Avslutat jobb, fira i Stockholm och fisk-spa

Vi rundade av min sista vecka på mitt jobb med att åka till Stockholm i helgen och fira älskade mamma och lillebror på deras födelsedagar. Min lillasyster och hennes familj var också där och vi systrar satt på övervåningen och gick igenom flertalet kartonger från vinden. Kartonger med innehåll såsom teckningar från tidigt 90-tal till skolböcker, gamla dagböcker, 20 kg gamla OKEJ-affischer med främst Backstreet Boys och Leornado Di Caprio (någon som är intresserad,tjoa till för jag behöver dem inte längre)

Halva barndomen flög förbi och vi rensade ur, sparade och slängde medan mamma för första gången lagade Wallenbergare nere i köket (i toppklass, alla älskade maten!) där kusinerna lekte tillsammans med morfar och papporna i ett enda virrvarr. Kärlek!

På söndagen hade vi bokat in oss tjejer hos Fiskpedikyren (Wallinggatan 35 i Stockholm) för att prova på något nytt.

Efter att de tvättat av våra fötter fick vi sätta oss ner i varsitt fotbad. Det fanns valfri dryck och godis och så fick man välja en lotion till fotmassagen efteråt.

Lyx med sköna fåtöljer

Och så ner med fötterna till de hungriga små fiskarna, här satt vi i 30 minuter

Kan varmt rekommendera att prova för er som funderar eller bara vill ha en mysig upplevelse och prova på något annorlunda. Fiskpedikyren hade trevlig personal, man måste tidsboka eftersom fiskarna behöver vila upp sig mellan behandlingarna. Men så får man också behandlingsrummet för sig själv/själva.

Svar på kommentar

Kommentar från Helenan:

" Lite bättre känns det faktiskt...
En kanske lite dum fråga. Bli inte arg nu ;) :
Om man har kämpat till sig sitt barn via dyr och segdragen adoption eller jobbig IVF. Blir man aldrig kräkless då?
Och OM man blir det, hur hemskt dåligt måste man må då OM man nån gång känner att man bara inte orkar mer?
Med tanke på den ibland ganska fördömande tonen hos dig och dina medsystrar... :/ "

Tack för kommentar Helenan (som jag aaaanar är min gamla kollega? ;-))
Jag blir ju sällan arg, men har mina åsikter och de är ganska starka.
Klart man kan bli kräkless och känna att man inte orkar. Jag har inte alltid heller tålamodet på topp. Men det händer faktiskt väldigt sällan. Alla känner nog så, oavsett om man fått barn på vanlig väg eller med assistans/adoption.

Men personligen så fungerar jag så att jag inte skriver/säger sådana saker som att sälja mitt barn för att det råkar vara jobbigt.
Alla är vi olika med våra erfarenheter och upplevelser och det är det som formar oss och vad vi tycker. Därför tycker jag att det kan vara jobbigt att läsa när folk klagar så om sina barn.

Blocketbebis

Jag kan inte hjälpa att jag blir lite leds ibland.

Utdrag från bloggen jag läste i veckan

" Jo. Lillasyster är pain in the *piip* alltså. Fy tusan vilken jobbig unge!
Jag har aldrig varit med om maken (← hey! oldstyle talk) till jävlig attityd!
Hur mycket får man för ett barn på Blocket tro? Jag bara undrar!

Min lilla ***** som alltid är så snäll och go... hon har förvandlats
till värsta minitonåringen som himlar med ögonen, lipar och säger fula ord.
Hon är ett litet monster..
Jag bara undrar: hur FAN ska vi orka en veckas ledighet tillsammans?"


Sätt ett bra pris då - kanske är det billigare än att köpa sig adoption eller provrör.
Många skulle ge sin högra hand för att få en veckas ledighet tillsammans med sin jobbiga unge.
För det skulle betyda att de är föräldrar. En stor dröm för många som kämpar så in i helvete.

Såklart jag förstår att man aldrig i helskotta skulle sälja sina barn på riktigt - men det verkar så lätt att bara kasta ur sig sådant när barnen är jobbiga. Till vilken nytta? Känns det bättre då?

Ogilla väglaget

Det var så fint väder när vi åkte till lillasyster ute på Muskö tidigt på förmiddagen. Nu är det 7 plusgrader och det var moddigt en bra bit på nynäsvägen in mot stan. Ut på E20 var det en himla massa snö. Jag kör inte som tur är, men ogillar detta väglag skarpt och sitter på helspänn.
Längtar faktiskt väldigt mycket till våren nu, snö är underbart men det är inte alltid så roligt att köra på det.

Året var 1986

Lånad bild från systers blogg

Grattis älskade syster! 1986 kom du till världen. Exakt 366 dagar efter att jag föddes.
Det kallas tydligen för att man är pseudotvillingar.
Älskar dig!

Året var 1985

Solen skiner från en klarblå himmel och i solen är det faktiskt ganska varmt. En liten föraning om att våren kanske är på intågande, sakta men säkert.
Sedvanlig fredagsfika på jobbet. De andra fick semlor och jag fick rosa prinsesstårta eftersom det är min födelsedag. Det var chefen som hade ansvar för fikat och jag deklarerade att just rosa prinsesstårta vore fint. Så han kom med en liten ask bara till mig.

Fick även presenter från kollegorna och ett gulligt Ros-o-gram så jag skall hämta ut en stycke ros innan hemgång sedan. Tidigt imorse sjöng och hurrade Lasse & Maja för mig.

En timme kvar innan jag checkar ut för tre dagars ledighet. Ett år äldre och fylld med vishet jag fått under året. 1985 var året då mamma o pappa blev föräldrar för första gången. Tack för att ni är mina föräldrar! ♥

På led i leksaksskåpet

Det är intressant att se när lillan ställer upp sina leksaker i ett fint led, även kylskåpsmagneterna hamnar ibland på en fin rad på kylskåpet. Apropå leksaker så är jag glad för att mamma och pappa sparat väldigt mycket från när vi var små som man slipper köpa nu.

Ovan är den lilla bondgården som jag tyckte väldigt mycket om som barn. Nu har Maja den och leker med och jag har förstått att hon gillar den väldigt mycket också.

Hon leker ofta med djuren och bönderna. Det är mycket pussas emellanåt då hon slår plastfigurerna hårt men hjärtligt mot varandra. Och ibland är det uppställning på gårdsplanen. Djuren åt ena hållet och bönderna åt andra.

Då vi blev gravida

Vårt lilla mirakel för tre år sedan

Idag för tre år sedan fick vi ett litet sju-celligt embryo insatt på Carl von Linné i Uppsala.
16 februari 2009 är en dag att för alltid minnas. Då blev vi gravida med vårt lilla mirakel som sedan skulle visa sig vara en liten Maja-bus. Det är så magiskt så det är inte klokt egentligen.
Och som jag älskar vår onge - hon är helt makalös. Finaste stumpan, tack för att vi får vara dina föräldrar!

Majsan på Formex i januari-12

Wabbie projekt

De här små söta Wabbisarna och deras vänner kommer inom kort att finnas till försäljning.
Pengarna går till stiftelsen - för det behövs mycket pengar om fler skall kunna ha möjlighet att söka pengar och få chansen att bli föräldrar!

Hantverkaren som gör dessa ljuvliga kaniner heter Astrid och har sin blogg här
Kärlek till henne ♥

Om akupunktur hjälper?

villhabarn hade en artikel om akupunktur i slutet av januari. Min sambo har provat att gå på akupunktur och då inför min kommande ägglossning.

Nu kanske det är så att båda måste gå och få nålar i sig, men vi har provat med bara honom eftersom det är hans spermier som är för få och långsamma.

Nu lägger vi akupunkturen på is eftersom det inte verkar fungera för vår del tyvärr.

Gotland

Bild från vår semester på Gotland

Idag har vi planerat in sommarsemestern till Gotland. Det känns alltid långt borta när vi bokar in det i februari, men snart är vi på väg till färjan med fullpackad husvagn, hund och ungar och ser fram emot en vecka tillsammans med barnens farmor & farfar, faster/farbror och kusinerna.

Full fart vill jag lova och det är väldigt skönt att få komma hem efter en intensiv vecka. Men som jag älskar denna ö.

Jag ässkar dig

Nattning för Maja i söndags och jag förklarar för min tös att hon betyder allt för mig och att jag är så glad att hon finns och att jag älskar henne.

Borstar tänderna och sedan får pappa läsa saga. - Säg godnatt till mamma, säger Lasse.
Jag får en puss och en kram, hon tittar på mig och säger " Jag ässkar dig mamma"

Tårar tränger fram och mitt hjärta sprängs av kärlek. Hur kan man älska en människa så galet mycket? Jag vet inte hur, jag vet bara att jag gör det. ♥