Hittade denna bild som är tagen för precis ett år sedan. Därinne i magen vilade vår bebis för att växa till sig ordentligt. Vårt mirakel Maja. Jag saknar magen på ett sätt - att vara gravid var en fantastisk resa. Nu är vi mitt uppe i ännu en fantastisk resa - nästa fas liksom.
Jag kommer på mig själv med att tänka på vilket mirakel vår dotter faktiskt är. Inte nog med att hon kommit till världen, det var på ett speciellt sätt. Hon är en kämpe helt enkelt!
En liten provrörsbebis som redan som ägg bekämpat strider för att komma till livet.
Känslorna är så stora så jag vet inte alls vars jag skall ta vägen. De är överväldigande!
Obeskrivliga! Helt underbara och fantastiska!
Hade jag möjligheten skulle jag skapa något hållbart av alla dessa känslor. Kanske stoppa ner dem och blanda ihop till en parfym?
Den skulle heta Livet självt och innehålla allt detta magiska. Varje dag skulle jag några stänk av denna doft - bara några, för att den skall räcka länge. Och fylla alla sinnen med allt det fantastiska! Även andra skulle få känna doften jag bar - för att i sin tur fyllas av starka känslor och kämpa vidare i sitt liv med sina företeelser.
Ta vara på livet - det är inte alla som får uppleva en morgondag.
Man får vara tacksam för det lilla!
Man får vara tacksam för det lilla!
Magen 30 juni 2009. Starka känslor och minnen
2 kommentarer:
Fantastiskt!
Så fint skrivet...Och jag förstår så väl vad du menar och känner på samma sätt! Kram!
Skicka en kommentar