Inskolning imorgon

Nu har jag påbörjat en text och suddat ut den sju gånger. Jag kan inte riktigt sätta ord på det hela. Men insikten om att lilla M är en stor tjej är blandade känslor på en och samma gång.
Om 10 timmar är det dags för första dagen på inskolningen. Hon kommer få det så roligt med massa nya människor att lära känna och för att inte tala om alla outforskade leksaker.

Ändå känns det annorlunda att någon annan skall ta hand om vårt barn. Skulle inte jag vara hemma med henne tills hon blev 18? Nehenej...så var det visst inte.
Det är märkligt, men det känns samtidigt lite orättvist att någon annan skall få ta hand om henne om dagarna. Kvällar o helgerna kommer bli efterlängtade.

Hon behöver få lite mer stimulans dock. Ibland känns det som att hon ledsnat efter 15 månader ihop med mig. Nya utmaningar att ta sig an. Nu kör vi!

Bloggträff 21-22 maj

Då var det dags igen för bloggträff, vi kör en favorit i repris från 2010 års träff!
Alla är välkomna som på något vis är/har varit/är på väg in i ofrivillig barnlöshets-världen.

Sara, Jenny Lila och jag har planerat in en bloggträff den 21-22 maj 2011.
Plats: Stockholm.

Vi ses strax efter lunch på lördagen för en fika/lunch, tjötar och delar sen på oss för att vila/fräscha till sig. På kvällen möts vi igen för middag på en trevlig restaurang och sen får vi se vart kvällen slutar. Beroende på hur många vi blir så är vår vision att ha en aktivitet på söndagen som berör ämnet ofrivillig barnlöshet (t ex föreläsning eller liknande).

Vilka är med?

Eftersom vår vision är att boka in en aktivitet på söndagen är det bra om ni som vill medverka gör en intresseanmälan senast 31 mars 2011 (som inte är bindande på något sätt), dock senast 10 maj 2011 behövs ert slutgiltiga ja/nej. Anmälan görs på ivftraff2011@yahoo.se.

Observera!

Även ifall vi har en förhoppning om att kunna lösa boende på samma ställe så får man under tiden ordna/boka sitt eget boende till dess att ny information dyker upp på våra bloggar under våren.

Syjunta, bakstuga och bendel

Varje vecka försöker jag och grannen Stina (75 år) ha syjunta. Ibland syr vi, ibland bakar hon och jag syr så det blir lite beroende på vad man önskar göra. Idag sydde jag ihop Majas toffel som gått sönder samt ett par jeans som var slitna på knät. Blev klar fort och medan Stinas bröd jäste slängde jag fram ett korsord. Även Stinas man Sven deltog. Vi lyckades lösa två korsord, grejerna blev sydda och jag fick en limpa med mig hem, trevligt!

Det enda jobbiga är när man fastnar på ord som dessa:
-Men du Stina, vad sjutton är bendel för något?
-Bendel? säger Stina. Men menar du inte BEN-DEL?
- Aaah, en del av benet!

Varpå vi skrattar åt mig, högt o hjärtligt!

Ett annat ord var "Smalnar av" och det började på K
- Hmm, knä? säger jag
- Hihi säger Stina, kanske det är något högre upp än så.
- Men Stina då!! Snusk...

När ångesten kramar om

Hade svårt att somna inatt. Ångesten grep liksom tag och kramade om. Precis som när jag slutade amma i september kändes det konstigt. Något jag gjort i 10 månader skulle avslutas och det kändes märkligt att avsluta den perioden.

Nu är det dags igen. Min föräldraledighet är snart slut och lillan skall börja på dagis.
Märklig känsla helt klart. Har fått vara hemma med henne i 15 månader och det är självklart lite ångestfyllt att nu återgå till arbete medan hon är på dagis. Jag vet att det kommer gå bra, förutsatt att jag kan få jobba hemifrån...för att pendla o vara iväg 12 timmar om dagen känns ännu mer ångestfyllt.

För lillan kommer det bli kul med dagis, samtidigt brottas man med tankarna om man valt att låta henne börja för tidigt. Hon kan ju inte ens prata och berätta hur dagarna har varit.
Men dagis är ju inte någon ny företeelse här i världen, men för mig o lillan är det ju det.

Det kanske bara är den skrämmande/mäktiga insikten att min dotter är en stor tjej nu!

Igår för två år sedan

Det är som en berg o dalbana det här med tiden. Det går fort men samtidigt är det så härligt!
Igår den 16 februari var det exakt två år sedan som vårt älskade mirakel blev insatt i mig.
Lilla sjuan som hon kallades blev vi gravida med klockan 15.05 på Carl von Linné kliniken och vi firade med varsin semla efteråt. Hoppfulla såklart, men med ett uns av försiktighet eftersom vi hade i bagaget hur det gick för vårt första lilla pyre. Världens bästa födelsedagspresent!

Nu bloggar jag från min födelsedagspresent som jag fick från sambon idag (mamma o pappa var med på ett hörn eftersom julklappspengarna ju faktiskt skulle gå till en dator) en liten HP-dator med 10 tums skärm. Perfekt dator för att ha i knät, på tåget till o från jobbet och helt enkelt grym att bära med sig när jag är ute o flänger med alla mina projekt. Har haft en grymt bra dag!

Hoppas ni också haft en toppenbra dag! Kram på er!

Hoppas o tänker på dessa tjejer

Tänker på dessa fina tjejer nu
Mina drömmars barn & Johbur som jag hoppas har fött barn nu och att det har gått bra så ni får pussa på era efterlängtade mirakel! Tänker på er massor! ♥

Skrämmande människor

Ibland blir jag sannerligen skrämd över hur människor tänker. Alla är vi olika och tänker olika, helt okej, men med mina erfarenheter är det skrämmande läsning.

Här är artikeln om kvinnan som födde sitt eget barnbarn

En utav kommentarerna
"Tycker definitivt INTE att det är vackert eller en fin gärning att göra, inte alls accepterbart att människan beter sig på det här viset. det finns alltid en biologisk "naturlig" anledning till att kvinnan eller mannen inte är fertila. enda som driver människan till sånt här är INTE "kärlek" eller omtanke" utan ren EGOISM, och desperation."

En biologisk anledning - ja, men skall den hindra alla ofrivilligt barnlösa att få hjälp?
Enligt WHO är det en sjukdom och då skall man få hjälp.
Det är som att beklaga till en cancersjuk som dragit på sig sjukdomen pga rökning att "Nej tyvärr, detta är ju något du åstadkommit själv så tyvärr kan vi inte hjälpa dig"

Kan man ens påverka sin egna ofrivilliga barnlöshet? Kan man hjälpa om man har dåliga spermier/PCO/ hormonrubbningar och liknande? Ytterst tveksamt.

Ren egoism och desperation skriver kommentarslämnaren - men livet handlar ju om att fortplanta sig (för många i alla fall). Har alltid gjort och kommer alltid göra. Människan är gjord för att fortplanta sig. Den naturliga instinkten går ju bara inte att trolla bort.

Ibland känns det som människor som är/har varit ofrivilligt barnlösa behandlas som något konstigt. Det är fel på oss för att vi inte kan få barn på vanlig väg. Vi skall inte få rätt till hjälp för kan vi inte bli gravida på vanlig väg så får vi istället skaffa oss 17 katter som någon slags tröst.

Någon skriver även att man hellre skall adoptera ett barn som redan är fött. Jag tror inte de förstår hur mycket tid och pengar det också tar. Folk är så naiva - vi måste upplysa dem! ♥