Det var med nervösa steg vi klev in på sjukhuset i onsdags. Eller rättare sagt, vi möttes upp i väntrummet och jag hann springa på toaletten innan. Vid nervosistet blir magen helt upp och ner...inte det roligaste när man strax ska ligga i gynstolen. Men en kvinna måste göra vad en kvinna måste göra helt enkelt.
Ganska snabbt efter att barnmorskan tittade på skärmen sa hon att hjärtat slog.
Sen fick vi se vårt fina pyre. Herregud, att man kan bli så faschinerad över en liten godbit på dryga 17 mm. Jag blev tillbakaflyttat en dag, så i onsdag var vi i v.8+1
Pyret såg ut som en minibebis. Huvudet, svansen (tror jag det var) och sen frågade jag vad det var som stack upp i mitten.
- Ja, det är inte snoppen i alla fall, säger barnmorskan och skrattar. Det är navelsträngen.
Den lilla strängen som förenar vårt barn till mig, i min kropp. Låt detta inte få ta slut, snälla!
Att få se detta lilla underverket är både glädjande och skrämmande. Vi är så glada och tacksamma för dagarna som går med lilla pyret, samtidigt är det skrämmande för vi vill inte förlora detta.
Som kompisens mamma sa i helgen.
-Man kan inte göra så mycket annat än att tag en dag i taget. Man kan inte göra något, man är ganska maktlös.
Hon vet vad hon pratar om. Hon är själv döende i cancer och vet hur den totala maktlösheten känns. Det vet många av er också. Massa kramar till er som läser! ♥
7 kommentarer:
Ja, det där livet är så magiskt att det överstiger allt! Önskar att vi orkat med ett ICSI innan sommaren och kanske fått uppleva det ni upplever nu. Längtar så!!!
Följer lilla Sjuan på vägen...
Kram!
Vad härligt att det fortfarande går bra!
Kram
Grattis. hittade just din blogg. vi är också i denna ivf sväng.
Vad skoj att vi är på precis samma dag! Imorgon går vi in i vecka 10 och jag ska på min inskrivning. Känns skönt att kommit så här långt men de närmaste veckorna kommer att vara en plåga. Nu har jag som tur var min häst som hjälper mig att skingra tankarna.
Kram Pez
Åh vad glad jag blir att läsa att ni fick positiva besked vid ultraljudet....KRAM
Massor med kramar. Vet hur pirrigt det är. Jag blödde i omgångar i början, vet inte hur många VUL vi var upp o gjorde. Nu är jag i v. 31, snart kommer den lill* Massor med kramar igen o lycka till
Åh, så roligt att det gick bra! Det är så väldigt fantastiskt att få se.
Själv var vi på ultraljud i vecka 7och ska på ett till i vecka 12. Och visst är man nervös...
Om allt går fint kommer bebisen till oss ca 11 november.
Vi har gått ungefär lika långt, du och jag :-)
Skicka en kommentar