Oundvikligt

Alla upplevelser man bär med sig, de finns ju där i tankarna. Oundvikligt blir det så att på nyårshelgen tänker jag på det som hände 2008 och som jag skrev om här
Det var helgen jag trodde jag skulle dö. Då vår lilla Egon inte kunde stanna i magen och även om det var ett litet foster i ett tidigt skede var det fruktansvärt jobbigt.

Jag minns att det var jobbigt att ringa samtalet till mamma och berätta att vi inte längre var gravida.
Den tomheten. Samtidigt var min lillasyster gravid och två veckor före mig. Hennes älskade lilla Hugo föddes i juni 2009 och tack vare våra nedfrysta ägg kunde vår älskade Maja komma till världen i november 2009.

Men lilla Egon, du finns alltid i mitt hjärta! Du tog plats först i min mage och det är sådant man inte glömmer.

Vi skriver sista dagen på detta år

2011 är ett år som verkligen gått fort

Föräldraledighet - var jag till och med mitten av mars, då hade jag varit hemma med Maja i 1 år och 4 månader

Dagis - började Maja på den 1 mars och allting gick bra med inskolning och hon trivs jättebra!

Jobb - på den fronten har det hänt massor. Blev varslad om uppsägning från mitt säljarjobb på tidningen MC-Nytt 12 dagar innan jag skulle tillbaka efter föräldraledigheten. De skötte det så fruktansvärt illa. Blev uppsagd från och med 1 april men tack vare min svägerska som tipsade om jobb sökte jag ett som arbetsledare på Parken Zoo och fick det! Jobbade april-september och det var verkligen en spännande sommarsäsong. En vecka innan säsongsjobbet tog slut lyckades jag knipa mitt nuvarande jobb som säljare/projektledare på en reklambyrå. Provanställd till mars, så vi får hoppas man får behålla det. Summa summarum så var det bra att bli uppsagd. Jag har 20 minuter till jobbet och slipper pendla i fyra timmar/dag till Stockholm.

Bebisar - Maja fick två kusiner efter sommaren. Edwin på pappas sida som kom i augusti och Idun på mammas sida som kom i oktober.


Utveckling - Maja har under året lärt sig väldigt mycket. Hon blev 2 år i slutet av november och kan sätta ihop flera ord, räkna 1-9 och sjunga en del sånger så man förstår vad hon sjunger.
Jag har skrivit upp de framsteg hon gjort i en liten bok så att man inte skall glömma bort.

2011 har som sagt gått rysligt fort. Mycket som händer på ett år, inte klokt egentligen.
Är så glad att jag fått vara Majas mamma ett år till i hennes och vårt liv. Älskade unge som jag älskar så mycket!

Gott slut och gott nytt!

för många

är den skönt att julhelgen är över för denna gång. Inte minst är den så obehagligt upphaussad så jag blir matt i kroppen. Det är barn som knappt kan bärga sig innan de får paket, det är de som stressar ihjäl sig i köket för att ordna perfekt julmat, det är de som spenderar mer tid i en bil än att umgås för att just hinna umgås med alla släktingar på olika håll och kanter.

Sen finns det de som som inte har pengar att köpa julklappar för, de som inte har julmat, de som sitter ensamma och de barn som far så jävla illa för att deras föräldrar dricker för mycket alkohol.

Det är mysigt att träffas och umgås, äta gott och se barnen glada för presenter.
Men det blir för mycket ibland och jag mår bara illa. Jag tänker på de barn som kommer tillbaka i skolan och helst inte vill prata om julen jämfört med de barn som skryter om hur många paket de fått.

Det är snett någonstans. Tänk om folk kunde sluta köpa sin kärlek till barnen genom prylar - bara för att. Tänk om föräldrar kunde sluta dricka och göra sina barn illa -därför att!

att uttrycka sig med text

Har jag gjort ända sedan jag var liten. Allt från små berättelser på skrivmaskinen till dikter på papper. Det har blivit dåligt med skrivandet de sista åren, men nu när jag städade hittade jag några verser jag skrivit

"För fyra år sedan en kille kom till världen, han mötte både med och motgång på den korta färden.
En väldigt speciell kille som visste vad han ville. Snäll och rolig, busig och glad, precis som en liten kille ska va´
Ifall han var pigg när man hälsade på, kunde man få en kram eller två. Så låt oss minnas Pontus som den goa kille han var och att vi i våra hjärtan minnet har kvar"

Den här dikten var med på Pontus begravning 1998. Jag var 13 år gammal när jag skrev den och hade i början av december ringt min bästa vän på den tiden. Men hon kunde och ville inte prata med mig och jag förstod ju inte varför, så jag frågade hennes pappa och han meddelade att lillebror hade dött.
Jag minns inte min reaktion, men min mamma som var i samma rum minns att jag bara sa " nej nej nej" om och om igen.

Jag har sedan den första dikten varje årsdag skickat en ny dikt och en blomma till familjen.
Har inte sparat alla, men denna är från 2009

"Våra erfarenheter vi packar ner, i livets ryggsäck de får vara
under året har de blivit fler, det är bra om man dem kan spara.

Pontus är en del av de dagar som går
i tankarna han finns
oavsett hur man än mår
hjärtat och sinnena minns

När frosten nu lägger sig vit
allt blir kallt som det berör
det som glittrar hit och dit
är glitter som Pontus strör"

Och i år

"Flingor faller i december som sig bör
sommarens sista rosor fryser och dör
Tid för eftertanke och stilla ro
13 år sedan Pontus i himmelen fick bo

Man undrar hur han skulle varit idag
Ingen tvekan om att han hade varit go och glad
Livet blev berikat med en solstråle, som vi får minnas med glädje"

Bebismys

Mysigt att få låna 10 veckors Idun. Hon somna så gott i min famn, lilla älskade systerdotter. Systerson o Maja busar o kramas om vartannat.

Förälskelse

Jag är så kär i den här underbara tösabiten så att jag inte riktigt vet vart jag skall ta vägen.
Förundras över hennes medvetenhet och älskar hennes sätt. Fascineras av hennes nyfikenhet och älskar hennes prat. Hon är min dotter men också en rolig tjej att umgås med tack vare hennes busiga upptåg och skratt. Jag gör allt för dig älskade barn - den här kärleken är större än någonting annat! Tack tack och åter tack för att jag får vara din mamma!

11.12.13

Annorlunda datum idag. Idag var det Majas första luciafirande på dagis. Det blåste en del och kyligt var det, så efter sången hoppade vi över glöggen/pepparkakorna och begav oss hemåt istället.


Nyp mig i armen - total lycka över att få ta del av allt med Majsingen!

stötta barnlängtan med en banner

Stötta föreningen Barnlängtan du också med en enkel banner
Läs mer här om hur du fixar till det

hej.

hej där. jag saknar verkligen att skriva, låta tangenterna flöda fritt, men tiden springer ifrån mig och det blir så ibland. det är så mycket jag vill göra, men som jag inte riktigt hinner med. man får ta en dag i taget och vara glad om man hinner uträtta ett projekt av alla - då är man ett steg till i rätt riktning.

majsingen kan räkna från siffran 1 till 9 - magiskt! hur kan det få plats så mycket i deras huvuden?

vi har haft mormor här i helgen som busat med maja. vi gick på melissa horn i fredags och hon är en sådan artist som man blir småkär i, sjunger ljuvligt, träffsäkert och så himla bra.
pysseldag i lördags inne i stan och sedan julbord ute i vackra kungsörstorp.

nu är det inte så långt kvar till jul och jag längtar - för då skall jag vara ledig ett par dagar och det ska bli skönt.

må så gott o ta hand om er - det behöver man ganska ofta. släppa alla kraven och bara flyta med.
glöm inte heller att livet du lever - det lever du nu - inte sen

En del borde inte få ha barn...

Man blir ju helt illamående när man läser detta
och man undrar hur man kan utsätta ett barn för detta? Vilken fruktansvärd skräck för barnet sista tiden i livet, det är ofattbart. Hur kan man göra så mot ett oskyldigt barn?

Finns alldeles för många som inte skall ha barn faktiskt. Varför inte införa föräldrakörkort?
De par som skall adoptera genomgår ju utbildning och ska bli godkända för att få bli föräldrar så varför kan det inte gälla andra? Nej men jag inser väl också att det är omöjligt för vem skall utreda alla människor som vill skaffa barn, men ändå. Att läsa sånt här gör mig så förbannat äcklad på mänskligheten och hur folk inte tänker...!

Tvångssterilisering på både mamma o pappa borde vara på sin plats dock.

Älskade mirakel Maja 2 år!

Idag för två år sedan föddes vår älskade Maja! 28 timmar efter att vattnet hade gått kom hon äntligen till oss. Hon hann vakna innan jag hann gå ner och göra frukost, två sjuka föräldrar som inte är världens piggaste.

Frukostbrickan

Nyvaken Maja som glatt mumsade i sig nästan hela frukosten. Chansen att äta i sängen kommer ju inte ofta tänkte hon nog. Ljusen blåstes också ut.

En tröja med bilar på, en film med Rorri räserbil och ett underlägg med färgglada bokstäver fick lillan i present

Lillskruttan, som för övrigt avskyr att ha tofs i håret. Mamma som tycker det är så fint.Fyller man år då får man äta glass mitt i veckan och före lunchen

Å ja, hon skrotade omkring i sitt nattlinne hela dagen. Dagen till ära när vi skulle hämta posten med hunden drog hon på sig mössa och lackskorna. Fint ska det vara när man fyller år.
Fick bädda ner henne med en filt i vagnen då hon vägrade ha byxor på. Jacka o vantar gick dock bra.

Pappa Lasse har varit sjuk i tre veckor men börjar komma på fötter, så han fick styra matlagningen som blev pannkakor dagen till ära!

TACK älskade Maja för att du finns hos oss! Tack för att vi får vara med om all din kärlek och värme, din utveckling och för att du är den du är! Vi älskar dig gränslöst kära dotter!
♥

Jo men hej

Bloggträffen i Göteborg var jätterolig, alltid lika spännande att träffa likasinnade och vi var ett gäng på 11 tjejer som hade helt olika bakgrunder. Bilder kommer!

Majas 2-års dag närmar sig med stormsteg och jag får nypa mig i armen ständigt. Allting går rasande fort. Alla ord bara forsar ur tösabiten och det är nya meningar nästan varje dag.
Det är så häftigt att få ta del av detta - önskar man kunde spela in allt och få visa upp för henne när hon blir stor!

Har varit dålig med bloggandet - kvällarna försvinner efter jobbet och ibland är man så trött så man inte orkar tyvärr. Men hoppas ni mår bra därute! Kram!

Imorgon bloggträff

Dags att packa klart inför resan imorgon då vi skall träffas ett gäng tjejer och killar som går igenom/har gått igenom IVF/adoption. Ska bli jätteroligt!

Majas nya ord är " Går inte "
Så, när något inte riktigt fungerar så säger hon "Maaaaamma, går inte"
Denna ljuvliga kommunikation när man börjar förstå varandra mer, helt fantastiskt! Som mest har hon satt ihop fyra ord till en mening. Tänk vad deras hjärnor måste jobba hårt med allt nytt de skall lära sig. Magiskt!

När vi är på besök hos mormor o morfar

Vi har 10 mil mellan oss och Majas mormor och morfar. Det medför att man tyvärr inte besöker dem så ofta som man hade velat. Men när vi väl åker dit brukar det bli över en helg så man kan sova över. Det är mysigt att få komma hem till huset där man är uppvuxen!

Vid min gamla skola finns en nyrustad lekplats som vi såklart ville prova. Både gungor, klättertorn, studsmatta och rutschkana.

Mormor & Maja vid gungorna

Maja åker kana

Mormor, morfar, hunden som inte syns på bild och så Majisen

Morfar & Maja hoppar studsmatta

Älskar er mamma & pappa! ♥

IVF systrar

Det är magiskt! Tre IVF-systrar som är gravida! Och Sara som fått se deras mirakel idag via VUL, de skall bli tvillingföräldrar! Och Lila som ännu inte vet om de också ska bli tvillingföräldrar men som får besked efter första VUL.et och Luiza som blev inskriven idag på MVC.

Jag känner bara enorm tacksamhet att det är dessa tjejers tur nu! Tårarna trängs i ögonvrån! Man vet ju själv känslan över att få vara gravid - så tänka sig när det föds fem stycken ungar sommaren 2012. Vilken lycka!

Puss på er tjejer, ni är så sjukt jävla värda detta!

Snart bloggträff!

Om fem dagar är det Göteborg som gäller och bloggträff! Fina Sara har ordnat ihop detta och det skall bli så kul att få träffa tjejerna igen. Några gamla och några nya!

Det som ju är det bästa med sådana här bloggträffar är att alla har något gemensamt. Det blir lite som ett systraskap, för även om man går igenom det på olika sätt har vi hamnat i det hela och kan stötta varandra vidare.

Dagiskompisar

Maja har en pojke på sitt dagis hon tycker extra mycket om. Frågar någon henne om det är bra på dagis eller vad hon har gjort så säger hon oftast "Toreemmisanne" som är de tre personerna som jag tror betyder mest för henne på dagiset.

Idag skulle de måla och både Maja och Tore tyckte tydligen att det var dags att måla om inredningen för de gick loss på väggar och fönster. Självklart fick de städa upp efter sitt lilla bus och det gjorde de tydligen bra.

När T sedan var ute och cyklade på gården stod Maja och klappade händer och tjoade "Hejja Tore, hejja Tore" varpå han nästa varv stannade vid henne och sa att hon kunde hoppa på därbak, något hon också gjorde.

En dag var T ledsen på morgonen så jag sa till Maja att hon väl kunde krama på honom och trösta lite. Hon gick fram och gav en stor kram som han besvarade. Mitt hjärta smälter.

De två har verkligen hittat varandra!

Redan 1 månad på nya jobbet

För 1 månad sedan klev jag in på mitt nya jobb, chefen kom och mötte mig med en stor kram och arbetet var igång. Ibland känns det som om jag varit där längre, även om jag har mycket att lära. Men kollegorna är trevliga och jobbet är utmanande.

Samtidigt saknar jag mc-branschen en del, blir väl så när man jobbat ett tag, man finner en trygghet. Och Parken Zoo blev också en trygghet.

Man är ju sådan som människa, letar trygghet. Övertygad om att jag finner det i mitt nya jobb, så fort jag blivit mer varm i kläderna. Framförallt är det både spännande och annorlunda att jobba i sin egen stad, jag som alltid pendlat och varit 10 mil hemifrån. 20 minuter är lyx!

GRATTIS idag till lille Elvin som fyller 2 år! Hipp hipp hurra!

Kunskapshandikappade människor

Men gud, folk är ju verkligen kunskapshandikappade. Jag blir häpen när jag läser folks kommentarer.
Cornelia från Barnlängtan la upp denna länk idag. Kommentarer som denna: #4 Daniel Ekström
får mig att bli oerhört fundersam.

Om naturen skulle ha sin gång så betyder det alltså att alla som röker och drabbas av lungcancer inte skall få någon vård som bekostas av skattebetalarna?
Om naturen skulle ha sin gång så betyder det att alla personer som gör abort efter abort för att de inte kan skydda sig ordentligt skulle behålla barnen så att aborterna inte belastar skattebetalarna?
Om naturen skulle ha sin gång så låter vi de gamla människorna plågas av sina höftledsproblem för det är sådant som kommer med åldern så att de inte får vård som betalas av skatten?

Vad fan är det karln vill säga och vad menar han?

Att barn inte är en rättighet köper jag absolut. Men att få vård är en rättighet. Folk verkar tro att ofrivillig barnlöshet bara beror på att man tänker för mycket på att göra barn och så låser det sig, inte att det också kan ligga något medicinskt/genetiskt bakom.

Personer som kommenterar likt detta har ju såklart inte själv gått igenom det hela, för vi vet alla att så skriver man inte då. Man får helt enkelt inse att folk lever i totalt olika världar. Men jag tänker i alla fall slåss i min värld för att folk därute skall bli ödmjuka och förstå.

Det handlar ju trots allt om det som vi människor är skapta för att göra. Barn! Hur kan det då vara så in i helvete svårt att förstå det psykiska lidandet man går igenom?
Och så måste man försöka pränta in i folk att adoption inte är något man fixar på 45 minuter - för det låter ju så enkelt att man "bara kan adoptera, måste det verkligen vara ett biologiskt barn"

Bah - man blir ju upprorisk!

Gravida bloggsystrar

Vill bara skicka stora kramar till Sara som har bloggen Amo Ergo Sum
& Luiza som har bloggen Mellan hopp & förtvivlan

Detta är två fantastiskt fina tjejer som jag fått äran att träffa i verkliga livet (och som kommer vara med på bloggträffen 5-6 november!)

Det måste bara gå hela vägen för er nu, som ni väntat och längtat! ♥

En sån där dag som får hjärtat att bulta extra

Den som säger något annat än att det är mycket känslor kring IVF har nog inte gått igenom det.
Kan bli gråtfärdig en dag som denna över det lilla mirakel vi har fått ta hand om.

Idag är det tre år sedan lilla Maja blev tillverkad! Då vi gjorde äggplock och bland de befruktade, fina äggen så sattes ju ett färskt in och de övriga frystes ner. Ett av de nedfrysta var Maja som sedan tinades upp i februari -09.

Jag får nästan gåshud av att tänka på att det faktiskt går att göra. Frysa ner ett levande embryo och kunna ta fram det senare och allting fungerar.Carl von Linné-kliniken där Maja är tillverkad

Man blir tacksam, så ytterst tacksam och inga ord kan beskriva den lycka jag känner över att få vara Majas mamma. Det är så jag vill studsa runt och bara skrika, hojta, kramas för att få ur mig alla känslor, vet inte riktigt var jag skall ta vägen.

Jag firade med att sms.a till 72950 och skrev WAB50. Det är inte mycket, men 50:- för att fler skall få uppleva samma känsla för den överträffar tamenfan allting annat!

Mamma älskar dig Maja - så himla mycket och det vet du för det berättar jag varje dag och du säger allt som oftast "Tack" och ler lite som bara du kan göra. Fina, busiga unge, tack för att du finns och lär mig vad livet går ut på! ♥

Här är vad jag skrev 2008 om äggplocket

Kakakex!

Nyvaken Majsan på Tallink-båten till Riga

Vi har ju varit iväg på kryssning vilket var jättemysigt! Jag ogillar när det gungar så fredagkvällen blev tack och godnatt med ett åksjuketuggummi i munnen.
Lördagen var dock fin när vi var iland i Riga (även om det gungade under mina fötter hela tiden)

På bilden mumsar lilla M en kaka. Hon har fått för sig att kaka = Digestivekex och Kex är= Guldmarie. Hon brukar ofta säga "Kakakex" och får hon sin vilja igenom går vi till skafferiet.
När jag har öppnat ger hon först en godisbit till hunden (rättvist) och sedan får hon kakakex. Hon kan inte äta bara kaka eller bara kex. Måste vara både och.

Tack Majsan för att jag får hänga med i din utveckling - den är det häftigaste jag vet! ♥

Och vad hittar vi i kaninburen om inte..

Idag hade vi en utedag då vi städade i garaget. Jag & Maja städade hos kaninerna och hon skulle sitta inne hos dem så hon kunde klappa på dem.
Hon har lärt sig att skriker och tjoar man högt på djur så försvinner de och gömmer sig...

Drömmen om ett barn

Jag blir så glad när människor vågar prata om det. För egentligen är det inte konstigt att inte kunna få barn på vanlig väg - det är bara en del människor som tycker det för att de inte begriper bättre.
Sådana människor behöver man inte ödsla energi på.

TACK Lasse & Sandra för att ni ställer upp i programmet som TV3 sände ikväll och som heter "Drömmen om ett barn"

Jag var nära att börja gråta flera gånger för att det verkligen är ett ämne som berör, speciellt när man gått igenom ofrivillig barnlöshet själv.

www.wabbiefoundation.org & www.barnlangtan.com


Jag är så galet tacksam över att vi är föräldrar till Maja! Nu måste vi kämpa för varenda efterlängtad unge - sprid länkarna för tusan!

Idag blev jag moster till lilla Idun

Välkommen till världen lilla Idun!
Hugo blev storebror och älskade lillasyster med sambo blev tvåbarnsföräldrar!
Allt gick bra och nu längtar vi efter att få träffa underverket.

Stolt moster!
♥

Fjärde oktober

Riktiga höststormar här i Eskilstuna idag, men det känns verkligen inte som oktober och den känslan får gärna hänga kvar ett tag. Snön kan få vänta till december.

Idag fyller farfar 92 år, vi var på fikabesök på hemmet där han bor i helgen som var.
Dock är han dement så han kommer tyvärr inte ihåg vilka barnbarnen är. Men jag ringde honom idag och gratulerade och han blir glad att man ringer - även om han inte vet vem som ringer försöker han hålla skenet uppe. Han sa att man får ta en dag i taget.

Så är det ju, en dag i taget!
Ser oerhört mycket fram emot torsdag, jag kommer få kika på TV3 Play för jag är iväg och jobbar med min förening Omtanke på kvällen. Men klockan 20.00 på TV3 får ni ju inte missa "Drömmen om ett barn"
Lasse & Sandra som startade Wabbie Foundation är med och bara det gör att jag nästan börja gråta i trailern. Dessa två fantastiska människor och deras lilla prinsessa till dotter - de är så härliga och enkla och sliter hårt med Wabbie. Hoppas alla kan fortsätta sprida stiftelsen (och även föreningen Barnlängtan såklart!) så att fler uppmärksammar detta!

En vecka avklarad

Egna koppen invigd med choklad (dricker ju inte kaffe) Koppen går för övrigt att beställa, finns olika färger och andra texter.

En vecka avklarad och ny vecka påbörjad på nya jobbet. Jag trivs redan jättebra! Känns konstigt att inte längre åka till Parken Zoo och de roliga kollegorna, men så var det ju säsongsanställning på sex månader också.

Det är ju väldigt mycket att lära när man börjar nytt jobb, men det är lagom tempo för jag känner mig inte alls korvstoppad i skallen utan det är på en bra nivå.
Känns helt underbart att jag fått chansen till detta. Men oj vad man saknar Majsan under dagen när hon är på dagis.

Idag gick andra delen av "Barn till varje pris" på SVT1. Blir spännande att få se programmet på TV3 som börjar på torsdag och som handlar om ofrivillig barnlöshet.

Helvetesresan vi gjorde för ett år sedan

Den 27/9 2010 blev starten på en helvetesresa som varade i över 1 månad och där Majas ärr i dagsläget skvallrar om hur sjuk hon var. Vi hade ett fantastiskt stöd när allt detta hände och det är jag så tacksam för. Att vi inte var ensamma i detta när det kändes som om allting rasade för att ingen visste vad Maja var för sjuk.

En lite röd prick i pannan skvallrar om det myggbett som gjorde henne så illa.
Ett helt år sedan och det känns som igår. Älskade unge!

Barn till varje pris?

Den är serien pågår just nu och den kommer att följas, precis som TV3 satsning som börjar 6 oktober. Det är bra att sådant här kommer upp till ytan och belyser problemet för det är fortfarande alldeles för skämmigt för många.

I TV3 satsning kommer Lasse & Sandra vara med - de underbara människorna som startade Wabbie Foundation

Spenderade helgen i Västervik

Maja i bilen på väg ner till Västervik i fredags

I helgen var vi i Västervik hos en kompis föräldrar som har sommarstuga ute på Horns udde. Det är numera tradition att åka dit och ha kräftskiva och detta var tredje året. Det som är roligt är också att kompisens föräldrar gärna vill vara med för de tycker det är så roligt.
På tre år har nästan alla i kompisgänget fått barn. Så tre små töser (Maja nästan 2 år, Emma 15 månader och Nora 9 månader) hade glädje av varandra i helgen. Lekte på lekmattan eller så lekte de stora tjejerna i sandlådan.

Vi bröt upp innan midnatt igår, småbarnsföräldrar är inte pigga sådär sent på kvällen. Singelkompisen orkar dock vara uppe länge - han måste tycka vi är så tråkiga :-)

Borta bra men hemma bäst som det heter. Imorgon börjar jag på mitt nya jobb och det kommer vara både nervöst och spännande. Hoppas ni haft en bra helg och får en bra start på veckan - ny vecka innebär nya möjligheter!

En stund på dagis

Var med M på dagis/förskolan förra veckan då de fick Grön flagg. Det firades med ballonger, grönsaker med dipp och bus. Jag skulle precis hjälpa damen att komma upp på denna gunggrej men det visade sig att hon ordnade det för egen maskin. Sen satt hon och svajade fram och tillbaka med mössan envist halkandes ner i ansiktet. Ner kom hon också.
Det går fort - den här utvecklingen. Hon var ju nyss en kladdig bebis som kom upp på mitt bröst och inte visste så mycket om världen. Hjälp, jag hänger inte med riktigt...! Älskade unge!

Hemska nyheter om tragedin i Sigtuna

Nyheter som dessa gör ont i mitt hjärta och man funderar på varför?
Har något gått fruktansvärt fel -stod hon inte ut längre? Eller är hon psykiskt sjuk - eller gjorde hon det med flit.

Försvarslösa barn. Får ont i magen när jag tänker på alla barn som far illa. De har faktiskt inte bett om att få bli till. Många skulle inte ens få bli föräldrar, det är så obehagligt.

Nya tag

Som sagt, den här sommaren försvann i ett nafs och jag ligger efter med miljoner saker. Men det är bara ta en sak i taget helt enkelt.

Nu är det nya tag som skall tas! Tre dagar kvar på mitt sommarjobb och tametusan, jag lyckades knipa ett jobb som jag kommer börja på i slutet av september. Mitt första heltidsjobb i Eskilstuna och det är ju helt fantastiskt!

Har varit urusel på att blogga - mest för att jag inte känt att jag haft tid. Men detta är ju trots allt min ventil utåt, så det ska bli nya tag.

Hur mår ni andra därute? Ska hinna uppdatera mig på era bloggar vad som händer. Stor kram!

2 år av saknad

Alla de gånger vi åkt ut till Muskö, för att möta dig o farfar i backen ner mot bilen när ni hälsade oss välkomna. Alla otaliga gånger vi druckit din goda svart vinbärssaft och ätit bulle. Alla gånger vi badat. Alla gånger vi hört det hemtrevliga ljudet av vävstolen som producerat fina hantverk.
Alla kort på namnsdagar och födelsedagar vi fått - alla brev vi skickade. Alla julaftnar vi firat tillsammans. Alla roliga stunder när farfar stängt av tv.n och du blivit arg på honom och låtit oss titta klart. Alla mysiga dagar o kvällar ute på landet. Alla gånger du lekt med oss. Allt farmor! Och så bröt den förbannade cancern ner dig. Min starka farmor. Du är oändligt saknad!

Jag har haft en nässelfjäril på besök stundtals under sensommaren. Jag tror farmor har ett finger med i spelet där, det gör mig gott i hjärtat o tänka så.

Tänk på att ta vara på livet här och nu - det är oerhört skört och en dag blir det becksvart och då är det försent att göra allting man ville göra. Kram på er!

Om att vara ofrivilligt obefruktad

Jag ska inte sticka under stol med att varje gång mensen kommer känns det i hjärtegropen. Jag vet att vi inte har stor chans att bli gravida på vanlig väg - men ändå håller man sig fast vid det där ordet "kanske".

Ännu finns ingen stress över eventuella syskon. Men när syster nu väntar sitt andra barn, sambons syster väntar sitt tredje och fler är gravida så känner jag att "detta vill jag också få uppleva igen"

Jag pratade med någon för ett tag sedan som kan bli gravid på vanlig väg och som har ett barn.
Där tycker omgivningen att det är så konstigt att det inte blir syskon snart. Som att det är en standard att ha två-tre barn. Som att man måste ha två-tre barn.

När omgivningen bemöter de som gått igenom IVF blir det mer att man skall stå i tacksamhetsskuld. "Ja, men ni får ju vara glada för ni har i alla fall fått ett barn"

Varför är det så olika? Jag tror det handlar om att vi som gått igenom IVF ska vara tacksamma över att ha lyckats få ett barn och på något vis - ett självförsvar - inte förvänta sig fler.
Medan fruktsamma personer förväntas befolka jorden själva.

Godnatt från en ofrivilligt obefruktad

Note to self

Att inte hålla armen ovanför äggkokaren när den är klar. Den skållheta ångan är inte hälsosam.
Inte skönt någonstans.

Den röda toaletten i plast del II

Lilla Majsanbajsan ger skäl för namnet. Ända sedan hon föddes var hon en liten BajaMaja (eftersom hon bajsade i fostervatnet)

Idag nådde utvecklingen nya höjder då hon även gjorde nummer två på pottan!
Och ja, jag är en sån där töntig småbarnsmamma som måste deklarera det ;-)

Min lilla tygväska

Jag älskar hantverk! Min mamma och syster är pyssliga och jag försöker när andan faller på.
Det är roligt att kunna köpa egentillverkade ting, blir mer unikt än massproducerade saker tycker jag personligen. Hur jag hamnade på Marias blogg minns jag inte, men jag köpte den här tygväskan som nu är min följeslagare varje dag. Hon är väldigt kreativ och har olika typer av hantverk, så jag rekommenderar varmt ett besök på hennes blogg som heter "Ting från Gammelgården"

Den röda toaletten i plast

För någon vecka eller två deklarerade lillan ordet "Bajs" och tittade på mig samtidigt som hon la huvudet på sned för att verkligen understryka det hon sa.

Behöver du bajsa, blir min undran och hon nickar. Ska vi sätta oss på pottan då?
Sagt och gjort. Vi går ner där pottan står och tar fram en bok så att hon skall sitta kvar en stund.
Hon klämmer i och kissar! Jag blir sådär fånigt mamma-glad över att hon lyckats klämma fram mer än de fyra droppar som kom i pottan tidigare under sommaren.

Idag kissade hon på pottan igen. När hon deklarerar ordet bajs händer det att vi sätter henne på toaletten varpå hon pruttar och tycker sedan att hon är klar. Så fascinerande när de börjar lägga ihop ett och ett annat och utvecklas i rask takt.

Ord poppar fram ur munnen och hon är duktig på att härma vad man själv säger. Ibland lägger hon ihop ord, som idag när hennes huvud hamnade mellan lådorna och diskmaskinen (idiot till mamma som råkade stänga till och inte hann parera bort hennes huvud) varpå hon fick en glass som tröst.
När den var uppäten kom hon med glasspinnen i munnen och sa " Meeeejaa glass"
Jag smälte lika fort som glass i solsken. Tack Maja att jag får vara din mamma - om du förstod hur fantastiskt det är, men det tror jag att du gör för du är något alldeles speciellt.

Varenda dag...

Har jag tänkt att jag skall blogga, för att sedan inse att tiden flyger från mig. Varenda dag. Märkligt. Ska faktiskt bli skönt att inte jobba 9-10 timmar om dagen när vi går ner i lågsäsong om två veckor. Visserligen trivs jag jättebra på mitt jobb och det är väldigt roligt, speciellt med alla glada barn man får träffa. Men jag har jobbat så intensivt nu så det ska bli skönt och varva ner lite.
För er som undrat, Parken Zoo är min arbetsgivare.

Varenda dag tänker jag också på alla er IVF-systrar o bröder därute. Hinner inte läsa era bloggar, men tänker på hur det går för er och hur ni mår.

Vore så roligt att få till bloggträffen i oktober. Det behövs. Vi behöver varandra. Även om jag känner mig värdelös nu som inte hinner med att ens blogga. Men var sak har sin tid.

Visste ni att jag också varenda dag är tacksam för att få leva?
Då vet ni det nu. För det är jag och de tankarna släpper mig aldrig. Livrädd för att det ska ta slut. Därför lever jag nu. Kram till er!

Inleder augusti...

...med lite nytta. Lämnat blod. Tack Lotta för att du lekte med Maja. Nu är det värt en fika! Glad måndag kära ni, lev nu innan det är försent.

Hur tänkte de nu?

Så ni vet. De som demar är inte riktigt med i matchen.

Semester

Inte helt fel med ett par dagars ledighet, njuter som sjuttsingen!

"När ska ni skaffa syskon"

Den frågan är sällan förekommande i våra kretsar. I alla fall inte riktad till oss. Det känns så bra att ha varit så öppen med vårt IVF, för en viss belöning blir att inte behöva försöka svara på när det är dags att skaffa syskon. För det vet inte vi - och det vet våra nära&kära och andra bekantskaper att vi inte kan veta heller, därför kommer inte frågan.

Det barn som aldrig blev

Kanske var det idag den 9 juli eller inom de närmsta dagarna som Egon var beräknad till efter glädjebeskedet 2008 att vi var gravida. Glädjen som efter 12 veckor utbyttes till den tyngsta natten och morgonen då jag trodde jag skulle dö.

Det barn som aldrig blev, för något var fel på vårt blivande barn. Det är inget jag dagligen tänker på och det är heller inget jag sörjer över på det viset, för jag är så glad att vi fick Maja.
Men visst har man funderat över det barn som aldrig blev. Som tog en plats på himlavalvet istället.
Trots allt var det ett litet liv därinne, som med tickande hjärta visade sig på ultraljudet. Som gjorde oss lyckliga!

Egon är en sten jag bär i livets ryggsäck. Och just dessa dagar i juli så känns just den lilla stenen lite extra...

Pottpremiär

Godkväll. Jo men visst finns jag därute någonstans, men aldrig såhär frånvarande har jag tidigare varit. Jag gillar det inte. Jag missar allt. Hinner inte läsa era fina bloggar och hinner inte skriva i min egen. Jag vill skriva av mig, men tröttheten tar överhanden. Att jobba 9-10h fem dagar i veckan tar innerligt på krafterna och fokus läggs på familjen de dagar som Maja inte har somnat när jag kommer hem kring 19.30-20.00

Snart semester. Det tar emot lite att stiga upp och lämna familjen när de har semester. Men snart så. Behöver hitta nya krafter bara. Har gjort nästan 400 timmar på två månader. Ovant. Glad att jag har ett jobb, men behöver lite energi.

Sjunde juli redan. Idag gjorde Maja pottpremiär. Hon drog i blöjan och sa "kiss" varpå Lasse frågade om hon ville kissa. Hon ville göra det på pottan, lyckades klämma ur sig minst fyra droppar. Pappa blev stolt och mamma fick sms och det gjorde hennes dag. Då kan man låta dumma gästers kommentarer rinna av en. För ingenting betyder ett jäkla skit sålänge vi har de vi älskar nära oss.

Jag är berusad av kärlek till min dotter. Den känslan är så tjock att man kan skära den med kniv.
Jag är så lycklig - men lika lätt som jag säger det - lika rädd är jag att man inte får vara så lycklig, som att något kommer och tar det ifrån en. Bara för att man är just lycklig.

Maja kan förutom att säga sitt eget namn väldigt tydligt säga en hel drös med ord. Hon härmar gärna det vi säger. Och så älskar hon att dansa. Och jag älskar henne, mitt allt!

Special families - dela gärna med dig du också

Barnlängtan är med i en kampanj om speciella familjer. Det handlar om att dela med sig av sin berättelse i form av ett vykort som kan skänka hopp till andra som kämpar.

Det är enkelt - klicka in här - och välj svenska. Sedan är det bara ladda upp en bild och skriva en text (max 300 tecken) så är du också med och sprider budskapet!

Såhär gjorde jag

Barnlängtan skall på en ESHRE kongress i Stockholm och vill gärna ha så många vykort det är möjligt innan dess. Hoppas du kan hjälpa till!

Bilder från bloggträffen!

Inte mycket man hinner med när man jobbar. Gjorde 200h i maj-månad, så ligger lite efter med saker och ting. Men bättre sent än aldrig som det heter.

Många känslor som kommer när jag kikar igenom bilderna från 21 maj då vi hade bloggträffen.
Det var så roligt att få träffa alla och samla personer som gått igenom samma saker, som också ror/har rott i samma båt.

Hela gänget samlat för lunch vid Himlavalvet café

Brudarna!

Jenny hade Elvin hemma, men fick låna en bebis

Vi hade himla tur med vädret!

Häng på hotellet innan middagen

Middag på Helens krog

Carro som kämpat med vikten och varit så himla duktig!

Mums!

Kocken (ja inte på krogen vi var på) och Politikern :)

Carro och Sara är som Carro och Sara är mest ♥

Vi hade roligt åt Saras drink ;-)

Hoppas vi kan styra upp något i Göteborg i oktober, det är fantastiskt att få träffa alla dessa underbara människor!

Tack för att ni finns! ♥