Kvällsmänniska som man är hamnar jag hopplöst efter med sömnen. I säng sent, upp mitt i natten och hala fram hängpukan åt bebis, somna om tätt intill, vakna tidigt med pigg och glad bebis.
Efter morgonens vagnvaggande kröp jag ihop i soffan och somnade kort därefter. Sov i timmar två och så fantastiskt det var. Känna sig utvilad. Två alvedon senare mot värken i huvudet var det fokus på städning inför morgondagens kalas för sambo.
Vad snabbt det går när man är två! Kvällen har därför ägnats åt bakning. Bulldegen blev katastrof så jag återvann den till komposten. Nya tag imorgon. Kakorna blev dock spännande.
Jag gillar inte kök när det handlar om matlagning, men bakning är ganska okej faktiskt.
Vi har stora M hos oss denna helg, extra mysigt för han är världens bästa bonusson och storebror till lilla M! Nyss bastade killarna och sprang sedan nakna ut på vår nybyggda, stora veranda i den sörmländska kvällen.
När sambo har krypit ner i sängen (för det gör han 99 kvällar av 100 före mig) så sjunger han alltid fint i babyvakten. Han kör alltid samma refräng. "Vi komma, vi komma från pepparkakeland"
Min familj är galen. Men det är min familj och jag är så tacksam för dem alla ♥
1 kommentar:
Det är ju så en familj ska va! :D Helt normalt i mina ögon... Finns det inte ens nåt uns av galenskap eller tokerier i en familj så tror jag inte det riktigt är en familj... :S ;)
Många kramar
Skicka en kommentar