27.9.11

Helvetesresan vi gjorde för ett år sedan


Den 27/9 2010 blev starten på en helvetesresa som varade i över 1 månad och där Majas ärr i dagsläget skvallrar om hur sjuk hon var. Vi hade ett fantastiskt stöd när allt detta hände och det är jag så tacksam för. Att vi inte var ensamma i detta när det kändes som om allting rasade för att ingen visste vad Maja var för sjuk.

En lite röd prick i pannan skvallrar om det myggbett som gjorde henne så illa.
Ett helt år sedan och det känns som igår. Älskade unge!

26.9.11

Barn till varje pris?

LänkDen är serien pågår just nu och den kommer att följas, precis som TV3 satsning som börjar 6 oktober. Det är bra att sådant här kommer upp till ytan och belyser problemet för det är fortfarande alldeles för skämmigt för många.

I TV3 satsning kommer Lasse & Sandra vara med - de underbara människorna som startade Wabbie Foundation

25.9.11

Spenderade helgen i Västervik

Maja i bilen på väg ner till Västervik i fredags

I helgen var vi i Västervik hos en kompis föräldrar som har sommarstuga ute på Horns udde. Det är numera tradition att åka dit och ha kräftskiva och detta var tredje året. Det som är roligt är också att kompisens föräldrar gärna vill vara med för de tycker det är så roligt.
På tre år har nästan alla i kompisgänget fått barn. Så tre små töser (Maja nästan 2 år, Emma 15 månader och Nora 9 månader) hade glädje av varandra i helgen. Lekte på lekmattan eller så lekte de stora tjejerna i sandlådan.

Vi bröt upp innan midnatt igår, småbarnsföräldrar är inte pigga sådär sent på kvällen. Singelkompisen orkar dock vara uppe länge - han måste tycka vi är så tråkiga :-)

Borta bra men hemma bäst som det heter. Imorgon börjar jag på mitt nya jobb och det kommer vara både nervöst och spännande. Hoppas ni haft en bra helg och får en bra start på veckan - ny vecka innebär nya möjligheter!

20.9.11

En stund på dagis

Var med M på dagis/förskolan förra veckan då de fick Grön flagg. Det firades med ballonger, grönsaker med dipp och bus. Jag skulle precis hjälpa damen att komma upp på denna gunggrej men det visade sig att hon ordnade det för egen maskin. Sen satt hon och svajade fram och tillbaka med mössan envist halkandes ner i ansiktet. Ner kom hon också.
Det går fort - den här utvecklingen. Hon var ju nyss en kladdig bebis som kom upp på mitt bröst och inte visste så mycket om världen. Hjälp, jag hänger inte med riktigt...! Älskade unge!

Hemska nyheter om tragedin i Sigtuna

Nyheter som dessa gör ont i mitt hjärta och man funderar på varför?
Har något gått fruktansvärt fel -stod hon inte ut längre? Eller är hon psykiskt sjuk - eller gjorde hon det med flit.

Försvarslösa barn. Får ont i magen när jag tänker på alla barn som far illa. De har faktiskt inte bett om att få bli till. Många skulle inte ens få bli föräldrar, det är så obehagligt.

15.9.11

Nya tag

Som sagt, den här sommaren försvann i ett nafs och jag ligger efter med miljoner saker. Men det är bara ta en sak i taget helt enkelt.

Nu är det nya tag som skall tas! Tre dagar kvar på mitt sommarjobb och tametusan, jag lyckades knipa ett jobb som jag kommer börja på i slutet av september. Mitt första heltidsjobb i Eskilstuna och det är ju helt fantastiskt!

Har varit urusel på att blogga - mest för att jag inte känt att jag haft tid. Men detta är ju trots allt min ventil utåt, så det ska bli nya tag.

Hur mår ni andra därute? Ska hinna uppdatera mig på era bloggar vad som händer. Stor kram!

3.9.11

2 år av saknad

Alla de gånger vi åkt ut till Muskö, för att möta dig o farfar i backen ner mot bilen när ni hälsade oss välkomna. Alla otaliga gånger vi druckit din goda svart vinbärssaft och ätit bulle. Alla gånger vi badat. Alla gånger vi hört det hemtrevliga ljudet av vävstolen som producerat fina hantverk.
Alla kort på namnsdagar och födelsedagar vi fått - alla brev vi skickade. Alla julaftnar vi firat tillsammans. Alla roliga stunder när farfar stängt av tv.n och du blivit arg på honom och låtit oss titta klart. Alla mysiga dagar o kvällar ute på landet. Alla gånger du lekt med oss. Allt farmor! Och så bröt den förbannade cancern ner dig. Min starka farmor. Du är oändligt saknad!

Jag har haft en nässelfjäril på besök stundtals under sensommaren. Jag tror farmor har ett finger med i spelet där, det gör mig gott i hjärtat o tänka så.

Tänk på att ta vara på livet här och nu - det är oerhört skört och en dag blir det becksvart och då är det försent att göra allting man ville göra. Kram på er!