morgonen efter nattens sömn, men två av fingrarna på högerhanden känns bortdomnade. Är som att ha gummisnoddar hårt lindade runt så att det blir blodstopp. Obehagligt, men skönt att det är övergående...allting är värt det, men det är lite jobbigt förstås när det gör ont att skriva med en penna eller bre smör på mackan.

Ha en supernajs kväll - ska besvara era kommentarer snarast - de värmer ska ni veta!

14.9.09

190 hjärtslag i minuten...

Idag åkte jag och Sjuan till MVC. Denna gång följde inte L med eftersom det brukar gå fort på kontrollerna. Men när barnmorskan lyssnar på knodden hickar h*n och hjärtslagen ligger på 190 slag i minuten. Vi väntar lite men sedan föreslår hon att kolla med CTG-apparaten.

Så här fick jag ligga, på hotell CTG med mojängen i handen som jag skulle trycka på när jag kände bebisen, såväl sparkar som hickandet. Det höll i sig en stund men snart blev knodden lugnare. Hon faxade iväg utskriften till sjukhuset - ifall jag skulle behöva komma dit för koll.

Men bebisen fick godkänt så det blev ingen ytterligare kontroll. Så det vanliga besöket som brukar ta 20 minuter tog idag 1½ timme. Men hellre det och att de är noggranna med kontroller än bara skickar hem en.
Min vänstra byxficka ser mysko ut...mobil och plånbok ligger där eftersom jag inte alltid har handväskan med mig.
Väl hemma sa L att han visste varför Sjuan varit arg och busat runt så mycket.
För att han inte följde med denna gång...;-)
Nästa besök är om två veckor. Alla värden såg dock bra ut - skönt.
Har gått upp 2 kilo på 2 veckor, hihi. Inte så konstigt att man är tröttare och mer andfådd än normalt.

v.32+0 och magbild

Söndagens magbild. Redan 32 fulla veckor, blandade känslor! Mäktigt, fascinerande, härligt, läskigt - allting på samma gång.

Vi har spenderat helgen i Västervik med goda vänner. 11 personer totalt inklusive tjejkompisens föräldrar. Vi har inte gjort annat än att äta känns det som, inte bara min mage som var upp och ner när vi kom hem ;-)

5-kamp, god mat, gott sällskap, åkt båt och tagit det lugnt - perfekt helg!

Hoppas ni haft en skön helg ni som läser, kram på er!

12.9.09

Till haaavs

Nu är vi ute med tjejkompisens föräldrars båt o ska lägga nät. Ingen sommarvärme, men mysigt o känna lukt av vatten o vågornas kluckande. Ta vara på livet!

11.9.09

På väg mot Västervik

Med bridge-blandning som är typiskt pensionärsgodis. Köpt för att farmor o farfar ofta hade det hemma, för att tänka lite extra på älskade farmor! Ha en fin kväll!

Träff för blivande föräldrar

Onsdagsmorgon, precis svängt på motorvägen mot Stockholm. Jag kör hellre bil så jag kan få lyssna på hög musik och sitta för mig själv än kämpa med alla andra människor på bussar och tåg. Dessutom kan man prutta utan att någon bryr sig ;-)
Det märks att solen går upp senare, klockan var cirka 6.30 här

Inte helt ovanligt så lyckades jag inte komma innan köerna. Från Kungens Kurva och in mot Norrtull tog det en timme. Men det gör inget, så skönt med egen bil.Igår var det dags för träffen för blivande föräldrar. Barnmorskan var bra, om än lite överspelande. Ångrar mig djupt, när hon frågade hur alla visste att de var gravida, att jag inte sa att vi gjort provrör. Blir nämligen lite irriterad när människor verkar tro att gravid blir man hemma i sängen. Här ser ni ett bäcken och en bebis och en moderkaka i tyg som hon väldigt pedagogiskt visade hur förlossningen går till med.I helgen är det Västervik som gäller för lite kräftskiva, det ska bli trevligt! Jag kan ju sitta två timmar i bilen till jobbet så då ska ju en extra timme inte göra någon skillnad. Nu slipper jag dessutom köra själv.

Ha en superbra helg raringar!