Satt på möte ikväll och fick sms ifrån en tjejkompis. För några dagar sen fick de pluss på stickan efter deras andra IVF. Vi träffades på kliniken när vi hamnade i samma rum efter ingreppet. Så där låg vi och tjattrade mellan smärtor, rumppiller och smörgåsar.
Hon brukar inte skicka sms bara sådär och jag tänkte inombords "nej nej nej nej"
Men tyvärr, de hade förlorat pyret ikväll. Tror de var i v.6
Jag blir så arg. Visserligen är det bra att de kan bli gravida, men det tänker man inte på när man är mitt uppe i helvetet. Hon skrev att hon visste hur jag kände mig och det är väl så att det krävs att man är medsystrar för att verkligen förstå hur man mår och känner sig när saker inträffar. Precis som många av er andra tjejer (och killar förstås) som bloggar om barnlöshet, missfall och allting som snurrar i denna karusell.
Vi sitter i samma båt och vi ska tamefan ro till trygga land!
Stor kram till er och en extra stor till medsyster!
1 kommentar:
Usch, för jävligt. Vår enda graviditet förlorade vi också i vecka 6, man är fortfarande chockad av plusset och så kommer chocken i chocken... man blir så förvirrad och totaldeckad! Stackars din vän =(
Det är som du skriver, det krävs en medsyster för att förstå, och det är tur att vi trots allt har varandra mitt i allt elände! Vad skulle man göra annars?
Kram
Skicka en kommentar