Ibland tryter orken

Säg att jag inte är den enda vars ork tryter ibland och man bara sätter sig ner och grinar förtvivlat för att försöka hämta ny kraft och ta sig vidare?

Men du borde ju vara lyckligast i världen som lyckats med IVF?

Ja - det är jag också och jag gnäller sällan över småsaker här i livet. Men ibland, som nu, när jag ligger efter med precis allting som det känns och tusen saker snurrar i skallen.
Vissa saker självförvållade eftersom jag allt som oftast har tusen bollar i luften och ska rädda världen -typ.

Då - tar orken slut och jag vill bara bli som barn på nytt. Få krypa in i de tryggaste famnarna man hade som barn - mamma o pappas och få viskat i örat "det ordnar sig" samtidigt som någon klappar en på huvudet.

Men jag är stor nu. Har ett eget barn att trösta när hon ramlar och slår sig eller blir rädd.
Bloggen får vara min lilla famn. För det är min egen plats och här får jag skriva av mig...

Energipåfyllnad

Både Jenny och Pez har fått varsin fin pojke efter mycket längtande och väntande! Det är så härligt! En lång resa som nu på sätt och vis får sitt slut, målet är nått. Även om resan fortsätter.
Grattis till er båda två med respektive!

Det är ändå fantastiskt att det finns hjälp att få för oss barnlösa. Nu vet jag att alla inte blir gravida ändå tyvärr, men det finns hjälp och det är ju ett stort steg bara det.
Dock har jag fortfarande inte fått svar på mina frågor angående nedskärningarna inom Sörmlands landsting vad det gäller IVF. Jag får snart mejla och fråga om - tycker att de borde ha svar på en så pass viktig fråga. Det rör ju väldigt många!

Idag har jag städat halva köket. Tar sin lilla tid att göra rent i lådor och plocka. Kroppen och framförallt ryggen säger ifrån efter halva dagen, så man får ta det lite pö om pö. Kröp ner i sängen med vovven en stund under dagen och sov 1 ½ timme också. Jag har ju äntligen lite ledigt så nu kan jag lägga upp dagarna som jag vill.

Sjuan håller låda därinne i magen och det känns märkligt att det "bara" är 12 dagar kvar till beräknat. Vår älskade lilla bebis - nu är det nära och åh vad man vill att allting ska gå bra så att vi får en liten välskapt knodd.

Förhoppningsvis kommer lillasyster i helgen med mosters älskling. Han fick en gubbkeps av mig sist han var här - för han ser ut som en liten gubbe minsann. Syster skickade en bild på lilleman iförd keps och snickarbyxor. Såg ut som en liten äppelknyckarkille från 40-talet. Moster smälter som smör!

Omger mig så mycket jag kan av folk som ger energi. Orkar inte med alla energitjuvar faktiskt.
Ni som läser och kommenterar utgör en stor del av energi-påfyllningen, tusen tack för att ni vill läsa om vår resa och stöttar genom att mejla, skriva kommentarer och bara finnas där.
Det är guld värt! Kram på er!

Vaccinering

Det är ständigt på tapeten om vaccinering. För en del är det självklart och för andra inte.
Jag har själv varit mycket tveksam och vet att jag inte varit ensam om det. Men det avgörande fick bli när barnmorskan sa att risken att bebisen skulle få influensa var väldigt liten.

Visst kan jag få influensan - och det kan påverka lungorna. Men jag tror inte jag dör inom fem minuter efter att ha fått symptom.

En del är övertygande om att det är riskfritt - annars skulle de väl inte låta människor få sprutan?
Men man läser om biverkningar såsom influensa-liknande symptomer och jag vill i alla fall ha krafter när jag föder barn.

Jag går på magkänslan som säger att jag lika gärna kan vänta med vaccin tills jag fött barn - för jag vet inte hur vaccinet påverkar min lilla inneboende och även om risken finns att jag blir sjuk så är chansen att jag håller mig frisk lika stor.

För övrigt en riktigt dålig dag på jobbet, jag avskyr att behöva bli stressad och nedstämd. Det kommer på sätt och vis kännas skönt med andningspaus - men jag kommer sakna en del kollegor som tusan. Skönt att det finns internet och mobiltelefoner och att man faktiskt kan träffas emellanåt. På hemvägen fick det bli KENT på hög volym i bilen - och glädjas åt den hickande bebisen i magen.

Ett år går fort

Runt 16 september 2008 börjades det med hormoner. Larmet på mobilen tjöt tre gånger per dag och när sprayen nådde halsen smakade det äckligt. Men det var samtidigt spännande - så nytt alltihopa. Hur man kan ställa om kroppen med hjälp av mediciner. Hur tacksamt det är att det finns en övre gräns gällande köp av mediciner så man slipper betala _allt_själv.

Det är nästan så att man glömmer bort exakt hur allting gick till - så skönt att man har bloggat sig igenom resan så att det finns nedskrivet. För det är en helvetesresa.

En av mina kunder utbrast att det var ju synd om ungen som skulle bli född såhär sent på året.
Jag bet ihop och sa bara att det är sådant man inte kan planera alla gånger.
Varför tror så många att bebisar blir till på vanlig väg och att man sätter sig ner vid middagsbordet och planerar att ja - vi vill ha en sommarbebis.
Jag kunde ju ha sagt att vi skulle fått en liten knodd i juli men att den inte ville stanna i sin mammas mage - bara för att få tyst på kunden. Men det gjorde jag inte.

Visst, alla vet inte hur det kan gå till. Men ibland blir jag så leds på att höra och på något sätt försvara.

Ännu mer trött blir jag på hur mycket skit man ska behöva få höra på sin arbetsplats (ni kollegor som läser detta tror jag vet vad det handlar om...)
Så idag skall det komponeras mejl. För jag är trött i öronen och blir förbannat ledsen av vissa kommentarer som folk i högre positioner skall ösa över en. Bara för att man är gravid.

Hunden med mig i släptåg

Idag släpade jag mig ut i skogen. Ren lathet att jag inte gjort det tidigare eftersom vi brukade vara duktiga med att ta promenader där med hunden. Den sistnämnde var lyrisk när han insåg att han skulle få gå på skogspromenad. För att vara så liten (3kg) så drog han ivrigt iväg med mig i släptåg. Vi körde en deal, han fick stanna o nosa på saker och jag fick stanna och plocka med mig ljung, rönnbär och mossa hem i korgen.

Jag var lite svettig när jag kom hem. Det tar ju på krafterna att vagga fram i gummistövlar. Fick sådana hugg i underlivet också, först kändes det som jag var kissnödig och sen högg det till. Måste fråga barnmorskan på måndag vad det kan vara.

Innan skogen begav vi oss iväg på loppis hemmavid. Jag älskar loppisar! Denna gång skulle dock sambon följa med för han tycker om när det är gårdsloppisar. Bonussonen var mäkta förvånad att farsan skulle med för en gångs skull. Han var nöjd när han fyndade ett förstoringsglas - gratis. Och en av gubbarna tyckte jag kunde jobba som säljare i Istanbul för att jag prutade så dant.

Det var även Bondens dag i Mariefred och jag var bra sugen att åka dit för att se om jag kunde få fatt på Jenny (som också går igenom samma sak) men det blev inte så idag utan vi får försöka ses vid ett annat tillfälle.

Vad har ni gjort i helgen?

Prenumerant

Igår fick jag erbjudande om att teckna prenumeration på tidningen "Vi föräldrar" i och med att man gått med i Libero-klubben.

- Och då får du välja på dessa två fina presenter, malde säljaren på. Så vilken vill du välja?
- Jag vill inte ens ha en prenumeration sa jag, det är ett tag kvar tills barnet är beräknat och innan dess vill jag inte ha några tidningar.
- Jaha? Det är ett tag kvar..., säger säljaren
- Ja, och innan dess kan mycket hända så tack men nejtack.
- Jag förstår, inga problem och ha en fortsatt bra dag.

Även om bär på ett barn jag är förälder till redan nu innan dess födsel så vill jag vänta. Jag, eller vi ska jag säga har ingen brådska alls. Vi njuter av att magen växer, jag älskar när bebisen sparkar och rör på sig och det finns ingen panik kring något. Bebisen kommer när den kommer och efter det kan man fixa saker som ingår i föräldraskapet (ja förutom vissa nödvändiga saker vi ska köpa innan)

Men någon prenumeration vill jag inte ha. Är nog inte så mycket för sådana tidningar heller.
Ge mig en lantlig inredningstidning eller motortidning så är jag nöjd.

Kram på er!

Hormoner, bacillusker, ett evigt tittande och jubileum

Blev hemmajobb idag, skönt att man har ett sådant jobb där man endast behöver mobil och sin data så kan man jobba. Det tar dock på krafterna att vara förkyld så efter en diskussion med en av mina kunder som var missnöjd med vad mina kollegor gjort orkade jag tillslut inte ta emot allting utan argumenterade tillbaka. När vi la på rann tårarna hejdlöst. Jag lägger över allt ansvar på hormonerna...

Tycker mig ha känt sparkar idag när jag satt upp - det är lycka det!

På onsdag är det besök hos barnmorskan. Sambon kan tyvärr inte följa med på grund av jobbet, men det är ju rutinbesök så han kan förhoppningsvis följa med nästa gång.

Tänk det är märkligt att erfarenheter sitter kvar någonstans inne i hjärnan. Jag tittar på toapappret efter varje toalettbesök. Det har blivit en vana och ingenting jag reflekterar över hela tiden, det går av bara farten. Ja, varför jag tittar är ju på grund av mina tidigare blödningar.

Idag firar jag och sambon fyra år tillsammans! Fyra underbara år som bara sagt svisch, men vad vi har varit med om mycket! Älskar dig bästa sambon!

Kram från mig!

Systers vatten har gått...

Nu är det nedräkning! Fick ett sms igår kväll strax efter 23-tiden
"Vaken? Inom två dagar är du moster" stod det och jag tjöt av lycka. Sambon var måttligt road.
Jag kan ju börja grina för mindre. Bara vill att allting ska gå så bra, systeryster är lugnet själv, hon oroar sig aldrig i onödan...

Hennes vatten gick igår, men hon var inte öppen så det blev hemgång för att avvakta om värkarbetet kom igång. Händer det inget mer så skall de in imorgon och bli igångsatta.

Det är så sjukt overkligt. Nu är vi nyfikna på vad det är för liten krabat som bott i hennes mage sålänge! Och att jag ska bli moster! Det är så häftigt, jag börjar nästan grina igen!

Hon kommer klara det här galant, hon är en riktig tuffing så förlossningen tror jag kommer gå strålande. Möjligen att hon brölar som en ko eller något, men hon kommer kämpa duktigt!

Älskade syster, åh så nervöst och spännande detta är! Och tänk, om allt går bra så får du peppa mig om fem månader när du ska bli moster.
Nu håller vi alla tummar och tår att det går bra och att bebis anländer snart. H*n är så oerhört välkommen så det är inte klokt!

Pussar o kramar

Bellman

Igår när vi hämtade lilleman hos sin mamma så visade han stolt upp senaste familjemedlemmen. En lillebror. Nu är han storebror till två stycken och oerhört stolt. Blir spännande om det är en lillebror eller lillasyster som växer i min mage.

Alla har olika bud. Några jobbarkompisar tror på en flicka, även min pappa och sambo tror det.
Medan jag och mamma tror att det är en kille.

Vi planerar inte för mycket men pratade lite på skoj om namn i bilen hem.
Lilleman deklarerade att om det blev en kille kunde den heta Bellman. Vi är mer tveksamma...

En ovanligare måndag

Igår kom syster förbi jobbet och vi hade lunchdejt. Jag tyckte det såg ut som hon svalt en medicinboll. Bakifrån syns det inte att hon har gjort det dock, så det är verkligen bara en mage.

Roligt är det i alla fall att vi är gravida samtidigt, även om det skiljer 20 veckor mellan oss.

Älskade systeryster, jag är helt faschinerad av magen. Gigantisk och jättefin! Snart har man äran att bli moster!

Min kollega svängde in med fruktfat och mobilen tryckt mot örat. Honungsmelon stod på menyn och det satt bra framför datorn.

När jag kom hem var sambon iväg och hjälpte sin syster och svåger, men eftersom han är köksmästare i hushållet fanns det mat i kylen och en söt liten lapp.

När jag skulle vattna ute höll missen på att leka med något på gräsmattan. Gick fram och hittade en fågelunge (vi räddade två stycken häromdagen som fick återvända till boet) som levde.

Plockade upp den och surfade febrilt på hur man skulle ta hand om den. När sambon kom hem insåg jag att jag var tvungen att lägga ut den, omöjligt att rädda den om jag inte skulle behöva kräkas upp mat och ge den. Stoppade om den i handduken som den kröp in och gick med tunga steg in. Jag är djurvän så det är läskigt...blir riktigt blödig.

En inte helt vanlig måndag med andra ord, men väldigt händelsrik :)

Måndagsmorgon

Jag sitter på tåget på väg mot Stockholm, tröttsamt tidigt. Tacka vet jag ljuset, när klockan ringer 04.50 är man inte kaxig...Att sedan ha två timmar i resväg gör vem som helst matt.
Men jag ska inte klaga, det är skönt att ha jobb. Om bara man slapp långa resorna.

Har lagt märke till att brösten inte ömmar lika mycket som tidigare. Frågade lillasyster hur länge hennes gjorde ont och fick till svar "3 månader" vilket lugnade mig en smula. Då kanske det är helt normalt att de inte skall ömma varje dag.

Igår försökte vi fota magen. Det blir en ny session idag, lite tidigare så man slipper använda blixten.
Bered er på en blek fiskpinne när jag lägger upp bilderna. Om jag nu vågar :-)

Ha en jättefin dag!

En skräddarsydd bebis

Jag kikade såklart på dokumentären om lilla Felix som fick en lillasyster i mars. En syster som kan rädda hans liv. Det är oerhört mäktigt vad man ändå kan göra med hjälp av provrörsbefruktning, att man kan se om embryon är killar/tjejer och om de är friska.

Länk till TV4

För övrigt har vi gått 16 fulla veckor och är nu i v.17...märklig känsla. På jobbet tycker de att det syns att det är en liten gravidmage. Vilket såklart är mysigt att höra - man blir glad och ännu mer stolt!

Jag håller på med ett litet projekt - känner du någon godkänd och auktoriserad revisor som kanske inte ta 40 000:-/år utan som kan hjälpa till med en stiftelse för billigare peng eller gratis?
Mejla gärna ivfkarusell@gmail.com

Hur mår ni? Stora kramar till er!

Ledighet är fina grejer

Godmorgon! Hur mår ni? Jag har varit iväg från bloggen, inte hunnit helt enkelt. Jag älskar ledighet! Dessa dagar har varit fyllda med aktiviteter och det är skönt att släppa tankarna på jobb. Har dock vaknat nästan varje morgon med ont i nacken och huvudvärk. Inatt fick jag låna sambons kudde som skall vara bra för nacken och vaknade 05, pigg som en mört!

Det hugger långt ner i magen, mest på högersidan och jag försöker intala mig själv att det bara är livmodern som växer eller gaser som hamnat på tvärsan. Oron finns ju där hela tiden, även om den lagt sig ner en aning. Dagarna flyter på helt enkelt, vilket är skönt, för nu vill vi gärna få vårt rutinultraljud så vi vet att bebis lever.

Har inte kommit igång och fotograferat magen än, trodde den skulle vara enorm vid det här laget, men den är lite lagom. Man vill gärna att den ska växa, för stolt som en tupp är man ju!

Massa kramar!

Lever du ditt liv just nu?

Den senaste tiden har jag läst många bloggar, mest sorgsna där jag får kämpa för att hålla tillbaka tårarna.
Man länkas vidare kors och tvärs till otaligt många små hemsidor med stort innehåll och i alla fall jag förundras över hur många det finns därute bara i vårt land som bär på tunga sorger på sina axlar. Att blogga om det är för många ett sätt att bearbeta och få stöd från andra människor. Kanske som har varit i samma situation eller som bara vill ge en klapp på den tunga axeln.

Vi är sökande människor som letar upp andra som ror i samma båt. Vilket är bra, för man kan verkligen få hjälp av likasinnade genom att dela erfarenheterna och kanske, kanske ibland kan axlarna bli lättare att bära upp. Ibland bara genom att inse att man inte är ensam.
Visst, det är inte roligt att fler skall drabbas, men tillsammans blir man starkare och kan lyfta bördan ihop. Blir även imponerad av hur mycket kraft det bor i människor som orkar ta sig vidare i livet.

Mestadels är det IVF-bloggar jag läser, eftersom det är i den båten jag sitter.
Men även bloggar om människor som förlorat sina barn. Det är ju oundvikligt för ibland går dem hand i hand. Vi har olika kamper här i livet och man kan inte jämföra dem.
Att förlora ett barn går inte ens i ord att beskriva hur fasansfullt det är. Alla föräldrars mardröm. Att gå igenom IVF för att ens kunna bli med barn kan ibland även det vara ett helvete.

Ibland, eller ganska ofta tror jag det är bra att få en käftsmäll av verkligheten.
Att inse att livet är oerhört skört. Att verkligen ta vara på det som finns här och nu, göra det man själv vill utan att allt för ofta lägga för stort engagemang på vad andra tycker.
Följa sitt eget hjärta och vandra den stig man själv tror är bäst. Att ställa sig upp när man fallit, sätta plåster på de skrapade knäna och ta sig vidare.
Att faktiskt förstå att vi lever en gång och att allting en dag tar slut. Att alltid ta chanser och göra sitt bästa. Att kunna förlåt och stå för vad man har gjort och att aldrig, aldrig skiljas som ovänner. Att ibland kanske välja bort människor du inte har något utbyte av och umgås med sådana du mår bäst av.
Att leva sitt liv helt enkelt – just här och just nu.

Bara rund eller något annat?

Idag på jobbet när jag klev ut från kopieringsrummet stod kollegan och synade mig uppifrån och ner.
- Är du bara rund om magen eller är det något annat? utbrister hon efter att jag tittat frågande tillbaka på henne.
- Det är något annat, säger jag och hjärtat studsar disco som det gör när jag berättar om vår graviditet.

Blir omkramad och får ett grattis och sen berättar jag vår lilla historia.
Jag vet att jag och sambon är olika på den här fronten. Han pratar inte om det så mycket men jag gör gärna det och det respekterar han. Likväl som jag respekterar att han inte vill prata om det lika mycket.
För min del handlar det om att upplysa. Att få folk att förstå att det faktiskt är många som är drabbade – om man nu får välja ett sådant dystert ord.
Att begreppet ”skaffa barn” inte är så enkelt som det beskrivs på aftonbladets hemsida med tips om hur du enkelt blir på smällen innan midsommar…

Att vi är många därute i verkligheten som kämpar för att ens bli gravida.
Vi har verkligen rätt att synas och höras. Jag nämnde även att det är så skönt att prata med människor som sitter i samma båt, och tänkte direkt på bloggen.
Tänk vad Internet faktiskt kan vara bra till väldigt mycket.
Återigen är jag så tacksam för att ni finns så att vi tillsammans kan belysa allt som har med provrör att göra! En väldigt viktig fråga som är värd mycket uppmärksamhet.

Älskade systeryster

Ibland kan jag känna en frustration. Över att många faktiskt inte vet att alla inte kan få barn bara genom att ligga med varandra en gång, i precis rätt tidpunkt i månaden. Det lirar inte riktigt för alla. Men det är väl kanske upp till oss som är med om det att lyfta fram frågan. Jag berättar gärna för den som orkar lyssna om hur det fungerar med IVF.

Vill absolut inte bli en sådan mamma som säger " vill du köpa mina barn" när de är jobbiga.
Sådana stunder lär väl kanske komma, men med tanke på hur hårt man har kämpat för att ens få ett barn så skulle det kännas förolämpande att säga en sådan sak.

Min älskade syster är just nu ledig inför förlossning och det är fortfarande så overkligt att hon bär ett litet barn i sin mage. Min lilla lillasyster. Jag vet sis, det skiljer bara 366 dagar mellan oss men du kommer alltid vara min lillasyster. Nu ska du bli förälder, det är så vuxet!
Hon bloggar mycket nu när hon är ledig - rastlöst som hon är. Kan inte titta mig mätt på bilderna på hennes fina gravidmage. Längtar tills pyret kikar ut så moster får pussa på h*n!

Min fina syster med bebisen i magen v.33+6. Äntligen får man kalla henne för tjockis. Vanligtvis skiljer det 20 kilo mellan oss och jag var den som fick den tunga benstommen ;-)

Min sambo sa häromdagen " Hörru, det gick ju inte att välja "sambo" i din omröstning"
Nej, men då blir det ju bara en röst på den ju. Du får välja släkting istället. Har du röstat då eller?
Nä, säger han buttert. Men gjorde nog det någon dag senare.

Massa kramar till er alla som läser och kommenterar!

Tillfälligheter gör att vägar korsas

För fyra år sedan bodde jag fortfarande hemma och mamma tyckte minsann jag skulle söka ett heltidsjobb till en butik som skulle öppna under våren. Jag har alltid jobbat med något sedan 15 års åldern, men givetvis då extrajobb i kombination med skolan.

Sagt och gjort. Jag sökte jobbet tillsammans med 2500 andra människor och var en av de 14 som knep det! Killen som hade läst mitt CV hade tänkt "En sådan tjej skulle man ha", samma kille som även var med och byggde upp butiken eftersom han jobbade inom samma firma.
Själv hade jag pojkvän sen några år tillbaka, men det hade knakat i fogarna ett tag.

Jag började jobba i mars och i juni var vi ett par.
Snabbt måhända, men jag fann ju den rätta så det var inget att tveka över.
Eftersom vi hade 10 mil mellan oss blev det mycket pendlade. Tills vi fattade beslutet att jag skulle flytta till honom. Sagt och gjort, jag bytte storstad mot mellanstorstad samma höst och ångrar inte beslutet överhuvudtaget. Efter lägenhet flyttade vi till villa ute på landet där vi, bonusgrabben och djuren stormtrivs.

Tänk vilka vägar som korsas här i livet! Om inte mamma hade sagt att jag skulle söka jobbet hade jag troligen aldrig träffat min nuvarande sambo- som fick tjejen han blev nyfiken på redan i hennes CV...

Tack mamma! :)

Skön sommarvärme

Det var verkligen fint väder i helgen. Vi har slitit som bara den med trädgården. Varit ute från morgon till kväll och fixat dammen, röjt en stor rabatt vi insett ska bli gräsmatta och gud så nöjd man känner sig när man kommit igång. Vi har ätit frukost och lunch ute och det har verkligen känts som sommar! Älskar att bo på landet!

Den här lilla krabaten samt 13 till i olika storlekar fanns i dammen. De blev upplockade och sen när dammen var ren och fin fick de återvända. Tror inte de trivs så bra nu när alla ruttna löv och alger försvann, men vi vill ju gärna ha en ren damm.

Denna vecka ska vi till barnmorskan för inskrivning. Både spännande och nervöst.

Vill gärna ha någon slags bekräftan på att bebisen lever inne i magen. Allting känns ju dock bättre än första graviditeten.

Det värmer att så många är inne och läser på min blogg och kommenterar, jag blir så glad ska ni veta! Massa kramar till er!