Var det där du?

Vilken värme som har dragit in - skönt med sommar! Min förkylning frodas i hettan och släpper inte taget. Nu senast var det ögonen som blev fulla med snor - äckligt när man inte kan öppna ögonen på morgonen för allt gegg. Fyra dagar kvar till semester, sen hoppas jag på att bli piggare.

Tänk vad små sparkar i magen kan göra en lycklig. Fortfarande är det "nypa-i-armen"- känsla över att man får ta del av något så oerhört magiskt. För mig är det i alla fall det!

Igår när vi skulle sova sparkade Sjuan på som vanligt och jag bad sambon lägga handen på magen för att se om han skulle känna något. Själv höll jag tyst när sparkarna kom.
-Var det där du? frågade han och tittade på mig.
-Nej, svarade jag.
- Men nu då?
- Nej, det är bebisen. Vad mysigt att du också känner den nu, häftigt va? säger jag

L Y C K A
Det behövs inte mer för att man skall må bra! Jag ställde om bebis-räknaren. Barnmorskan beräknade ju oss till 8 november och det står även så på moderskapsintyget. Även om det inte spelar någon större roll har jag ändå börjat säga 8 november. Det är en bra dag, söndag och farsdag!

Världens härligaste barnmorska

Trots elak förkylning kan man inte stanna hemma när det är dags för kontroll hos barnmorskan. Vi åkte in (ja, sambon jobbade, men jag o sjuan) och träffade världens härligaste barnmorska!

Jag ville ju ha henne från början efter varma rekommendationer från våra grannar, men hon hade inga tider när vi skulle skriva in oss. Men efter att vår första barnmorska slutade så fick vi nu Gunilla som hon heter. Vilken glad och positiv människa, jag blir glad bara jag tänker på besöket!

Först var det koll med urinen (utan anmärkning) och blodtrycket (116/77)
Sen fick jag väga mig (vägde 79 vid inskrivning i v.13 och nu pekade vågen på 110...satte du kaffet i halsen? Den stod på 81 kg...)

Vi pratade lite om allt möjligt och jag fick moderskapsintyg. Och så fick jag lyssna på lilla sjuan!
Vad häftigt! 158 slag, var tydligen normalt. Jag hade tänkt spela in, men kom mig inte för o fråga. Får bli nästa gång!

Måste passa på att visa bild på systersonen som syrran lagt upp på sin blogg. Moster smälter ju!.

v.20+0 och magbild

Vilket toppenväder som dragit in över landet - nu får man passa på att njuta ordentligt! Bara 8 dagar kvar till semestern, ska bli underbart skönt! Har ju varit så mycket nu sedan hösten, så liten paus från jobb är alltid skönt!

Igår passade vi på att smälla i oss jordgubbar som lite extra lyx när vi firade 4-år tillsammans.

Idag har vi gått 20 fulla veckor och är således halvvägs. Det är fortfarande många blandade känslor kring det hela, även om oron lugnat ner sig. Hoppas att få höra hjärtljud imorgon!
Någon som har bra tips på hur man kan shapa upp sina överarmar? Mina dallriga torskfiléer som hänger på armarna vore fint att få i form.

Hoppas att ni mår bra och ta vara på nuet!

Hormoner, bacillusker, ett evigt tittande och jubileum

Blev hemmajobb idag, skönt att man har ett sådant jobb där man endast behöver mobil och sin data så kan man jobba. Det tar dock på krafterna att vara förkyld så efter en diskussion med en av mina kunder som var missnöjd med vad mina kollegor gjort orkade jag tillslut inte ta emot allting utan argumenterade tillbaka. När vi la på rann tårarna hejdlöst. Jag lägger över allt ansvar på hormonerna...

Tycker mig ha känt sparkar idag när jag satt upp - det är lycka det!

På onsdag är det besök hos barnmorskan. Sambon kan tyvärr inte följa med på grund av jobbet, men det är ju rutinbesök så han kan förhoppningsvis följa med nästa gång.

Tänk det är märkligt att erfarenheter sitter kvar någonstans inne i hjärnan. Jag tittar på toapappret efter varje toalettbesök. Det har blivit en vana och ingenting jag reflekterar över hela tiden, det går av bara farten. Ja, varför jag tittar är ju på grund av mina tidigare blödningar.

Idag firar jag och sambon fyra år tillsammans! Fyra underbara år som bara sagt svisch, men vad vi har varit med om mycket! Älskar dig bästa sambon!

Kram från mig!

Är det första sparkarna?

Vi åkte och besökte syster, hennes sambo och deras lille Hugo på sjukhuset igår. Fortfarande overkligt att de fått barn och overkligt att vara moster! Så mysigt o hälsa på, han sov mest men vi fick hålla i honom allihopa. Nu blir man inte mindre sugen :)

Jag har känt mig krasslig idag, det började redan igår. Ont i halsen, hängig och allmänt seg.
Blev ordinerad av grabbarna hemmavid att vila, så jag kröp tillbaka i säng efter frukost och läste lite för att sedan slumra.
Sen tyckte jag minsann att jag kände bebisen sparka! Det är ju svårt att veta hur det känns när man inte varit med om det förut, men jag är nästan säker på att det var bebisen.
Häftigt och läskigt, vill gärna känna mer! Verkar mest vara när man ligger ner.

Tycker man borde kunna ge bort sina återstående provrörsförsök (när man väl lyckats) till någon som behöver dem. Man har ju tre försök och vi som nu förhoppningsvis grejar det på första försöket har ju två kvar. Tänk vad fint det vore om man fick ge bort dem till någon annan!

Kram på er!

Världens duktigaste lillasyster och stolt moster!

Ni må tro att syster var irriterad på oss (mamma o mig :))
Som vi har hört av oss med nyfikna sms och samtal...!
Men så igår kom det ett mms på midsommarafton med en bild på sötaste bebisen och en text om att allting hade gått bra! Det tog bara 5 timmar så barnmorskorna trodde syster var omföderska!

Jag ringde syster på kvällen och grinade, men lyckades skärpa mig och fråga hur det var med allting.

Nu är jag stolt moster till en liten pojke som vägde 3,9 kg, 51 cm lång och som är född den 19 juni! Grattis älskade syster och hennes sambo! Välkommen till världen lilleman!

Detta är kärlek! Jag blir tårögd bara jag skriver, det är så enormt detta!

Glad midsommar

Glad midsommar på er alla underbara! Massa kramar till er!