Jag ville ju ha henne från början efter varma rekommendationer från våra grannar, men hon hade inga tider när vi skulle skriva in oss. Men efter att vår första barnmorska slutade så fick vi nu Gunilla som hon heter. Vilken glad och positiv människa, jag blir glad bara jag tänker på besöket!
Först var det koll med urinen (utan anmärkning) och blodtrycket (116/77)
Sen fick jag väga mig (vägde 79 vid inskrivning i v.13 och nu pekade vågen på 110...satte du kaffet i halsen? Den stod på 81 kg...)
Vi pratade lite om allt möjligt och jag fick moderskapsintyg. Och så fick jag lyssna på lilla sjuan!
Vad häftigt! 158 slag, var tydligen normalt. Jag hade tänkt spela in, men kom mig inte för o fråga. Får bli nästa gång!
Måste passa på att visa bild på systersonen som syrran lagt upp på sin blogg. Moster smälter ju!
.
6 kommentarer:
vad härligt med en sån positiv barnmorska, jag vet också vem jag vill ha men inte vart hon finns.. lite knepigt kanske, men jag SKA ha henne!
ha ha ha..
och en helt underbar systerson du har, helt ljuvlig :)
Å, vilken söt bebis på bilden! Roligt att eran 7:a verkar må bra!
Kram!
Sööööt som socker:o)
Kram till stolta mostern!
:-D
Då kan jag inte låta bli att fundera om det inte blir en av varje kön för mormor och morfar... även fast det är en skröna med hjärthjuden (och det inte stämde på ett av mina barn) Men 50% chans har jag ju på rätt, eller hur? :-)
Skönt att allt verkar bra och oj så söt systersonen är!
Grattis till Gunilla!
Snart är vi också på gång. ICSI here we come! läskigt och overkligt.
Kramar stora!
Johbur
Skicka en kommentar