Frukost på sjätte våningen

Vi ser frosten försvinna från taket där vi befinnner oss i vårt rum. Maja får dropp som frukost och febern går inte ner. Fjärde dan med hög feber. Får se vad läkaren säger när de går ronden.

Övernattning på sjukhuset

Inatt sover vi utan bästa pappan. Efter tredje dagen med feber över 40grader tror de att hon har någon infektion, så det är antibiotika som gäller. Nu sover hon med dropp, helt utslagen efter dagen. Man bara hoppas att det inte är allvarligt. Lasse var förbi med lite prylar och det var skönt att få kramas, är lite orolig och det tar på krafterna. Kram till er!

Första natten utan Maja

For till storstaden i lördags för att vara mamma behjälplig i butiken. Men först hade pappa hittat några loppisar som vi skulle åka på. Oerhört roligt att gå på loppis med pappa - han har verkligen öga för fynd och sen är han inte feg med att pruta - det är nog honom jag lärt mig från ;-)

Det var varmt som en sommardag i Stockholm denna dag, helt ljuvligt! Fast ovant och man svettades en smula iförd sina höga höststövlar.

Mamma stängde butiken vid 16 och då hade jag energi över till tusen. Blev kvar ett tag och hjälpte till och åkte sen hem till en pappa som hade lagat middag och sedan försåg oss kvinnofolk med glass medan vi satt och surfade runt på olika hemsidor. Tydligen så man umgås nuförtiden.

Släckte lampan i gamla flickrummet vid 00.30 på natten och sov som en fossil fram till 07.30 då klockan ringde. Märklig känsla att få sova hela natten. Kändes konstigt att inte ha Maja med sig - men välbehövligt med egen tid och ack nog så viktigt.

Upp på söndagen och tog bilen in till Norrtull, parkerade vid jobbet och gick bort till Odenplan för att få träffa gänget från föreningen Barnlängtan ♥
Ett givande möte med fler engagerade medlemmar resulterade i massa energi.

Sedan mot förorten igen (hamnade på en till loppis, sambon måste ha känt vibbarna för han sms.ade och undrade om jag var klar med mötet) passade även på att hälsa på farmor och tände ljus för henne. Blomman jag och pappa satte dit för en månad sedan stod fortfarande kvar.

Amningsmaskinerna behövde aldrig pumpas på mjölk. Jag är en sinande mjölkkossa.
Maja hade petat misstänkt på Lasses bröst i söndagsmorse men gav snabbt upp och insåg att det inte var mammas...

Ett ljus till älskade farmor

Här fick farmor den sista vilan

Livets ryggsäck med erfarenheter

Likt alla erfarenheter man bär med sig i livets ryggsäck så är erfarenheterna just sina egna.
Jag kan många gånger känna att jag lever i en annan värld - och på sätt och vis är det ju så.

Inte alla har varit i IVF-världen med all väntan, smärtan, längtan, frustration, död, liv och kärlek i ett enda virrvarr på gång. Många vet inte hur det är att befinna sig där. Många vill förstå - men kan ändå inte precis veta hur det är.

Å andra sidan står jag utanför många andra världar. Där människor har cancer, där människor lever utan ben, där människor är svårt sjuka. Jag vet inte hur de har det i sina världar, men jag lyssnar gärna om någon vill berätta.

Precis som med min värld. Jag öppnar den för fanimej alla som vill, för alla som jag anser behöver få höra hur det fungerar, för alla som kanske måste förstå att barn är mirakel och bör behandlas som det. Jag tar varje chans att prata om det - för mig är det viktigt!
Det är viktigt att belysa frågan. Att få samhället att sluta ta för givet och ställa frågan
"Jaha och när ska ni skaffa barn" som om det vore den enklaste sak i världen.

Så mycket jag bara kan kommer jag prata om det - sprida informationen om situationen som är vardag för så många kämpande människor. Som är det viktigaste som finns för så många människor som inget hellre vill bli föräldrar.

Barn är en stor del av livet. Utan barn slutar allting att fungera tillslut. Därför är det nog så viktigt för ökad förståelse och respekt. Viljan att bli förälder är stor hos många. Längtan efter en graviditet med kräkningar och bristningar. Ungar som slänger tallriken med mat på golvet fjorton gånger. Känslorna kring en förlossning och när man får vara en bebis nära.

Det är så mycket tankar och känslor kring det hela och det är inte konstigt eftersom det som sagt är en stor del av ens liv.

Jag går med rak rygg och bär stolt med mig erfarenheterna i livets ryggsäck. Stundtals är den tung att bära - men i jämförelse med många som fortfarande kämpar är min lätt.
Men det skall bli jämvikt i era ryggsäckar också älskade IVF-systrar, det ska bara bli så, orkar ni inte bära själva så finns vi där som orkar bära åt er tills det blir nedförsbacke och allting går lättare.

♥

Livet är inte rättvist

Att det bara får vara såhär orättvist! Jag begriper det inte, vad har de gjort för ont? Varför var deras lilla efterlängtade son tvunget att lämna jordelivet innan det ens börjat?

Kan bara föreställa mig smärtan. När man kämpat länge och sen äntligen blir gravida. Sedan får man inte behålla sitt barn.

Lämna gärna en kommentar hos Tonci och hennes man - det behöver de! ♥
Satt och läste det hon skrivit och var tvungen att gå ifrån datorn för att samla mig och sluta gråta. Varma kramar till er!

Babyvaktsvals

Kvällsmänniska som man är hamnar jag hopplöst efter med sömnen. I säng sent, upp mitt i natten och hala fram hängpukan åt bebis, somna om tätt intill, vakna tidigt med pigg och glad bebis.

Efter morgonens vagnvaggande kröp jag ihop i soffan och somnade kort därefter. Sov i timmar två och så fantastiskt det var. Känna sig utvilad. Två alvedon senare mot värken i huvudet var det fokus på städning inför morgondagens kalas för sambo.

Vad snabbt det går när man är två! Kvällen har därför ägnats åt bakning. Bulldegen blev katastrof så jag återvann den till komposten. Nya tag imorgon. Kakorna blev dock spännande.
Jag gillar inte kök när det handlar om matlagning, men bakning är ganska okej faktiskt.

Vi har stora M hos oss denna helg, extra mysigt för han är världens bästa bonusson och storebror till lilla M! Nyss bastade killarna och sprang sedan nakna ut på vår nybyggda, stora veranda i den sörmländska kvällen.

När sambo har krypit ner i sängen (för det gör han 99 kvällar av 100 före mig) så sjunger han alltid fint i babyvakten. Han kör alltid samma refräng. "Vi komma, vi komma från pepparkakeland"

Min familj är galen. Men det är min familj och jag är så tacksam för dem alla ♥

För två år sedan

Just denna dag började jag att nedreglera mig själv med hormonspray inför det kommande äggplocket som skedde i oktober. För två år sedan. En hel evighet sedan och ändå har det gått så fort.

Gratulationer till finaste älsklingen

Grattis på födelsedagen älskade sambo och världens bästa pappa till stora M och lilla M samt världens bästa husse!

♥
Vi älskar dig jättemycket!
Tack för att du orkar stå ut med din knäppa sambo och alla hennes ideér!

Vi skriver kväll den 14 september

Det enda som hörs i huset är fläkten från datorn som febrilt vevar bort värmen från apparaten som nästan står på dygnet runt.

Jag gillar den här kvällstiden framför internet. Läser bloggar, ser vad alla andra människor har för sig via Facebook, jobbar lite med någon av alla föreningar jag är inblandad i.

Mina hjärtan sover däruppe - kanske är de i drömmarnas land? Dit skall jag också fara strax. Så mycket att göra bara. Men sömnen är värdefull för att ladda batterier. Smälta intryck av dagen som varit och skapa bra förutsättningar för kommande dagar.

Lycka. Att få uppleva dagar och ta dem till vara på sitt sätt. Inte på andras villkor - sådant har jag inte tid med. Förutom lilla M - det mesta sker på hennes villkor och jag älskar det.

Älskar att jag har en sådan fin familj och att hon äntligen kom till oss efter allt helvete vi gått igenom. Tänk att jag fortfarande inte vet vem jag skall tacka för det. Men tacksam det är jag - något så innerligt att jag faktiskt satt och grät med lilla M i famnen, tittandes på sin stortjutande mamma medan hon drack sin välling.

Älskade älskade barn - det är kanske en klyscha, men kärleken till sina barn är störst av allt!

♥

IVF systrar [bilder från bloggträff]

Blir så illa till mods när jag läser om Tonci och hennes man som bara veckor innan födseln förlorar sin lilla son i magen. Det är obeskrivligt, vilken smärta. Inte nog med att det är svårt att bli gravida, man får inte ens föda ett levande barn.

Tog tag i bilderna från bloggträffen därför att när jag tänker tillbaka på helgen så fylls jag med kärlek. Det är just det här som är bra med IVF-systrar, att man inte sitter i samma båt. Man stöttar och hjälper varandra! Jo jag vet att jag har ett barn -men kommer alltid att leva i IVF-bubblan eftersom jag varit med om det.

Jennys son Elvin & Maja höll händerna när vi stod uppe vid cafét och väntade in alla tjejer

Carro, Jenny och Sara i väntan på övriga. Jenny bröstar upp sig ;-)

Elvin & Maja igen - still going strong

Lunchdags!
Carro närmast kameran, Sara, Åsa och Joanna

Linda som själv inte har blogg men som följt några av IVF-bloggarna tillsammans med Maria

Vi bad en karl ta ett kort på hela tjejligan!

Delar av bebismaffian slumrade sött i sina vagnar
Elvin nedan

Wabbie Foundation är en viktig stiftelse som jobbar för de som håller på med IVF / adoption.
Här bläddrar alla igenom foldern
Fina Carro

Sara, Åsa och Joanna läser kartan som tvättäkta turister ♥

Maria med dottern Molly som hade rockig kalufs dagen till ära :)

På tunnelbanan hem mot södra förorterna. Maja slumrade i vagnen och Elvin håller span.

Gänget på Fridays

Bloggmania. Har man träffats via bloggar vore det konstigt om man kan hålla sig ifrån att blogga när man umgås. Vi är ju tjejer så det går att göra flera saker samtidigt.

Tack igen tjejer för en fin helg!
All styrka och kärlek till alla er som kämpar på. Vi håller ihop och stöttar varandra! ♥

Barnarbete

Står på Ica Ekängen i Eskilstuna och jobbar för prostataföreningen, eller rättare sagt, jag bär Maja o hon håller i lottringen. Charmar de flesta med sina tillrop o så skakar hon loss med ringen så vi får in pengar till förmån för sjukdomen. Barnarbete måhända men fler vill gulla med henne än hennes morsa så vad gör man...

Shake it

Bilen besiktad och godkänd hos Bilprovningen, fungerar även som bord då välling skall blandas. Stor frihet att ha bil!

Lots of love ♥

Varje dag fylls mitt liv och mina sinnen av så mycket olika känslor. Den viktigaste är kärlek. Utan den kan man knappt överleva. Jag är tacksam över all den kärlek jag får ta del av och över all den kärlek jag får ge tillbaka.

Lite bilder från Stockholmsbesöket 22 augusti

Morfar tror att ett skohorn förhindrar lådor att öppna sig - men det gick inge vidare...

Min 91-åriga farfar är inte som förut. Han minns inte riktigt allt.
Som vilka vem jag och Maja är. Men han tyckte vi var trevliga i alla fall.

Morfar och Maja vid minneslunden Brännkyrka kyrka

En blomma och ett ljus med hälsning till min älskade farmor.

Kärlek och sorg går hand i hand

Tiden rusar. Håller på med mitt projekt som tar mycket tid, samt att vi varit bortresta en del.
Nu är hösten verkligen här och det blir mörkare och kyligare. Samtidigt värms jag upp av all kärlek inombords när jag tänker tillbaka på bloggträffen, semester och sommaren i stort.

Tänker jag tillbaka ett helt år från idag så är det också uppvärmt av kärlek men också en tyngd av stor sorg. Älskade farmor Inga tog sitt sista andetag 3 september 2009 och livet blev sig aldrig mer likt. Men jag vet att hon är ibland oss, jag tror på sådant övernaturligt, kände hennes närvaro igår kväll. Älskad och saknad.

Glöm inte bort att säga saker till dina medmänniskor innan livet tar slut. Skicka gärna blommor medan de lever. När man är död känns det ganska meningslöst. Ta vara på allting och lev livet nu!
♥