6.3.11

Inskolningen

Omtumlande vecka. Inte bara dagis som gjort anspråk på känslorna utan även annat.
Men först, inskolning! Lilla M första dag på dagis var L med på. Jag var såklart nyfiken hela dagen och hade lite svårt att fokusera på andra saker.

Det hade gått jättebra, hon ville inte sova dock, men var inte heller arg utan ville upptäcka allt det nya. Hon lekte ihop med de andra barnen utan bekymmer. Väl i bilen på väg hem somnade hon direkt så vi lät henne sova en stund ute i garaget.

På onsdagen fick jag vara med och känslan av overklighet fyllde mig såklart när jag öppnade grinden in till dagis (förlåt alla som jobbar på förskola, kommer säga dagis) för att delta på vår dotters andra dag. Alla dessa overkliga känslor. Jag är mamma! En mamma som skall lämna sin dotter på dagis. Dotter? När och hur hände detta, nyp mig i armen för drömmer jag detta? Lyckokänslorna svallar över!

Dagen gick strålande! Jag försökte att inte vara så delaktig utan låta lilla M mer sköta sig själv och smälta in i gruppen. Efter lunch när det var dags att sova hade jag bett att inte vara med och natta henne utan det fick gärna en fröken ta. Lika bra att hon vänjer sig.
Det tog kanske 10-15 minuter med lite vyssjande i frökens famn, sedan valde hon att lägga sig på madrassen med snuttefilten hårt under armen och sov i 2 timmar! Vilken lycka!


Jag avnjöt min bok i soffan och allteftersom barnen vaknade kröp de upp i soffan och så läste jag barnböcker för dem istället. Det gäller att inte vara bacillrädd (hihi jag vet en som skrattar nu för hon vet hur bacillrädd jag är) när man hanterar små dagisbarn...

Vågade knappt visa boken jag läste. Mia Skäringers "Dyngkåt och hur helig som helst"
Kändes inte passande för dagis ;-)


När lilla M väcktes vid 14-tiden innan mellanmålet var hon varken arg eller ledsen, hon gick ut och började leka. Vi tittade lite på varandra, men hon visade inga tecken på att vilja komma till mig och inte heller avundsjuka på att de andra barnen satt hos mig.

Så på torsdagen hann jag vara på dagis 45 minuter innan personalen tyckte att jag kunde åka hem. Kände mig som en elak mamma som bara drog iväg trots att inskolningen var tre dagar. Men de tyckte allt hade gått så himla bra och skulle ringa om det var något.

Inget samtal på hela dagen och oj, så märkligt att inte ha trollungen hemmavid!
Hämtade henne vid 15-tiden och då blev hon glad. Hade somnat och sovit 1 ½ timme men sedan vaknat av sig självt.

Vi "firade" fredagen med feber på lilla M och L - men vi klarade inskolningen och sjukdomar får man räkna med ett tag framöver nu! :)

3 kommentarer:

moi sa...

Jag menade inte heller nåt illa alls. JAg förstår det där att det är en vana. Det jag menade är att när jag säger dagis menar jag att pedagogiken är ungefär 30 år gammal och det finns förskolor som arbetar ungefär som för 30 år sedan. De är liksom inte medvetna, arbetar inte med läroplanen i fokus och de har inte kvalitet på det sättet som jag tycker att man som frälder idag kan kräva.

En förskola som arbetar och reflekterar kring sitt arbete med läroplanen och undersöker på vilket sätt de kan arbeta för att barnen ska få bäst möjligheter att lära och utvecklas enligt demokratiska grundprinciper etc, det är en förskola som vill vara just en förskola.

För mig som är i branchen är det lite så att det skr sig lite nr någon säger dagis för det innebär för mig att de inte handlar om kvalitet på lärandet och verksamheten utan är mest barnpassning och inte så mycket mer.

Svårt att förklara på några rader men jag försökte.

Och jag lovar jag menade inte något illa alls!

Maria sa...

Låter som vår inskolning. Allt gick så bra att jag fick gå hem en dag för tidigt...

Hon kommer att klara det här galant fast det känns i mammahjärtat. Har fortfarande inte fattat att Mollsan går på dagis, tiden bara rusar iväg.

Kramar i massor ♥

MDB sa...

Vad skönt att allt gått så bra med inskolningen!