Ju mer tiden går...

I lördags var vi i storstaden för att fira pappa som fyllt år. Vi passade även på att hälsa på farmor som blivit inlagd för att hon inte mår bra. Hon skulle även få träffa sitt andra barnbarnsbarn för första gången (lillasysters son)
Farmor var oerhört trött, hon var även väldigt gul i huden och orkade bara sitta med oss en kort stund innan hon ville vila igen. Jag sa att vi älskade henne innan vi gick.

Nu har hon blivit flyttad till SöS för provtagning och de misstänker något i gallan...något jag hoppas på ska gå att operera bort.

Det är så jobbigt att se äldre människor och speciellt då ens egna släktingar. Hur de magrar, tappar orken, livslusten och blir trötta. Hur saker och ting inte riktigt är som förr i tiden.
När jag och syster kom ut till farmor o farfars landställe i skärgården, cyklade ner till badet, badade, fikade, drack farmors vinbärssaft. Fick pengar till snask i kiosken, åka en sväng med båten och bada eller fiska.

Det är så många år sedan och så mycket hinner hända... Man ska verkligen inte ta livet för givet.
Allting kan upphöra att existera närsomhelst. Man ska leva nu - alltid!

Kram till dig farmor - även om du inte kan läsa detta. Och även till farfar som sitter ensam hemma med hjälp från hemtjänsten - men det är ändå lessamt med ensamheten.

Sorgesystrar

Ännu ett bakslag för tjejkompisen jag träffade när vi låg inne på Carl von Linné samtidigt. De skulle genomföra sitt FET i påskas, men väl framme ringer kliniken och meddelar att inget av äggena har delat på sig ordentligt. Tre ägg som inte ville fungera. Insättningen av det färska ägget blev en graviditet men följdes snabbt av ett missfall. Nu är det försök tre som gäller och jag känner sådan enorm sorg för att de ännu inte har lyckats. Hoppas det blir ett positivt besked på "tredje gången gillt"

Även Jessica och hennes kille med bloggen "Skål från ensamheten" har fått uppleva sorgen med ett missfall.
Jag får deja vú känsla då det var samma för oss. Ultraljud och sen dog pyret en-två veckor efter det, men kom ut långt senare. Det är inget man önskar någon att få uppleva. Det är ett helvete.
Kram Jessica, hoppas ni kommer upp på fossingarna snart!

Idag går mina tankar till en medsyster

Satt på möte ikväll och fick sms ifrån en tjejkompis. För några dagar sen fick de pluss på stickan efter deras andra IVF. Vi träffades på kliniken när vi hamnade i samma rum efter ingreppet. Så där låg vi och tjattrade mellan smärtor, rumppiller och smörgåsar.

Hon brukar inte skicka sms bara sådär och jag tänkte inombords "nej nej nej nej"
Men tyvärr, de hade förlorat pyret ikväll. Tror de var i v.6

Jag blir så arg. Visserligen är det bra att de kan bli gravida, men det tänker man inte på när man är mitt uppe i helvetet. Hon skrev att hon visste hur jag kände mig och det är väl så att det krävs att man är medsystrar för att verkligen förstå hur man mår och känner sig när saker inträffar. Precis som många av er andra tjejer (och killar förstås) som bloggar om barnlöshet, missfall och allting som snurrar i denna karusell.

Vi sitter i samma båt och vi ska tamefan ro till trygga land!
Stor kram till er och en extra stor till medsyster!