För fyra år sedan bodde jag fortfarande hemma och mamma tyckte minsann jag skulle söka ett heltidsjobb till en butik som skulle öppna under våren. Jag har alltid jobbat med något sedan 15 års åldern, men givetvis då extrajobb i kombination med skolan.
Sagt och gjort. Jag sökte jobbet tillsammans med 2500 andra människor och var en av de 14 som knep det! Killen som hade läst mitt CV hade tänkt "En sådan tjej skulle man ha", samma kille som även var med och byggde upp butiken eftersom han jobbade inom samma firma.
Själv hade jag pojkvän sen några år tillbaka, men det hade knakat i fogarna ett tag.
Jag började jobba i mars och i juni var vi ett par.
Snabbt måhända, men jag fann ju den rätta så det var inget att tveka över.
Eftersom vi hade 10 mil mellan oss blev det mycket pendlade. Tills vi fattade beslutet att jag skulle flytta till honom. Sagt och gjort, jag bytte storstad mot mellanstorstad samma höst och ångrar inte beslutet överhuvudtaget. Efter lägenhet flyttade vi till villa ute på landet där vi, bonusgrabben och djuren stormtrivs.
Tänk vilka vägar som korsas här i livet! Om inte mamma hade sagt att jag skulle söka jobbet hade jag troligen aldrig träffat min nuvarande sambo- som fick tjejen han blev nyfiken på redan i hennes CV...
Tack mamma! :)
3 kommentarer:
Inte illa att knipa både jobb och kille bland 2500 andra!
Söt krabat i dammen! Damm kanske skulle passa hos oss...hm...Inspirerad!
Kram och hoppas du mår bra. Glad för din skull!
Johbur
Oj vilken fin historia! Vad härligt att höra den =)
Jag bestämde mig för att bli blodgivare när jag fyllde 18, min pappa har varit det i 25 år och mer ändå, så jag blev inspirerad av honom. Sen gick min mamma och blev blodgivare när jag gjorde det så hon blev inspirerad av mig =)
Dock låg jag precis över gränsen på många områden, precis 18, strax över 50 kg, nästan lite lågt blodtryck och 127 i Hb :P Men det gick bra eftersom jag var över alla gränser.
När jag flyttade till Luleå och anmälde mig här så hade jag för lågt blodtryck och fick ta en paus på ett drygt år, men sen 2008 är jag igång igen. Det känns ju skönt att veta att man kan bidra på något sätt, what goes around comes around, förhoppningsvis. Sen är det inte så dumt att kroppen dessutom blir flinkare på att bilda nya blodkroppar, vilket är till nytta om man skulle råka ut för en olycka. Eller om man är tjej ;)
Oj, nu blev det en lång utläggning... Hoppas du och sambon och lilla magen får en jättebra dag! Kram
Vilken söt historia!:.)) Ja,visst är det så att det ena leder till det andra som leder till det tredje;.))
Skicka en kommentar