Ni är fantastiska

Sitter med laptopen uppkrupen i soffan, bloggandes och tittandes på "Desperate housewife"
Har precis varit iväg på möte. Är ganska aktiv i många föreningar och är väl en sådan person som vill förändra saker, förbättra och rädda världen.

Jag har det bra som har arbetskamrater som förstår vår situation och tillåter mig att få jobba hemifrån. För orken tryter, jag är så trött och känner inte att jag klarar av att vara inne på jobbet och hålla god min.

Igår upphörde de bruna flytningarna helt och jag andades ut. För att imorse vara tillbaka igen.
Men jag har gjort som ni har sagt och bokade in en tid hos gynekologen i måndags. Damen jag pratade med var så snäll.

-Men vad skulle du rekommendera, frågade jag
- Ja, egentligen borde du ju kunna vänta till måndag när du ska på ultraljud, för det är ju svårt att se hjärtat nu. Men eftersom du är orolig så bokar jag ju gärna in en tid åt dig.
- Jatack snälla, pep jag

Något borde de kunna se i v.6+2. Kanske om det finns någon graviditet överhuvudtaget eller om det nu är missfall på gång. Kroppen ger dubbla signaler. Jag har haft så ont i brösten precis som första graviditeten och vill ju gärna tro att sjuan/egolina tänker stanna kvar.

Sen vill jag bara krama om er alla söta tjejor som kommenterar, mejlar och stöttar.
Jag blir rörd av er omtänksamhet! Det är så skönt med stöd från er, ni skulle bara veta hur mycket det betyder! Tack raringar. Massa kramar till er!