Så är det, för det har min lillasyster sagt

Väntan är lång för dem som längtar. Jag är tacksam för att ha fått sett ett hjärta förra veckan och att de jobbiga flytningarna upphörde ett par dagar. Men när de börjar igen och magen molar är det svårt att hålla humöret uppe.

Jag är feg och väljer den enklaste vägen. Att förbereda mig på det värsta. Det är mitt skydd för att inte få förhoppningar som sedan kraschar.

Jag är glad att vi är två om detta i alla fall. Min sambo stöttar så gott han kan.
Min älskade lillasyster sa idag till mig att "försök tänka positivt, det kommer gå. Tänk på vad lillasyster säger, det ska gå"

Jag har en oerhört stort stöd från min familj, vänner och alla ni som kämpar mot barnlösheten som kommenterar o mejlar. Det känns verkligen bra att veta att det finns folk som bryr sig om, det är tacksamt så ni anar inte!

Det är ni som bär upp mig när jag faller skrikandes mot ovisshetens botten.
Underligt egentligen hur man orkar som människa. Det är ju ett litet helvete i sig att gå igenom IVF.

Men jag hoppas så innerligt att vi får behålla sjuan/egolina och känna känslan när vi får träffa vårt barn att - allt var värt det! Allt kämpande, alla tårar, all frustration, alla uppoffringar.
Det ska bli så, för det har min lillasyster sagt!