28.5.11

De ofrivilligt barnlösas dag

Idag har vi uppmärksammat "De ofrivilligt barnlösa"! Alla de barn som aldrig blev, alla barn som blev men som inte fick leva, alla barn som har blivit och lever, alla barn som kommit hit från andra länder till längtande föräldrar. Alla olika tänkbara konstellationer finns det i denna värld.

För oss startade resan i jan-feb 2007 när vi bestämde att sluta med P-piller. Eftersom sambon har en son sedan tidigare som var gjord med provrör fanns det i bakhuvudet att chansen att lyckas på egen hand nog var minimal. Så i november ringde jag och vi fick vänteplats till utredning.

Dit kom vi i april-08 och läkarna konstaterade det faktum vi redan visste om, den manliga faktorn men att jag såg bra ut inuti. IVF var enda chansen för oss och det skulle även bli ICSI (mikroinjektioner). I september kom vi äntligen igång med nedreglering och förberedande inför äggplock som utfördes 20 oktober. 22 oktober blev vi gravida med "Egon" som vi fick se på VUL i v.7 varpå läkaren sa att " Ser man ett hjärta brukar det gå bra"

Det gick åt helvete. På nyårsdagen efter 2 veckors blödning och nattens värkar kom Egon ut i v.12. En så kallad spontan abort eftersom bebis troligen dött i v.8-9 och legat kvar utan att kroppen förstått att det hade dött. Vi hade förberett oss mentalt, för blödningarna kändes inte normala. Men det var två trasiga människor som efter all väntan och längtan gick tomhänta från akuten. Vi försökte intalade oss att något var fel med barnet och att detta var naturens gång, men samtidigt kändes det som att vi skulle dö.

Jag slapp bli skrapad och mensen kom igång. Den 16 februari satte vi in nästa ägg genom FET.
Detta resulterade i vår fantastiska dotter Maja som föddes sent på kvällen den 23 november 2009.

Jag kommer på mig själv att titta på henne och inse att hon är mitt allt! Jag är så oerhört tacksam över att få vara mamma - det är en stor uppgift och jag älskar det! Vi har ändå kommit lindrigt undan om man jämför med många andra. Men vi har trots allt gått igenom IVF och kommer alltid vara en del av den världen. En gång IVF - alltid IVF!

1 kommentar:

hanna sa...

Åh så väl jag känner igen din känsla av tacksamhet över att Maja finns och att just hon kom till er. Jag har blivit så himla känslosam den senaste tiden, och det tror jag beror på att den där pyttelilla bebisen nu är en liten tjej med stor vilja :) Såg barnkläder i stlk 40 och fick blinka bort tårarna då vi var på stan häromdagen, tänk att vi fick en liten älskling som nu håller på att bli stor :)

Vi kom ännu lindrigare undan än er med hormonbehandling och endast "hot" om IVF, helt plötsligt flyttade den där lilla 23:an in efter 2 års längtan och väntan :) Det hittades inga uppenbara fel på någon av oss under utredningen, men misstanken var att min ägglossning inte funkade som den skulle. Första hormonbehandlingen slutade läkaren räkna efter tio ägg..Jag kände mig som en höna!

Nu i efterhand så känns inte alla dom där tårarna som trillade lika hemska, vi fick ju något för det, världens underbaraste lilla Astrid :)