Att ro i ett ishav

Jag relaterar ofta till båtar av den enkla anledningen att man ofta säger " Vi sitter i samma båt"

Nu kanske många tycker att jag inte längre sitter i samma båt som alla IVF.are, men okej, jag ligger väl bakom och guppar i en liten optimistjolle i försök att hejja på de som fortfarande ror i den förbannade båten.

Det är tungt att ro när man bara stöter på en massa kalla och hårda isberg som stoppar ens väg och inte tar en framåt. Jag önskar så att ni inte sjunker. Jag önskar att isberget, till våren, smälter och ni känner er positiva av solens strålar och all värme. Jag hoppas att ni inte ger upp. Allt slit för att komma bort från isberget till att nå i hamn - hoppas jag kan vara värt när ni en dag blir föräldrar.

Så enkelt för mig att sitta här och skriva i metaforer - jag som tagit mig i hamn. Men resan för min del tar aldrig, aldrig slut! Trots att jag är förälder. Resan som handlar om hur samhället behöver få veta hur turbulent det är att stiga ombord i en ranglig eka och försöka ro över ett stormande hav av känslor och försöka komma i hamn.

Så ni får tycka vad ni vill - men jag kommer guppa med så länge det krävs.
Vi måste hålla ihop vi IVF.are om det skall bli någon djävla förändring i samhället och bland vården - en kan inte göra allting, men alla kan göra något! Därför önskar jag också att fler blir medlemmar i föreningen Barnlängtan som jobbar stenhårt för att hjälpa alla som på något vis är ofrivilligt barnlösa.

Kram på er underbara ni ♥