I lördags var vi i storstaden för att fira pappa som fyllt år. Vi passade även på att hälsa på farmor som blivit inlagd för att hon inte mår bra. Hon skulle även få träffa sitt andra barnbarnsbarn för första gången (lillasysters son)
Farmor var oerhört trött, hon var även väldigt gul i huden och orkade bara sitta med oss en kort stund innan hon ville vila igen. Jag sa att vi älskade henne innan vi gick.
Nu har hon blivit flyttad till SöS för provtagning och de misstänker något i gallan...något jag hoppas på ska gå att operera bort.
Det är så jobbigt att se äldre människor och speciellt då ens egna släktingar. Hur de magrar, tappar orken, livslusten och blir trötta. Hur saker och ting inte riktigt är som förr i tiden.
När jag och syster kom ut till farmor o farfars landställe i skärgården, cyklade ner till badet, badade, fikade, drack farmors vinbärssaft. Fick pengar till snask i kiosken, åka en sväng med båten och bada eller fiska.
Det är så många år sedan och så mycket hinner hända... Man ska verkligen inte ta livet för givet.
Allting kan upphöra att existera närsomhelst. Man ska leva nu - alltid!
Kram till dig farmor - även om du inte kan läsa detta. Och även till farfar som sitter ensam hemma med hjälp från hemtjänsten - men det är ändå lessamt med ensamheten.
1 kommentar:
Förstår vad du menar. Upplevde samma sak med min farmor. Ena dagen är allt som vanligt, pigga och glada för att i nästa vara gamla och sjuka. Det är väldigt jobbigt att stå brevid och se det.
Hoppas det går bra för henne.
Kram till dig och din familj.
Skicka en kommentar