Vi står där på stranden, på den andra sidan. Mitt emot oss finns en strand. Ett mörkt och djupt hav skiljer stränderna åt. Vågorna slår mot vassa klippor som för att försöka skrämma oss där vi står med våra utsträckta händer.
Våra utsträckta händer försöker nå den andra stranden. Vi vill att människorna där skall nå vår strand. Besegra det hårda havet, fyllt med alla känslor. Men vi når inte riktigt och ångesten kommer rullande in på vår strand.
Ångesten och förtvivlan, maktlösheten över att inte räcka till. Inte kunna nå ordentlig för att hjälpa. Bara stå bredvid och försöka finnas till.
Fina vännen L, känner mig så maktlös när det inte vill fungera för er och ni bara får negativa test hela tiden. Inga ord hjälper. Den totala maktlösheten.
Och så en bra länk, värt att läsa och hoppas att politikerna förstår!
Klicka här
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar