19.5.09

Lever du ditt liv just nu?

Den senaste tiden har jag läst många bloggar, mest sorgsna där jag får kämpa för att hålla tillbaka tårarna.
Man länkas vidare kors och tvärs till otaligt många små hemsidor med stort innehåll och i alla fall jag förundras över hur många det finns därute bara i vårt land som bär på tunga sorger på sina axlar. Att blogga om det är för många ett sätt att bearbeta och få stöd från andra människor. Kanske som har varit i samma situation eller som bara vill ge en klapp på den tunga axeln.

Vi är sökande människor som letar upp andra som ror i samma båt. Vilket är bra, för man kan verkligen få hjälp av likasinnade genom att dela erfarenheterna och kanske, kanske ibland kan axlarna bli lättare att bära upp. Ibland bara genom att inse att man inte är ensam.
Visst, det är inte roligt att fler skall drabbas, men tillsammans blir man starkare och kan lyfta bördan ihop. Blir även imponerad av hur mycket kraft det bor i människor som orkar ta sig vidare i livet.

Mestadels är det IVF-bloggar jag läser, eftersom det är i den båten jag sitter.
Men även bloggar om människor som förlorat sina barn. Det är ju oundvikligt för ibland går dem hand i hand. Vi har olika kamper här i livet och man kan inte jämföra dem.
Att förlora ett barn går inte ens i ord att beskriva hur fasansfullt det är. Alla föräldrars mardröm. Att gå igenom IVF för att ens kunna bli med barn kan ibland även det vara ett helvete.

Ibland, eller ganska ofta tror jag det är bra att få en käftsmäll av verkligheten.
Att inse att livet är oerhört skört. Att verkligen ta vara på det som finns här och nu, göra det man själv vill utan att allt för ofta lägga för stort engagemang på vad andra tycker.
Följa sitt eget hjärta och vandra den stig man själv tror är bäst. Att ställa sig upp när man fallit, sätta plåster på de skrapade knäna och ta sig vidare.
Att faktiskt förstå att vi lever en gång och att allting en dag tar slut. Att alltid ta chanser och göra sitt bästa. Att kunna förlåt och stå för vad man har gjort och att aldrig, aldrig skiljas som ovänner. Att ibland kanske välja bort människor du inte har något utbyte av och umgås med sådana du mår bäst av.
Att leva sitt liv helt enkelt – just här och just nu.

7 kommentarer:

pärla sa...

Hittade hit just på det sätt som du skriver om i ditt inlägg! :) Återkommer gärna!

Mamma Melissa -ung änglamamma och gravid sa...

Helt perfekt skrivet!

Ja, jag håller med om att vi alla behöver den där käftsmällen ibland i den där vardagslunken som kan bli tristess... är det någonting som flickorna har lärt mig så är det just att ta tillvara på livet!

Helt klockrent inlägg!

surromamman sa...

Man hittar en tröst i att inte vara ensam. Att få lite draghjälp av andras lycka när det behövs. Att få gråta med andra när det behövs. Att få se att andra tagit sig igenom det man själv sitter i just nu - oförmögen att resa sig från.

Tillsammans är vi starka. Hört det förr? :-) Det stämmer - om man orkar ta hand om varandra. Och det gör man, det krävs ingen styrka, bara beslutsamhet!!! :-)

Kram

Jeskan sa...

Hej Kikar tillbaka.. :-) Inte visste jag att du hade en blogg.. men nu vet jag.. :-)

Ha det så bra å ta hand om magen!

Kram Jessica ( jeskan)

♥ Ninna - VillBliMammaNu ♥ sa...

Hej
Visst är det så - tillsammans med andra i samma eller liknande sitation finer vi styrkan och orken att kämpa, och kämpa igen. För i denna kategori (barnlöshet) så kämpas det i det tysta, mot omgivningen som inte fattar hur jä**a svårt det kan vara att "skaffa" ett barn. Att man inte bara blir gravid sådär.

Tillsammans kämpar vi och stöttar varandra och glädjs åt varandra!

Tillsammans blir vi starka!

KRAM NINNA

Anonym sa...

Kloka och fina ord. Jag hittade hit via sökningar på provrörsbloggar etc och blir glad och hoppfull när jag läser om positiva provrörsresor (jag väljer att fokusera på de bloggarna).

Hit kommer jag tillbaka för jag behöver verkligen få positiva tankar och höra om andra som har lyckats bra i provrörskarusellen. Jag och min man har precis gett oss in i den.

Kram
Annie

IVF-Karusell sa...

Till Annie: Det glädjer mig att du är här inne och läser, du är hjärtligt välkommen tillbaka! Hoppas att eran resa går bra!

Kram!!