Tack tjejer

Godkväll raringar! Oerhört hjärtligt tack för era fina kommentarer, jag har inte hunnit besvara dem än, men det ska jag göra nu i helgen.

Egolina eller Sjuan som vi kallar den lilla är kvar i magen och vi fyller våra tankar med positivitet. Vi vet att det är skört, men denna gång ska det gå bra. Det måste gå bra.

Jag tänker dock inte så mycket på det.
Inte för att jag inte vill, utan för att allting känns overkligt och det är nog ännu svårt att ta in i sitt medvetande att det växer någonting i magen. På ett sätt är det skönt att bara flyta med. Vi har ju varit i den här situationen förut, nu är det bara andas, ta en dag i taget och leva på hoppet.

Det finns inga genvägar helt enkelt.

Men ibland kommer det stunder då jag tillåter mig att tänka och jag ler.
Lycklig och varm blir jag av insikten att vi faktiskt är gravida. Det finns en möjlighet att vi i slutet av året blir föräldrar.

Vi lever som sagt på hoppet och tar ingenting för givet. Jag önskar bara att man kan njuta av graviditeten utan att oroa sig. Men det kanske är så det blir när allting är planerat in i minsta detalj. Man har kämpat och vet att det är så skört.

Kram igen till er goa tjejer som lämnat kommentarer, ni betyder mycket för mig!
♥ ♥ ♥

"hon springer mot trygghet och värme
för det som är riktigt och sant"