Toapapperscheckileck

Tiden springer verkligen på. Imorgon är det redan fredag vilket känns underbart, för då är det snart helg. På måndag är det 14 dagar sen insättningen men i helgen är mensen beräknad och får jag den så vet jag. Får jag den inte kommer jag ta ett test.

Ber en stilla bön om att det ska gå vägen

Man kastas verkligen mellan hopp och förtvivlan. Molvärken kommer och man försöker hitta en positiv känsla. Jo men kanske att det faktiskt sticker och hugger lite, det torde vara bra.

Snälla snälla

Spaningen på toapappret startade idag. Kan inte hjälpas, det bara blir så.
Just nu värker magen precis som mensvärk och jag tänker att det kanske gör lite ondare om det befruktade ägget ska ut.

Tänk positivt, tänk positivt

Även om jag försöker tänka glada tankar så är det svårt. Min magkänsla säger något helt annat. Och det är mitt försvar för att slippa bli så besviken. Lindra tomheten lite redan nu genom att tänka på att det kanske inte går denna gång. Allt för att förhoppningarna inte skall grusas och göra stora sår på mina knän. Så jag snarast kan göra rent, låta såret läka fritt genom att låta det andas och sedan springa vidare.

Herregud, jag är livrädd

Ruvardag 9

Det kan ju inte hjälpas att man ändå är lite orolig. Nu är det 9 dagar sedan (eller räknar man med samma dag man blev befruktad?) vi fick ett ägg insatt.

Man försöker att inte tänka på det. Men så började magen mola under dagen och genast tänker man "skit, tänk om det är mensen som är på intåg" Visserligen kan jag ändå känna ett visst lugn. Jag kan inte påverka utgången av allt detta utan bara flyta med och vänta.

Men ändå. Det är faktiskt ett litet helvete i sig. Att planera, att på minuten veta att klockan 15.05 den 16 februari blev vi befruktade och sen väntan på om allting slutar i glädjeskutt eller tårar.

Tänk vad mycket man går igenom ändå. Tänk att man orkar med allt, även om man då och då måste bryta ihop för att orka resa sig upp igen. Tänk att man faktiskt inte är ensam, det finns stöd att få av människor som vet p r e c i s hur det känns.

Tack alla underbara! Tillsammans blir vi starka och ska lyckas! ♥

Fröken Skugge har talat

Jag blev fasiken förbannad när jag läste Linda Skugges kommentar i Metro igår. Det handlar om något bloggkrig mellan henne och Ebba von Sydow

[länk]

Citat ”Alla kvinnor som har en massa barn och som sköter hem, hus, en massa barn och jobbar är faktiskt lite bättre än de som inte har några barn och som kan sitta på kafé och slösa bort sin tid.”

Visserligen sitter jag sällan på kafé. Men mitt liv är ändå stressigt eftersom jag är aktiv i flertalet föreningar samt har långt till jobbet. Men inte sjutton är jag sämre för det.
Vad enkelt det verkar vara för en del att kläcka ur sig saker som för dem är självklara. Som att ha tre barn till exempel.



Jag är glad om vi kan få till ett...

Avundsjuka

Det finns en känsla som jag tror många inte vill beblanda sig med. Speciellt inte när det kommer till barn. Avundsjuka kallas den.

Min fina lillasyster sa till mig när vi var gravida samtidigt
- Det känns så konstigt bara. Ni har kämpat i två år och vi får till det på första försöket
- Tänk inte så, uppmanar jag. Så är det bara.

Jag missunnar ingen annan glädjen till ett barn bara för att vi inte har lyckats än.
När jag ser gravidmagar kan jag visserligen tänka "åh, jag vill också" men så tänker jag om jag hör om en miljonvinst på lotto, eller någon som vågat startat eget eller liknande.
Människor jag inte känner som är gravida kan ju också ha kämpat länge, det vet jag ingenting om.

Avundsjuka låter så hårt. Jag förstår dock att man blir avundsjuk, när man själv gärna vill så mycket. Det är inte konstigt, vi fungerar så. Vet inget bättre ord för det tyvärr.
Jag är nog också avundsjuk. Men till en viss gräns. Jag blir inte arg och förtvivlad för att andra är gravida. Jag bara önskar något som de också har. Utan att missunna dem deras glädje.

Ytterligare ett år har seglat förbi

När min sambo frågade vad jag önskade mig i födelsedagspresent sa jag att han redan visste vad jag önskade mig. Dagen innan min födelsedag gjorde vi en andra insättning av ett ägg. Hoppas hoppas!

Känner mig ganska lugn ändå. Visserligen bryter jag ihop emellanåt. Blir irriterad, ledsen, gnällig. Som en enda stor PMS-klump. Men man har ju en viss acceptans också. Ingenting går att skynda på. Inga genvägar. Bara en stor förhoppning om att det ska lyckas.

Ytterligare ett år har som sagt seglat förbi. Seglar på snabba vågor, för tiden försvinner tycker jag. När vi startade vår bebisverkstad var jag 22 år. Måhända ung, men ibland känns det som att mitt psyke är äldre. Har hunnit uppleva mycket under mina år.

Nu är man 24 år. Glad att jag har åldern på min sida när det gäller IVF.
Många säger "jamen du är ju så ung, du har ju god tid på dig"
Hur vet man sådant? Hur mäter man ett liv? Jag lever här och nu och tänker inte att jag har 10 år till på mig. För sådant vet man inte. Vågorna kan vara snabba.

Ha en skön helg alla som läser. Varma kramar från mig

Idag går mina tankar till en medsyster

Satt på möte ikväll och fick sms ifrån en tjejkompis. För några dagar sen fick de pluss på stickan efter deras andra IVF. Vi träffades på kliniken när vi hamnade i samma rum efter ingreppet. Så där låg vi och tjattrade mellan smärtor, rumppiller och smörgåsar.

Hon brukar inte skicka sms bara sådär och jag tänkte inombords "nej nej nej nej"
Men tyvärr, de hade förlorat pyret ikväll. Tror de var i v.6

Jag blir så arg. Visserligen är det bra att de kan bli gravida, men det tänker man inte på när man är mitt uppe i helvetet. Hon skrev att hon visste hur jag kände mig och det är väl så att det krävs att man är medsystrar för att verkligen förstå hur man mår och känner sig när saker inträffar. Precis som många av er andra tjejer (och killar förstås) som bloggar om barnlöshet, missfall och allting som snurrar i denna karusell.

Vi sitter i samma båt och vi ska tamefan ro till trygga land!
Stor kram till er och en extra stor till medsyster!

Att leka gud

Om den här artikeln nu stämmer och hon verkligen gjort abort för att det var tjejer hon väntade så tycker jag det är helt sjukt. Snacka om att leka gud i så fall.

Fatta att folk gör abort för att det är fel kön när det finns så många längtande människor som blir glada oavsett vad det blir.

Helt sjukt...