En sån där dag som får hjärtat att bulta extra

Den som säger något annat än att det är mycket känslor kring IVF har nog inte gått igenom det.
Kan bli gråtfärdig en dag som denna över det lilla mirakel vi har fått ta hand om.

Idag är det tre år sedan lilla Maja blev tillverkad! Då vi gjorde äggplock och bland de befruktade, fina äggen så sattes ju ett färskt in och de övriga frystes ner. Ett av de nedfrysta var Maja som sedan tinades upp i februari -09.

Jag får nästan gåshud av att tänka på att det faktiskt går att göra. Frysa ner ett levande embryo och kunna ta fram det senare och allting fungerar.Carl von Linné-kliniken där Maja är tillverkad

Man blir tacksam, så ytterst tacksam och inga ord kan beskriva den lycka jag känner över att få vara Majas mamma. Det är så jag vill studsa runt och bara skrika, hojta, kramas för att få ur mig alla känslor, vet inte riktigt var jag skall ta vägen.

Jag firade med att sms.a till 72950 och skrev WAB50. Det är inte mycket, men 50:- för att fler skall få uppleva samma känsla för den överträffar tamenfan allting annat!

Mamma älskar dig Maja - så himla mycket och det vet du för det berättar jag varje dag och du säger allt som oftast "Tack" och ler lite som bara du kan göra. Fina, busiga unge, tack för att du finns och lär mig vad livet går ut på! ♥

Här är vad jag skrev 2008 om äggplocket

Alltid återkommande tacksamhet

Att få åka till dagis efter jobbet och kliva in på gården för att på håll se lilla fröken med sandiga knän, mössan på svaj i det soliga vädret och hur hon älskar att dona i sandlådan.

Hur hon ler mot mig när hon fått syn på mig och vill upp i famnen för att inte släppa taget.
Vinkar glatt mot både barn och personal när vi skall gå och skrattar när man frågar om hon haft roligt under dagen.

Vilken otrolig ynnest att få ta del av detta! Fortfarande fastän lilla M snart är 18 månader så kan jag känna en overklighetskänsla av att detta faktiskt händer på riktigt. Jag är så oerhört tacksam och glad och alldeles till mig av alla känslor.

Maja är min stora kärlek här i livet! Tack för att jag får vara din knäppa och galna mamma!

♥

För precis ett år sedan

Har påbörjat projekt städa hårddisk. Man samlar lätt på sig tusentals bilder med digital systemkamera - men ingen ordning alls i mappar.
Hittade denna bild som är tagen för precis ett år sedan. Därinne i magen vilade vår bebis för att växa till sig ordentligt. Vårt mirakel Maja. Jag saknar magen på ett sätt - att vara gravid var en fantastisk resa. Nu är vi mitt uppe i ännu en fantastisk resa - nästa fas liksom.

Jag kommer på mig själv med att tänka på vilket mirakel vår dotter faktiskt är. Inte nog med att hon kommit till världen, det var på ett speciellt sätt. Hon är en kämpe helt enkelt!
En liten provrörsbebis som redan som ägg bekämpat strider för att komma till livet.

Känslorna är så stora så jag vet inte alls vars jag skall ta vägen. De är överväldigande!
Obeskrivliga! Helt underbara och fantastiska!
Hade jag möjligheten skulle jag skapa något hållbart av alla dessa känslor. Kanske stoppa ner dem och blanda ihop till en parfym?

Den skulle heta Livet självt och innehålla allt detta magiska. Varje dag skulle jag några stänk av denna doft - bara några, för att den skall räcka länge. Och fylla alla sinnen med allt det fantastiska! Även andra skulle få känna doften jag bar - för att i sin tur fyllas av starka känslor och kämpa vidare i sitt liv med sina företeelser.

Ta vara på livet - det är inte alla som får uppleva en morgondag.
Man får vara tacksam för det lilla!

Magen 30 juni 2009. Starka känslor och minnen

Tack allra finaste ♥

Tack allra finaste vänner! Både bloggvänner och dem jag träffat i verkligheten! Era kommentarer värmde jättemycket och jag blir så glad över den stöttning som finns! Tackar allra ödmjukast för att ni är så snälla mot mig! ♥


Orken som tröt var nog en redig släng av PMS också för dagen efter kom mensen. Det är konstigt att det gör ondare att ha mens efter att man fött barn - känns som man bär en 25 kilos vikt med hela underlivet. Någon som känner igen sig eller är det bara jag som gör mina knipövningar för sällan? Kvinnor, flickor, tanter - glöm inte att knipa!

Jag ligger fortfarande efter med mycket - men mycket kan jag ju styra över själv. Är en sådan människa som helst vill att saker ska ha hänt igår, vill att saker ska hända fort med andra ord. Dagligen får jag lära mig att ta en sak i taget.

Tack igen raringar! Åh - jag hoppas verkligen att många har möjlighet och vill komma på bloggträffen vi anordnar, det vore ju så kul att kramas på riktigt! Hoppas ni vill komma!

✿

Två små prinsessor fikar

I tisdags fick vi storbesök av våra "grannar" som jag kallar dem. Det är 3 km mellan oss, men bor man i ett litet samhälle så är det ganska nära. Mamma Lotta, Sanne och hunden Ippi hade tagit en promenad ut till oss på landet.

Vi skrämde upp köpewienerbröd från frysen och skar upp melonen Lotta haft med sig.
Lite spontan, enkel, mysig fika. Tjejerna fick smörgåskex att festa på!
Vår lilla vovve Tintin var nöjd att donnan Ippi kom så att han hade någon att lukta på och leka med. Det ser för charmigt ut med en liten yorkshireterrier och så en stor schäfer.

Sanne & Maja på köksgolvet.
Sanne fyller 1 år nu i sommar så det är roligt att de är i samma ålder.

"Åh men åååkej - jag bjuder min kompis lite va?"

Maja ser en smula fundersam ut.

Det är så härligt att se när tjejerna leker med varandra - de kommer bra överens och se samspelet mellan dem är roligt! Sanne är så snäll som räcker över ett kex till Maja.
Vid ett tillfälle tog hon dock kexet ur Majas mun och åt det själv. Det är kärlek det ;-)

Lotta och jag är födda samma år och vi har känt dem sedan vi flyttade hit för tre år sedan.
Vi träffades på loppis som de hade hemma hos sig och eftersom båda två inte kan hålla snattran längre stunder så började vi prata.

När vi ska iväg på saker så är det _alltid_ Lotta som ställer upp som djurvakt till kaniner, katt och ödla. Hela familjen är helt underbara och vi är så glada att vi lärt känna dem!
♥

Outad på jobbet...

Egentligen hade jag inte alls tänkt säga något till chefen. Men en situation uppkom, jag blev irriterad, återvände ner till chefen för att ifrågasätta vad som pågick och sedan talade jag om det. Situationen var läglig och som uppgjort för att jag skulle berätta. Som om han redan visste något...

Det kändes skönt efteråt att ha sagt det. Även om det kändes overkligt. Som att allting kommer tas ifrån oss bara för att jag har berättat. Men det är ju en naturlig sak att vara gravid och jag vill njuta av det och vara stolt över att få bära ett pyre inuti mig!

Jag märker på sambon att han blivit lugnare sedan ultraljudet förra veckan och det glädjer mig.
Nu ser vi positivt på framtiden, det ska bara gå!

Jag blir oerhört tacksam för alla besök jag får och alla fina kommentarer, vill krama om er allihop! Tänk, vad kul det vore om man kunde träffas allihopa någongång framöver!
Alla som vill förstås, många av oss sitter ju ändå i samma båt.

Kramar till alla som läser, stöttar och finns där för oss! Puss på er!