Den 28 november var det dags för vaginalt ultraljud för oss. Som man hade längtat efter denna dag, både med glädje och oro. Skulle fostret leva?
Läkaren tittade först. Fostret är så pass litet i detta stadie (v.7) så det kan vara svårt att se.
Sedan vände hon skärmen mot oss och vi fick se lilla skrutten. 1 cm stor och ett hjärta som intensivt bankade därinne. Helt magiskt!
Vi fick med oss en bild hem och det kändes så bra att ha fått sett lilla Egon. Ja, det är arbetsnamnet. Fråga mig inte hur, men sambon valde namnet :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar