Tiden rusar. Håller på med mitt projekt som tar mycket tid, samt att vi varit bortresta en del.
Nu är hösten verkligen här och det blir mörkare och kyligare. Samtidigt värms jag upp av all kärlek inombords när jag tänker tillbaka på bloggträffen, semester och sommaren i stort.
Tänker jag tillbaka ett helt år från idag så är det också uppvärmt av kärlek men också en tyngd av stor sorg. Älskade farmor Inga tog sitt sista andetag 3 september 2009 och livet blev sig aldrig mer likt. Men jag vet att hon är ibland oss, jag tror på sådant övernaturligt, kände hennes närvaro igår kväll. Älskad och saknad.
Glöm inte bort att säga saker till dina medmänniskor innan livet tar slut. Skicka gärna blommor medan de lever. När man är död känns det ganska meningslöst. Ta vara på allting och lev livet nu!
♥
5 kommentarer:
Kloka ord vännen!
Kramar!!
Jag håller med Jenny, verkligen bra skrivet!
Nu fick jag mig en spark i baken. Jättefint inlägg.
STOR KRAM
Jag vet alltför väl hur det känns. Saknaden är så extremt stor, men man får glädjas åt det man har i första hand.
Tänker på dig vännen!
Varma kramar
Jättefint och väldigt sant!
Kram på er!
Skicka en kommentar