Var det där du?

Vilken värme som har dragit in - skönt med sommar! Min förkylning frodas i hettan och släpper inte taget. Nu senast var det ögonen som blev fulla med snor - äckligt när man inte kan öppna ögonen på morgonen för allt gegg. Fyra dagar kvar till semester, sen hoppas jag på att bli piggare.

Tänk vad små sparkar i magen kan göra en lycklig. Fortfarande är det "nypa-i-armen"- känsla över att man får ta del av något så oerhört magiskt. För mig är det i alla fall det!

Igår när vi skulle sova sparkade Sjuan på som vanligt och jag bad sambon lägga handen på magen för att se om han skulle känna något. Själv höll jag tyst när sparkarna kom.
-Var det där du? frågade han och tittade på mig.
-Nej, svarade jag.
- Men nu då?
- Nej, det är bebisen. Vad mysigt att du också känner den nu, häftigt va? säger jag

L Y C K A
Det behövs inte mer för att man skall må bra! Jag ställde om bebis-räknaren. Barnmorskan beräknade ju oss till 8 november och det står även så på moderskapsintyget. Även om det inte spelar någon större roll har jag ändå börjat säga 8 november. Det är en bra dag, söndag och farsdag!

Världens härligaste barnmorska

Trots elak förkylning kan man inte stanna hemma när det är dags för kontroll hos barnmorskan. Vi åkte in (ja, sambon jobbade, men jag o sjuan) och träffade världens härligaste barnmorska!

Jag ville ju ha henne från början efter varma rekommendationer från våra grannar, men hon hade inga tider när vi skulle skriva in oss. Men efter att vår första barnmorska slutade så fick vi nu Gunilla som hon heter. Vilken glad och positiv människa, jag blir glad bara jag tänker på besöket!

Först var det koll med urinen (utan anmärkning) och blodtrycket (116/77)
Sen fick jag väga mig (vägde 79 vid inskrivning i v.13 och nu pekade vågen på 110...satte du kaffet i halsen? Den stod på 81 kg...)

Vi pratade lite om allt möjligt och jag fick moderskapsintyg. Och så fick jag lyssna på lilla sjuan!
Vad häftigt! 158 slag, var tydligen normalt. Jag hade tänkt spela in, men kom mig inte för o fråga. Får bli nästa gång!

Måste passa på att visa bild på systersonen som syrran lagt upp på sin blogg. Moster smälter ju!.

v.20+0 och magbild

Vilket toppenväder som dragit in över landet - nu får man passa på att njuta ordentligt! Bara 8 dagar kvar till semestern, ska bli underbart skönt! Har ju varit så mycket nu sedan hösten, så liten paus från jobb är alltid skönt!

Igår passade vi på att smälla i oss jordgubbar som lite extra lyx när vi firade 4-år tillsammans.

Idag har vi gått 20 fulla veckor och är således halvvägs. Det är fortfarande många blandade känslor kring det hela, även om oron lugnat ner sig. Hoppas att få höra hjärtljud imorgon!
Någon som har bra tips på hur man kan shapa upp sina överarmar? Mina dallriga torskfiléer som hänger på armarna vore fint att få i form.

Hoppas att ni mår bra och ta vara på nuet!

Hormoner, bacillusker, ett evigt tittande och jubileum

Blev hemmajobb idag, skönt att man har ett sådant jobb där man endast behöver mobil och sin data så kan man jobba. Det tar dock på krafterna att vara förkyld så efter en diskussion med en av mina kunder som var missnöjd med vad mina kollegor gjort orkade jag tillslut inte ta emot allting utan argumenterade tillbaka. När vi la på rann tårarna hejdlöst. Jag lägger över allt ansvar på hormonerna...

Tycker mig ha känt sparkar idag när jag satt upp - det är lycka det!

På onsdag är det besök hos barnmorskan. Sambon kan tyvärr inte följa med på grund av jobbet, men det är ju rutinbesök så han kan förhoppningsvis följa med nästa gång.

Tänk det är märkligt att erfarenheter sitter kvar någonstans inne i hjärnan. Jag tittar på toapappret efter varje toalettbesök. Det har blivit en vana och ingenting jag reflekterar över hela tiden, det går av bara farten. Ja, varför jag tittar är ju på grund av mina tidigare blödningar.

Idag firar jag och sambon fyra år tillsammans! Fyra underbara år som bara sagt svisch, men vad vi har varit med om mycket! Älskar dig bästa sambon!

Kram från mig!

Är det första sparkarna?

Vi åkte och besökte syster, hennes sambo och deras lille Hugo på sjukhuset igår. Fortfarande overkligt att de fått barn och overkligt att vara moster! Så mysigt o hälsa på, han sov mest men vi fick hålla i honom allihopa. Nu blir man inte mindre sugen :)

Jag har känt mig krasslig idag, det började redan igår. Ont i halsen, hängig och allmänt seg.
Blev ordinerad av grabbarna hemmavid att vila, så jag kröp tillbaka i säng efter frukost och läste lite för att sedan slumra.
Sen tyckte jag minsann att jag kände bebisen sparka! Det är ju svårt att veta hur det känns när man inte varit med om det förut, men jag är nästan säker på att det var bebisen.
Häftigt och läskigt, vill gärna känna mer! Verkar mest vara när man ligger ner.

Tycker man borde kunna ge bort sina återstående provrörsförsök (när man väl lyckats) till någon som behöver dem. Man har ju tre försök och vi som nu förhoppningsvis grejar det på första försöket har ju två kvar. Tänk vad fint det vore om man fick ge bort dem till någon annan!

Kram på er!

Världens duktigaste lillasyster och stolt moster!

Ni må tro att syster var irriterad på oss (mamma o mig :))
Som vi har hört av oss med nyfikna sms och samtal...!
Men så igår kom det ett mms på midsommarafton med en bild på sötaste bebisen och en text om att allting hade gått bra! Det tog bara 5 timmar så barnmorskorna trodde syster var omföderska!

Jag ringde syster på kvällen och grinade, men lyckades skärpa mig och fråga hur det var med allting.

Nu är jag stolt moster till en liten pojke som vägde 3,9 kg, 51 cm lång och som är född den 19 juni! Grattis älskade syster och hennes sambo! Välkommen till världen lilleman!

Detta är kärlek! Jag blir tårögd bara jag skriver, det är så enormt detta!

Glad midsommar

Glad midsommar på er alla underbara! Massa kramar till er!

Systers vatten har gått...

Nu är det nedräkning! Fick ett sms igår kväll strax efter 23-tiden
"Vaken? Inom två dagar är du moster" stod det och jag tjöt av lycka. Sambon var måttligt road.
Jag kan ju börja grina för mindre. Bara vill att allting ska gå så bra, systeryster är lugnet själv, hon oroar sig aldrig i onödan...

Hennes vatten gick igår, men hon var inte öppen så det blev hemgång för att avvakta om värkarbetet kom igång. Händer det inget mer så skall de in imorgon och bli igångsatta.

Det är så sjukt overkligt. Nu är vi nyfikna på vad det är för liten krabat som bott i hennes mage sålänge! Och att jag ska bli moster! Det är så häftigt, jag börjar nästan grina igen!

Hon kommer klara det här galant, hon är en riktig tuffing så förlossningen tror jag kommer gå strålande. Möjligen att hon brölar som en ko eller något, men hon kommer kämpa duktigt!

Älskade syster, åh så nervöst och spännande detta är! Och tänk, om allt går bra så får du peppa mig om fem månader när du ska bli moster.
Nu håller vi alla tummar och tår att det går bra och att bebis anländer snart. H*n är så oerhört välkommen så det är inte klokt!

Pussar o kramar

v.19+0 och magbild

Godkväll! Efter en fullspäckad helg i Linköping med tävlande motorcyklar har jag inte hunnit blogga så mycket.

Idag gick vi in i v.19+0, det är helt fantastiskt! Att få uppleva detta är en blandning av känslor.

Nästan så att man får nypa sig i armen, är det verkligen vi som får ta del av detta underbara?
Vi hoppas vi får vara en del av det länge till för det får oss att må så bra!

Tack alla söta ni för kommentarer, ska hinna svara så fort jag kan!

Och så veckobilden :)

Ultraljudet + bilder

Så kom dagen D då vi äntligen skulle in till sjukhuset för ultraljud. Det fanns ingen traktor därinne, men väl en liten bebis som var livlig - enligt barnmorskan. Möjligen att jag känner något fladder, men mer än så är det inte än. Häftigt när man ser att den vänder och rör på sig därinne men inte känner något. Barnmorskan flyttade fram oss två dagar till 8 november. Men vi fortsätter köra på 10 november ändå.

Pyret ser ut som en liten alien...

Här ser man tydligt ryggrad, revben och en liten urinblåsa (tror jag :))

Allting såg bra ut enligt barnmorskan och jag tvingade sambon att filma ultraljudsskärmen.
Kunde ha legat där hela dagen och bara tittat på denna ljuvliga filur som overkligt nog finns i min mage. Det är så att man blir salig! Tänk att det växer en liten bebis inuti mig.

En bild framifrån, här ser man hjärnan, ögonen, en hand och vad jag tror är knän

Hon försökte ta i profil också, men det är inte helt lätt att ta bilder sa hon.

Här följer en förklaring till bilden utifrån vad jag tycker mig se

Min pappa sa, efter att han sett sista bilden, att det var solklart en liten tjej.
Jag kan inte stirra mig mätt på vårt älskade pyre som växer till sig i magen. Och även om jag vet att man ser det man vill se, så tycker jag mig se ett litet segertecken på sista bilden...(eller pekar den finger? ;-))

Massa kramar från en lycklig, blivande mamma!

Två gravida systrar, 20 veckor emellan

Jag, mamma och pappa var ute hos syster på hennes babyshower som hennes svägerska ordnat för henne. Det var jättetrevligt med fika och presenter, men ingenting jag själv kommer anordna :-)

Med kommentaren från Ninna i åtanke fick pappa fotografera våra magar. Det är ju såklart en enorm skillnad, men så skiljer det 2o veckor också. Samt 20 kilo mellan oss i vanlig kroppshydda -hihi.

Ändå rätt häftigt att vara gravida samtidigt! Om allting hade gått vägen med första embryot så hade vi varit två veckor efter, men nu blir det lite lugnare för mormor och morfar. Man får ju tänka på dem också ;-)

v.18+0 och magbild

Veckorna rullar verkligen på. Jag tycker ändå oron har släppt hyfsat, men imorgon skall vi in till sjukhuset för rutin-ultraljud och givetvis klappar hjärtat extra hårt inför detta.
Jag intalar mig att det står rätt till i magen. Densamme fick ställa upp på bild för att föreviga v.18+0 som vi fått tillträde till idag.

Det är verkligen helt underbart att få vara gravid. Jag hoppas alla som kämpar med IVF lyckas och att alla som lyckats bli gravida får en fullgången graviditet och att allting går bra!
Massa kramar till er!

Olika definitioner

Beroende på erfarenheter så blir frågan "-Har du mått bra under graviditeten" en fråga som kan ge olika svar.
Ja, jag har mått jättebra under min graviditet - om det hade varit på vanlig väg.
Ja och nej, jag har både mått bra och jävligt dåligt - eftersom vi inte kan få barn den vanliga vägen

Ibland svarar man si och ibland svarar man så -helt enkelt.

Älskade mamma

Jag vet ju att min syster, pappa och sambo läser som ingår i min närmsta familj. Men mamma har inte velat läsa så mycket för det tycker hon har varit jobbigt. Speciellt under tiden när vi förlorade lillpyret i magen och allting runt omkring. Vi kan ju prata om det förstås och hon stöttar oerhört mycket, men att läsa har blivit för mycket för henne.

När vi pratade i veckan så sa jag "Det är ju synd att du inte läser bloggen nu när jag...."
" Jag har faktiskt varit inne nu, sköt hon snabbt in"
"Vad kul, då har du ju sett magbilden också, sa jag"
"Ja det har jag och visst är det en gravidmage, säger hon"

Älskade mamma, det värmer i en dotters hjärta att du är inne och läser på bloggen och följer vad som händer när vi inte bor så nära varann längre.
Massa kramar till dig och såklart även till pappa, syster och sambo som också läser, kommenterar och stöttar helt fantastiskt! Älskar er SÅ mycket!

Bellman

Igår när vi hämtade lilleman hos sin mamma så visade han stolt upp senaste familjemedlemmen. En lillebror. Nu är han storebror till två stycken och oerhört stolt. Blir spännande om det är en lillebror eller lillasyster som växer i min mage.

Alla har olika bud. Några jobbarkompisar tror på en flicka, även min pappa och sambo tror det.
Medan jag och mamma tror att det är en kille.

Vi planerar inte för mycket men pratade lite på skoj om namn i bilen hem.
Lilleman deklarerade att om det blev en kille kunde den heta Bellman. Vi är mer tveksamma...

Mäktig känsla

När jag tänker på att det faktiskt bor en liten människa i min mage som förhoppningsvis kommer till oss i november sprider sig ett leende över mitt ansikte. Det är en fantastisk stark och mäktig känsla, att få äran att bära på ett barn.

Samtidigt tänker jag på alla som inte kan få bära på sitt barn. Som av olika anledningar inte kan bli gravida överhuvudtaget, inte ens med hjälp. Jag känner en stor sympati för dessa människor som gärna vill uppleva detta men inte får. Samtidigt känner jag en sorg för alla de människor som inte förstår att allting i livet inte alltid är så enkelt. Att skaffa barn är inget man bara gör, det är bara ett dumt uttryck. I alla fall för vissa. För oss som har en lite svårtillgänglig stig att vandra på, för oss som kämpar.

En ovanligare måndag

Igår kom syster förbi jobbet och vi hade lunchdejt. Jag tyckte det såg ut som hon svalt en medicinboll. Bakifrån syns det inte att hon har gjort det dock, så det är verkligen bara en mage.

Roligt är det i alla fall att vi är gravida samtidigt, även om det skiljer 20 veckor mellan oss.

Älskade systeryster, jag är helt faschinerad av magen. Gigantisk och jättefin! Snart har man äran att bli moster!

Min kollega svängde in med fruktfat och mobilen tryckt mot örat. Honungsmelon stod på menyn och det satt bra framför datorn.

När jag kom hem var sambon iväg och hjälpte sin syster och svåger, men eftersom han är köksmästare i hushållet fanns det mat i kylen och en söt liten lapp.

När jag skulle vattna ute höll missen på att leka med något på gräsmattan. Gick fram och hittade en fågelunge (vi räddade två stycken häromdagen som fick återvända till boet) som levde.

Plockade upp den och surfade febrilt på hur man skulle ta hand om den. När sambon kom hem insåg jag att jag var tvungen att lägga ut den, omöjligt att rädda den om jag inte skulle behöva kräkas upp mat och ge den. Stoppade om den i handduken som den kröp in och gick med tunga steg in. Jag är djurvän så det är läskigt...blir riktigt blödig.

En inte helt vanlig måndag med andra ord, men väldigt händelsrik :)

vecka 17+0

Det här var en liten annorlunda sak. Att fotograferas. Eftersom jag inte tycker mina spiror är de läckraste i Sörmland (ja inte i Stockholm heller ;-)) så drog jag på mig ett par tights.

Lite dumt att man inte tog bilder precis i början, men betänk att jag inte är supersmal sedan innan. Syster min tyckte inte det var så mycket gravidmage medan sambon tycker det. Så alla tycker olika :) Men liiite gravidmage tycker jag själv att jag har.

Ska försöka ta kort varje vecka, kan ju vara roligt att se utvecklingen eftersom vi även har bild på ägget innan det sattes in.

Ha en supertrevlig kväll! Vi ska strax äta sen middag, sen blir det Desperate housewifes och glass från hemglass-bilen.

Positivt tänkande från oväntat håll

Igår kom företagets VD och pratade med mig. Undrade hur jag tänkt vara ledig och så vidare.
Jag förklarade vänligt att jag inte planerat något ännu, vill vänta till rutinultraljudet för att veta så bebisen mår bra. Därefter kan jag nog ta tag i det. Han förstod men ville såklart att jag ska fundera, så att de vet hur de gör med vikarie. Jag påtalade också att tidigare erfarenheter gjorde mig lite rädd för att planera.

-Försök att tänka positivt, sa han. Se positiva bilder framför dig och tänk hur du går där med barnvagnen.
Jag nickade och han fortsatte berätta om sin fru som är väldigt sjuk, men som genom tankens kraft kämpar på och kan råda bot på smärtan i kroppen.
-Själv ska jag bara anställa människor som kan skratta. Jag ska omge mig med positiva människor, avslutar han och jag kan bara hålla med.

Häpen gick jag tillbaka till mitt kontor. Det var inte vad jag väntade mig från VD.n som annars kan vara väldigt tystlåten när han går ner till vår våning.
Men än en gång bevisar det hur mycket man inte vet om människor. Varför de beter sig på ett visst sätt och tycker som de gör. Vi vet för lite om våra medmänniskor helt enkelt. Tills den dagen de öppnar dörren och bjuder in en att ta del av deras erfarenheter.

Erfarenheter som formar oss människor. På både gott och ont.

Måndagsmorgon

Jag sitter på tåget på väg mot Stockholm, tröttsamt tidigt. Tacka vet jag ljuset, när klockan ringer 04.50 är man inte kaxig...Att sedan ha två timmar i resväg gör vem som helst matt.
Men jag ska inte klaga, det är skönt att ha jobb. Om bara man slapp långa resorna.

Har lagt märke till att brösten inte ömmar lika mycket som tidigare. Frågade lillasyster hur länge hennes gjorde ont och fick till svar "3 månader" vilket lugnade mig en smula. Då kanske det är helt normalt att de inte skall ömma varje dag.

Igår försökte vi fota magen. Det blir en ny session idag, lite tidigare så man slipper använda blixten.
Bered er på en blek fiskpinne när jag lägger upp bilderna. Om jag nu vågar :-)

Ha en jättefin dag!