När min sambo frågade vad jag önskade mig i födelsedagspresent sa jag att han redan visste vad jag önskade mig. Dagen innan min födelsedag gjorde vi en andra insättning av ett ägg. Hoppas hoppas!
Känner mig ganska lugn ändå. Visserligen bryter jag ihop emellanåt. Blir irriterad, ledsen, gnällig. Som en enda stor PMS-klump. Men man har ju en viss acceptans också. Ingenting går att skynda på. Inga genvägar. Bara en stor förhoppning om att det ska lyckas.
Ytterligare ett år har som sagt seglat förbi. Seglar på snabba vågor, för tiden försvinner tycker jag. När vi startade vår bebisverkstad var jag 22 år. Måhända ung, men ibland känns det som att mitt psyke är äldre. Har hunnit uppleva mycket under mina år.
Nu är man 24 år. Glad att jag har åldern på min sida när det gäller IVF.
Många säger "jamen du är ju så ung, du har ju god tid på dig"
Hur vet man sådant? Hur mäter man ett liv? Jag lever här och nu och tänker inte att jag har 10 år till på mig. För sådant vet man inte. Vågorna kan vara snabba.
Ha en skön helg alla som läser. Varma kramar från mig
2 kommentarer:
Grattis! :-)
Du har säkert hört ordspråket "Fyll inte livet med dagar, utan dagarna med liv". Så sant som det är sagt. Och du är verkligen på god väg att fylla dina dagar med liv!
Var dag är en gåva. Förvalta dem väl.
Hoppas du haft en underbar födelsedag.
Jag vet vad du menar, jag får också ofta höra att "du är ju ung" och jag fullkomligt HATAR det! Oavsett ålder så har vi försökt och längtat i 3 år och det var vårt val att inte vänta tills 30-årsåldern med att bli föräldrar, och att då misslyckas med det är lika tungt vid 27 års ålder (som jag är nu) som det hade varit om jag hade varit 37 år. Min sambo är dessutom inte fullt lika ung, men det glömmer folk ofta bort.
Vissa väljer att bli föräldrar sent i livet och vissa tidigt, sorgen när det inte lyckas är lika stor oavsett, men det är många som inte tycks förstå det tyvärr.
Hoppas att det går vägen för er denna gång. Lycka till!
Skicka en kommentar