Jupiter är här!

Det har gått en tid sedan jag skrev. Jag vet inte om jag kommer fortsätta blogga eller inte.
Det får visa sig :)



Vid frukost den 10/8 känner jag något som knäpper till inne i kroppen och strax därefter börjar jag få värkar. Väl uppe i badrummet går slemproppen och efter det även vattnet. Vi väljer att åka in och kolla så det verkligen är vattenavgång.
Inskrivna 12.21 och öppen 2-3 cm med vattenavgång och Juppe som bajsat i sitt fostervatten.
Använder mig av den stora pilatesbollen och rullar fram och tillbaka och försöker ta värkarna. Hinner till och med äta en chokladbit ;-)
Vid 15-tiden är jag öppen 3-4 cm och arbetet fortsätter.

Får inte alls till lustgasen och värkarna tilltar. Vid 17.15 är jag öppen 6cm och vid nästa värk känns det riktigt ordentligt varpå Lasse får ringa på personalen som börjar förbereda.

Får äntligen till lustgasen och beter mig som en överförfriskad kroggäst klockan 2 på natten....
Ber Lasse att ta över ansvaret eftersom han ser på mig hur jag mår då jag inte har någon koll längre och inte heller tror personalen kan se det på mig.
Blundar mig igenom hela förloppet eftersom det gör så jävulusiskt ont.
Kan inte hålla tillbaka skriken som kommer heller för nu går det fort.
Krystvärkarna startar 17.35 och sedan går hjärtljuden ner på Juppe och det blir bråttom att få ut honom. Jag blundar fortfarande - totalt inne i lustgasen. 17.49 kommer äntligen vår fina pojke ut ♥

Min läkare

Min läkare på gynavdelningen är en bra läkare. Det är hos honom jag gjort mina besök sedan december då jag fick se Jupiter första gången och det är han som sjukskrivit mig på halvtid sedan dess.

Eftersom mitt tillstånd förvärrats med min andfåddhet och orkeslöshet så skrev han remiss att jag skulle utredas av läkarna på medicin. De tyckte att om jag var så illa däran kunde jag åka in till akuten. Det gjorde jag och kom hem 12 timmar senare med kontrastvätska i kroppen och ett svar om att jag inte hade propp, då jag visade förhöjda värden på just det.

Men ingen uppföljning.
Min läkare blev irriterad och sa i veckan att han skall skriva en ny remiss. Själv vill jag ha ultraljud på hjärtat för att se så det fungerar bra. Han sjukskrev mig två veckor till.
Jag tackade för att han lyssnar på mig. Det är så oerhört viktigt när man är sjuk att det finns någon där som kan hjälpa en vidare. Han anser att läkarna på medicin måste undersöka mig ordentligt för att se vad det kan vara då han inte hört att man blir såhär illa efter överstimulering.

Själv är jag mest trött. Men samtidigt tacksam över det liv som finns inuti mig.
Vi var på ultraljud i torsdags och fick se att allt såg bra ut. Idag gick vi in i vecka 19 och jag ser så mycket fram emot augusti. Men först månaden juli då det händer bra saker.

Att inte vara sig själv

I min situation undrar jag såklart, ni som råkat ut för överstimulering - vad hände och hur länge tog det innan ni mådde bra?

Jag visste att man kunde svullna upp. Men jag visste inte att man kunde läggas in på sjukhus.
Var hemma någon vecka efter hemkomsten och började sedan jobba halvtid.
Hade foglossning och ont men det var bara ta det lugnt. Hade energi och sa till läkaren att jag ville jobba.

Idag är situationen annorlunda. När jag slutade med Fragmin (blodförtunnande sprutor) kände jag mig allt sämre. Från att ha bli andfådd när jag gick i trappor till att inte orka stå upp utan att ha svårt att prata för att jag blev andfådd. Känslan av att inte orka borsta håret för att armarna inte orkar hålla sig uppe.

Det är både psykiskt och fysiskt påfrestande.
Har besökt läkarna som inte hittar något. De har skiktröntgat och lungorna är bra. Ingen propp och inget vatten. BNP -blodprov var på 25. Ändå orolig om det är mitt hjärta som jobbar för mycket.
Vilopulsen har varit på 90-100 sedan november.

Är jag bara sliten efter allt som hänt sedan november?
Det faktum att jag faktiskt blev allvarligt sjuk.
Vissa dagar har jag legat och vilat/sovit för att ens orka jobba på kvällen i fyra timmar.

Det höll inte och min läkare på gynavdelningen kände inte igen mig när jag kom dit, andfådd och orkeslös. Han sjukskrev mig två veckor. Det fortsätter och jag som bara vill få en vändning och känna lite kraft och ork. Jag ger det ett par dagar till. Sedan får han sjukskriva mig längre eller så får någon ta tag i detta.

Trevlig helg alla rara!

Jupiter

 

Vecka 6

 

Ca vecka 7-8

 

Ca vecka 10-11

 

Vecka 16+3

Jupiter är arbetsnamnet på den lilla som växer i magen. En riktig liten kämpe som vuxit på sig trots att mamman inte mår speciellt bra.
Vi väntar på rutin ultraljudet som är om två veckor i v.19 och då får vi kika en längre stund.
Dessa ultraljud har mest varit för att se att Jupiter lever och för att läkaren har kontrollerat min vätska i buken samt alla cystor jag haft på äggstockarna.

Varje gång har han varit snäll och tagit bilder.
Jag har en väldigt bra och omtänksam gynläkare som tar mig på allvar.

Det här med att bli sjuk (sjukhuset och hemgång i december)

I slutet av november klarar jag inte mer. Har gått upp 1 kg om dagen i bara vätska och vågen närmar sig 80 kilo. Jag är så full av vätska. En läkare skrämmer upp mig att man kan få massa problem om man får dränage. En annan som la in mig på sjukhus säger att nu skall vattnet ut.
Det var varken skönt att få slangen instoppad i magen och det var inte skönt att ha den därinne - kunde knappt gå på toaletten av smärtan. Men att få ut 4-5 liter vätska var välbehövligt!

 

Mina föräldrar från Stockholm kommer o överraskar mig och det är så skönt att få träffa dem ett tag!
Mamma har med sig hemmagjord vinbärssaft som jag med glädje får i mig.

 

Slangen som låg inuti magen. Inte konstigt det skavde och gjorde ont.

Gravid i vecka 5
Mycket vätska kvar som ni ser!

Allvarlig överstimulering

 

25 november vaknar jag och upplever att det är lite tungt att andas.

Som att andningen inte hänger med när jag sätter mig upp i sängen.
Jobbar 10 timmar trots allt och klarar dagen men ringer Oxbackskliniken för att meddela mitt tillstånd samt att jag har ökat lite i vikt (läkaren bad mig väga mig varje dag för att hålla koll)

Jag får tid dagen efter på eftermiddagen.
När jag vaknar är det jobbigare att andas men jag tar mig igenom halva jobbdagen innan vi åker till Södertälje där läkaren konstaterar överstimulering och vätska i magen.
Jag vill veta om jag har vätska i lungorna så medan vi rullar hemåt ringer han Mälarsjukhuset.
Innan vi kommer ut på motorvägen ringer han och meddelar att vi kan åka till akutmottagningen på en gång - de vet om att vi är på väg in.

Efter ett par timmar konstateras att mitt blodvärde ligger på 169 (ordinarie skall man väl ligga under 140)

och läkaren meddelar att jag nu kommer bli inlagd.
Mannen åker hem för att hämta väska med saker och jag inväntar röntgen.
Röntgen visar på vätska i lungorna och där får jag förklaringen till varför jag andas så dåligt. Men jag syresätter mig som tur är bra.

 

Dagarna går på Mälarsjukhuset. Mina fina vänner Lotta & Lotta kommer med presenter och ena Lotta besöker mig varje dag för att fördriva dagen. Så underbart med fantastiska vänner!




UPDATE: Jag är utskriven från sjukhuset, men skriver dessa blogginlägg lite försenat .....

Äggplock, insättning och lätt överstimulering

 

Den 14 november var vi på Carl von Linné-kliniken för äggplock och ut kom 16 ägg om jag minns rätt. Den 16 november var vi tillbaka för insättning och 7 stycken frystes ner.

Läkaren sa att det var rätt nära en överstimulering men vi var bara glada att allt gått bra.

Måndagen 18 november vaknar jag med enorma smärtor. Vet inte riktigt var jag skall ta vägen och ringer min man och ber honom komma hem för att ta hand om M.
Av smärtan blir jag illamående och lägger mig i badrummet, där ligger jag på golvet i 2,5 timme.
Ringer kliniken och de hänvisar till att ringa läkaren på Oxbackskliniken i Södertälje.
Vi får läkarbesök samma dag och det konstateras en lätt överstimulering - smärtan har troligen berott på att äggstockarna av tyngden och storleken vridit sig.

Jag får blodförtunnande sprutor utskrivna på recept - i förebyggande syfte så att jag inte får blodpropp. En bra tanke från min läkare som säger att av 300 stimuleringar så brukar 1 få överstimulering. Min "tur" detta år säger jag.

Biverkningar av nässprayen

Jag minns inte om jag fick några biverkningar 2008 men denna gång känner jag mig rätt slut
Visserligen har jag tusen bollar i luften samtidigt och slarvar nog med sömnen. Men jag har huvudvärk emellanåt och värmevallningar.

Just idag är en sådan dag då jag känner mig extra trött, men så har det varit en intensiv helg med ideellt jobb på lördagen och städat massor på mitt nya arbete (som ägarna lämnat efter sig i lite tråkigt skick) på söndagen.

Nu på fredag är det läkarbesök för att undersöka slemhinnan och eventuellt ta blodprov för att se så jag är nedreglerad ordentligt och kan påbörja sprutorna.
En aning skrämmande och spännande att tänka på att vi förhoppningsvis gör äggplock och instättning om 2 veckor.

M har en vision - som jag hoppas skall bli sann. Här har hon ritat mig med en liten bebis i magen

Idag för fem år sedan blev hon till

 

20 oktober 2008 var vi in till Carl von Linné-kliniken och lilla M blev till för att sedan frysas ned ett par månader innan hon togs upp i februari 2009.
Man får vara tacksam för forskningen som ju faktiskt innebär att vi har kunnat bli föräldrar.

Ikväll vid läggdags när jag skulle natta henne tittade hon på mig och sa
"Så fin du är mamma"
Man dör kärleksdöden ett par gånger om och är innerligt tacksam för att hon kom till oss och att man får vara hennes mamma. Kärlek!

Nu väntas utbildning i Stockholm i två dagar inför mitt nya jobb.
Passar perfekt att åka till storstaden för då får jag möjligheten att sova hos mamma och pappa.

Ha en härlig vecka - ta hand om dig!

7e dagen med Synarela

Vackra höst utanför sovrumfönstret

7e dagen med Synarelan och inga större biverkningar. Emellanåt lite huvudvärk och ömma bröst men det behöver inte bero på sprayen.

Insåg att smaken av medicinen är som att spraya hårspray eller parfym rakt ner i svalget.
En ytterst märklig smak/känsla när medicinen når slemhinnorna.
Det är skönt att man gjort detta förut så att man har hyfsad koll på vad som händer.

Vårt nästa steg är kontroll 1/11 för att se om jag är nedreglerad ordentligt.
Kittlande tanke att vi förhoppningsvis om 4 veckor är befruktade och om 6-7 veckor vet ifall det är en graviditet. Tiden går så fort samtidigt som den går långsamt.

Ha en fin torsdagskväll!

09-21

Kalendernoteringen fem minuter innan 9.00 och fem minuter innan 21.00 - varje dag.
Nygamla rutiner som införlivas i vardagen. Nässprayen, 1 puff i vardera näsborre morgon och kväll.

Inte helt lätt att komma ihåg. Känner att jag har en mer lättsam inställning till medicinerna än sist.
Då var allting så främmande och skrämmande. Det är fortfarande skrämmande. Men vi har erfarenhet och det känns som en stabil grund att stå på.

Jag ser bilder i mitt huvud på M som stolt storasyster till sitt lillasyskon. Nu är det bara att tänka positivt och samtidigt inte försöka tänka så mycket alls egentligen.
Det är en stor sak att försöka bli gravida med syskon. Men jag har också en liten människa att fokusera på. Som gör att det förhoppningsvis blir lättare än den första resan.
Hon håller mig i handen när jag tagit blodprov och jag tvekar inte att hon kommer hålla mig i handen när jag skall ta sprutorna i magen.


Ett fantastiskt barnbesked ikväll från en fantastisk kvinna. Äntligen skall hon och hennes man få åka och hämta hem sin son. Efter 9 års barnlöshet, väntan & längtan så är det deras tur.
Jag grät när jag läste hennes uppdatering på Facebook. De kommer bli så fina föräldrar!

Kärleken är stor! Ta vara på dig du som läser - du lever bara en gång!

Utsikt från vårt sovrumsfönster

Då är vi igång

Det är en del blandade känslor minst sagt att påbörja IVF-resan igen. 5 år sedan sist.
Nu är det först nässpray som gäller ett par veckor. 2200:- kostade medicinerna på Apoteket
(1800:- låg högkostnadsskyddet på 2008)
Man får vara väldigt glad för skyddet dock - annars kostar medicinerna runt 10 000

På fredag startar vår resa igen

Godkväll. Det blev ett lång tystnad på bloggen.
Ännu en försommar & sommar har seglat förbi och vi är inne i höstens tid.

Märkligt hur fort dagarna ändå går. Känner att jag vill skriva och få utlopp för känslorna någonstans.
Önskar innerligt att resan inte blir så kantig, utan rätt så smärtfri. Men man kan aldrig veta. Bara hoppas.

På fredag startar vår resa igen.
Förhoppningsvis finns möjligheten att bli föräldrar igen och att ge M ett syskon.
Hjärtligt välkommen att följa med oss!

När fina människor kommer till himlen

Blommor vi la på kistan

Nu sjunger fåglarna och bygger bo
Din kamp, din smärta den har fått ro
Du bjöd alltid in
på en bulle eller två
frågade oss
hur det var och så

En pratstund om livet, stort som smått
Lite korsord fick oss ofta att skratta gott

Fina Stina som alltid funnits där
Som en extrafarmor vi hållit väldigt kär
Nu har våra samtal tystnat för gott
Tack snälla du för allt vi har fått

På en ljus plats vi bevarar det vi minns
På så sätt är det som att du fortfarande finns


Sovgott fina du - det var en fin och ljus begravning för dig i fredags.
Du är saknad  - varje dag. Hoppas du, min farmor o farfar o Tintin träffas i himlen
Tack för allt!

Luften gick lite ur

Älskade dotter med sin moster  <3 br="">

Lördagen den 4 maj skulle vi ha åkt in till Carl von Linne-kliniken. Spänd av förväntan bad jag hela morgonen att de inte skulle ringa. Men vid 9.30 ringde mobilen och jag förmådde inte ens att svara så det fick sambon göra.

Ägget hade inte utvecklats så som de ville så vi behövde inte komma in.
Luften gick verkligen ur mig. Dels hade jag jobbat väldigt intensivt innan och sedan hade man haft förhoppning om att det skulle gå vägen. Jag blev så matt.
Glad för fina kollegor som talade om att jag inte behövde komma in, även fast det var min jobbdag.
Vi hade en trädgårdsdag och det var bra att få röja och rensa och ha tankarna på annat håll.
Samtidigt som det är bättre att ägget dör nu innan och inte inne i min mage.

Nya tag helt enkelt. Nu startar vi om IVF-karusellen igen och det är väl bara hålla i sig.
Lillasyster fick in 8000:- i insamlingen till vårt försök, helt enormt!!

Ägglossning

Om en timme öppnar kliniken. I morse vid 7 var jag uppe och kissade på testet. Startade igår och idag visar det en stegring. Så nu får vi se vilken dag vi ska in- osäker på om de tar emot en lördag. Beror väl alldeles på om de har plats. Så jag avvaktar till samtalet så jag vet nästa steg. Förhoppningsvis blir det många positiva steg på resan med syskonförsöket.

Syskonförsöket

Idag var jag hos gynekologen. Har haft ont efter mens och vid ägglossning så jag kände att det var bäst att kolla så det inte finns några cystor eller annat inför syskonförsöket.
Allting såg bra ut! Att man har ont brukar drabba kvinnor i 35-40 års åldern. Men eftersom jag har ägglossning varje månad och inte äter p-piller så blir det ärrigt inombords och därav att det kan göra mer ont.

Imorgon blir det att börja kissa på ägglossningstest!

Livskvalite

Något så enkelt som vårens första utefika med varm choklad och bulle tillsammans med de finaste <3

Huvudfotingar

Från att ha målat många teckningar med mest streck till att producera små gubbar. Detta är tydligen mig som lillan har ritat av :) Jag faschineras över utvecklingen!

Ett år äldre

Den något underliga pälskepsen kom fram för utprovning när vi var i Stockholm.
Övar inför att bli 30!

För 28 år sedan den 17 februari, en kall och snörik kväll, kom jag till världen på Huddinge sjukhus.
Första barnet i skaran av tre. Tack mamma och pappa för att ni satte mig till världen ♥