Jupiter är här!

Det har gått en tid sedan jag skrev. Jag vet inte om jag kommer fortsätta blogga eller inte.
Det får visa sig :)



Vid frukost den 10/8 känner jag något som knäpper till inne i kroppen och strax därefter börjar jag få värkar. Väl uppe i badrummet går slemproppen och efter det även vattnet. Vi väljer att åka in och kolla så det verkligen är vattenavgång.
Inskrivna 12.21 och öppen 2-3 cm med vattenavgång och Juppe som bajsat i sitt fostervatten.
Använder mig av den stora pilatesbollen och rullar fram och tillbaka och försöker ta värkarna. Hinner till och med äta en chokladbit ;-)
Vid 15-tiden är jag öppen 3-4 cm och arbetet fortsätter.

Får inte alls till lustgasen och värkarna tilltar. Vid 17.15 är jag öppen 6cm och vid nästa värk känns det riktigt ordentligt varpå Lasse får ringa på personalen som börjar förbereda.

Får äntligen till lustgasen och beter mig som en överförfriskad kroggäst klockan 2 på natten....
Ber Lasse att ta över ansvaret eftersom han ser på mig hur jag mår då jag inte har någon koll längre och inte heller tror personalen kan se det på mig.
Blundar mig igenom hela förloppet eftersom det gör så jävulusiskt ont.
Kan inte hålla tillbaka skriken som kommer heller för nu går det fort.
Krystvärkarna startar 17.35 och sedan går hjärtljuden ner på Juppe och det blir bråttom att få ut honom. Jag blundar fortfarande - totalt inne i lustgasen. 17.49 kommer äntligen vår fina pojke ut ♥

Min läkare

Min läkare på gynavdelningen är en bra läkare. Det är hos honom jag gjort mina besök sedan december då jag fick se Jupiter första gången och det är han som sjukskrivit mig på halvtid sedan dess.

Eftersom mitt tillstånd förvärrats med min andfåddhet och orkeslöshet så skrev han remiss att jag skulle utredas av läkarna på medicin. De tyckte att om jag var så illa däran kunde jag åka in till akuten. Det gjorde jag och kom hem 12 timmar senare med kontrastvätska i kroppen och ett svar om att jag inte hade propp, då jag visade förhöjda värden på just det.

Men ingen uppföljning.
Min läkare blev irriterad och sa i veckan att han skall skriva en ny remiss. Själv vill jag ha ultraljud på hjärtat för att se så det fungerar bra. Han sjukskrev mig två veckor till.
Jag tackade för att han lyssnar på mig. Det är så oerhört viktigt när man är sjuk att det finns någon där som kan hjälpa en vidare. Han anser att läkarna på medicin måste undersöka mig ordentligt för att se vad det kan vara då han inte hört att man blir såhär illa efter överstimulering.

Själv är jag mest trött. Men samtidigt tacksam över det liv som finns inuti mig.
Vi var på ultraljud i torsdags och fick se att allt såg bra ut. Idag gick vi in i vecka 19 och jag ser så mycket fram emot augusti. Men först månaden juli då det händer bra saker.

Att inte vara sig själv

I min situation undrar jag såklart, ni som råkat ut för överstimulering - vad hände och hur länge tog det innan ni mådde bra?

Jag visste att man kunde svullna upp. Men jag visste inte att man kunde läggas in på sjukhus.
Var hemma någon vecka efter hemkomsten och började sedan jobba halvtid.
Hade foglossning och ont men det var bara ta det lugnt. Hade energi och sa till läkaren att jag ville jobba.

Idag är situationen annorlunda. När jag slutade med Fragmin (blodförtunnande sprutor) kände jag mig allt sämre. Från att ha bli andfådd när jag gick i trappor till att inte orka stå upp utan att ha svårt att prata för att jag blev andfådd. Känslan av att inte orka borsta håret för att armarna inte orkar hålla sig uppe.

Det är både psykiskt och fysiskt påfrestande.
Har besökt läkarna som inte hittar något. De har skiktröntgat och lungorna är bra. Ingen propp och inget vatten. BNP -blodprov var på 25. Ändå orolig om det är mitt hjärta som jobbar för mycket.
Vilopulsen har varit på 90-100 sedan november.

Är jag bara sliten efter allt som hänt sedan november?
Det faktum att jag faktiskt blev allvarligt sjuk.
Vissa dagar har jag legat och vilat/sovit för att ens orka jobba på kvällen i fyra timmar.

Det höll inte och min läkare på gynavdelningen kände inte igen mig när jag kom dit, andfådd och orkeslös. Han sjukskrev mig två veckor. Det fortsätter och jag som bara vill få en vändning och känna lite kraft och ork. Jag ger det ett par dagar till. Sedan får han sjukskriva mig längre eller så får någon ta tag i detta.

Trevlig helg alla rara!

Jupiter

 

Vecka 6

 

Ca vecka 7-8

 

Ca vecka 10-11

 

Vecka 16+3

Jupiter är arbetsnamnet på den lilla som växer i magen. En riktig liten kämpe som vuxit på sig trots att mamman inte mår speciellt bra.
Vi väntar på rutin ultraljudet som är om två veckor i v.19 och då får vi kika en längre stund.
Dessa ultraljud har mest varit för att se att Jupiter lever och för att läkaren har kontrollerat min vätska i buken samt alla cystor jag haft på äggstockarna.

Varje gång har han varit snäll och tagit bilder.
Jag har en väldigt bra och omtänksam gynläkare som tar mig på allvar.

Det här med att bli sjuk (sjukhuset och hemgång i december)

I slutet av november klarar jag inte mer. Har gått upp 1 kg om dagen i bara vätska och vågen närmar sig 80 kilo. Jag är så full av vätska. En läkare skrämmer upp mig att man kan få massa problem om man får dränage. En annan som la in mig på sjukhus säger att nu skall vattnet ut.
Det var varken skönt att få slangen instoppad i magen och det var inte skönt att ha den därinne - kunde knappt gå på toaletten av smärtan. Men att få ut 4-5 liter vätska var välbehövligt!

 

Mina föräldrar från Stockholm kommer o överraskar mig och det är så skönt att få träffa dem ett tag!
Mamma har med sig hemmagjord vinbärssaft som jag med glädje får i mig.

 

Slangen som låg inuti magen. Inte konstigt det skavde och gjorde ont.

Gravid i vecka 5
Mycket vätska kvar som ni ser!

Allvarlig överstimulering

 

25 november vaknar jag och upplever att det är lite tungt att andas.

Som att andningen inte hänger med när jag sätter mig upp i sängen.
Jobbar 10 timmar trots allt och klarar dagen men ringer Oxbackskliniken för att meddela mitt tillstånd samt att jag har ökat lite i vikt (läkaren bad mig väga mig varje dag för att hålla koll)

Jag får tid dagen efter på eftermiddagen.
När jag vaknar är det jobbigare att andas men jag tar mig igenom halva jobbdagen innan vi åker till Södertälje där läkaren konstaterar överstimulering och vätska i magen.
Jag vill veta om jag har vätska i lungorna så medan vi rullar hemåt ringer han Mälarsjukhuset.
Innan vi kommer ut på motorvägen ringer han och meddelar att vi kan åka till akutmottagningen på en gång - de vet om att vi är på väg in.

Efter ett par timmar konstateras att mitt blodvärde ligger på 169 (ordinarie skall man väl ligga under 140)

och läkaren meddelar att jag nu kommer bli inlagd.
Mannen åker hem för att hämta väska med saker och jag inväntar röntgen.
Röntgen visar på vätska i lungorna och där får jag förklaringen till varför jag andas så dåligt. Men jag syresätter mig som tur är bra.

 

Dagarna går på Mälarsjukhuset. Mina fina vänner Lotta & Lotta kommer med presenter och ena Lotta besöker mig varje dag för att fördriva dagen. Så underbart med fantastiska vänner!




UPDATE: Jag är utskriven från sjukhuset, men skriver dessa blogginlägg lite försenat .....

Äggplock, insättning och lätt överstimulering

 

Den 14 november var vi på Carl von Linné-kliniken för äggplock och ut kom 16 ägg om jag minns rätt. Den 16 november var vi tillbaka för insättning och 7 stycken frystes ner.

Läkaren sa att det var rätt nära en överstimulering men vi var bara glada att allt gått bra.

Måndagen 18 november vaknar jag med enorma smärtor. Vet inte riktigt var jag skall ta vägen och ringer min man och ber honom komma hem för att ta hand om M.
Av smärtan blir jag illamående och lägger mig i badrummet, där ligger jag på golvet i 2,5 timme.
Ringer kliniken och de hänvisar till att ringa läkaren på Oxbackskliniken i Södertälje.
Vi får läkarbesök samma dag och det konstateras en lätt överstimulering - smärtan har troligen berott på att äggstockarna av tyngden och storleken vridit sig.

Jag får blodförtunnande sprutor utskrivna på recept - i förebyggande syfte så att jag inte får blodpropp. En bra tanke från min läkare som säger att av 300 stimuleringar så brukar 1 få överstimulering. Min "tur" detta år säger jag.