För precis ett år sedan

Har påbörjat projekt städa hårddisk. Man samlar lätt på sig tusentals bilder med digital systemkamera - men ingen ordning alls i mappar.
Hittade denna bild som är tagen för precis ett år sedan. Därinne i magen vilade vår bebis för att växa till sig ordentligt. Vårt mirakel Maja. Jag saknar magen på ett sätt - att vara gravid var en fantastisk resa. Nu är vi mitt uppe i ännu en fantastisk resa - nästa fas liksom.

Jag kommer på mig själv med att tänka på vilket mirakel vår dotter faktiskt är. Inte nog med att hon kommit till världen, det var på ett speciellt sätt. Hon är en kämpe helt enkelt!
En liten provrörsbebis som redan som ägg bekämpat strider för att komma till livet.

Känslorna är så stora så jag vet inte alls vars jag skall ta vägen. De är överväldigande!
Obeskrivliga! Helt underbara och fantastiska!
Hade jag möjligheten skulle jag skapa något hållbart av alla dessa känslor. Kanske stoppa ner dem och blanda ihop till en parfym?

Den skulle heta Livet självt och innehålla allt detta magiska. Varje dag skulle jag några stänk av denna doft - bara några, för att den skall räcka länge. Och fylla alla sinnen med allt det fantastiska! Även andra skulle få känna doften jag bar - för att i sin tur fyllas av starka känslor och kämpa vidare i sitt liv med sina företeelser.

Ta vara på livet - det är inte alla som får uppleva en morgondag.
Man får vara tacksam för det lilla!

Magen 30 juni 2009. Starka känslor och minnen

En skattkarta

När jag kom hem igår från fikabesök hos släktingar fick jag order från lilleman att öppna hans bok. Där fanns en skattkarta som han hade ritat!

På bilden syns vårt hus, vårt lilla stall, Melvins koja, lilla förrådet, garaget och så husvagnen.
DÄR är krysset. Så jag klev in i vagnen och lilleman talade fint om när det brändes eller inte.

I kylskåpet var det riktigt hett! Här fanns hemlagad paj på egenodlade rabarber och med vaniljsås till! Jag ville äta direkt - men fick vänta till efter maten.

Inte alla som har en skattkarta att läsa när man kommer hem!
Kärlek ♥

Tack allra finaste ♥

Tack allra finaste vänner! Både bloggvänner och dem jag träffat i verkligheten! Era kommentarer värmde jättemycket och jag blir så glad över den stöttning som finns! Tackar allra ödmjukast för att ni är så snälla mot mig! ♥


Orken som tröt var nog en redig släng av PMS också för dagen efter kom mensen. Det är konstigt att det gör ondare att ha mens efter att man fött barn - känns som man bär en 25 kilos vikt med hela underlivet. Någon som känner igen sig eller är det bara jag som gör mina knipövningar för sällan? Kvinnor, flickor, tanter - glöm inte att knipa!

Jag ligger fortfarande efter med mycket - men mycket kan jag ju styra över själv. Är en sådan människa som helst vill att saker ska ha hänt igår, vill att saker ska hända fort med andra ord. Dagligen får jag lära mig att ta en sak i taget.

Tack igen raringar! Åh - jag hoppas verkligen att många har möjlighet och vill komma på bloggträffen vi anordnar, det vore ju så kul att kramas på riktigt! Hoppas ni vill komma!

✿

Det värker i hela hjärtat

Hjärtat värker och saknaden gör sig påmind. Jag slog det välbekanta numret och en förvirrad farfar svarade. Han skulle minsann gå och lägga sig.
"Men farfar, klockan är ju bara fyra på eftermiddagen" säger jag.
"Jaså? Jag måste kolla, då går nog klockan fel. Är klockan fyra mitt på dagen alltså?" säger han. Följt av "Hur är det med er då? Tack för att du ringde" efter att jag hunnit svara bra på hur det är med oss. Sorgligt nog vet han nog inte riktigt vem som ringde. Han fyller 91 i höst och är en aningens förvirrad ibland.

Jag vill ringa numret och höra rösten av min farmor också. Som på frågan om hur det var brukade svara att det var som vanligt. Livet gick sin gilla gång där i den södra förorten i deras egenbyggda radhus.

Farmor som den enda kontakten med Maja fick var med klapp på min mage. Tänk om hon hade fått se lillan. Att hon gissade rätt på en liten flicka. Så självklart att Maja skulle få hennes namn Inga och sambons mormors namn Sigrid. Två damer som gjort avtryck i våra liv.

Älskade farmor - det värker i hela mig. Vem kunde ana att saknad skulle kännas såhär?
Vem kunde ana att den förbannade jävla cancern skulle ta ditt liv? Hade vi kunnat göra något annorlunda - hade cancern gått att operera bort i ett tidigt skede? Frågor som inte längre spelar någon roll för svaren hjälper henne inte till livet.

Hon är spridd för vinden på den vackra minneslunden söder om Stockholm. På samma plats där jag en gång fick mitt namn för 25 år sedan då farmor bar mig fram i sina armar. Min farmor, min gudmor.

Fortfarande är jag så glad att jag flera gånger talade om för henne att jag älskade henne och glad att jag fick höra det tillbaka! Minnen lever kvar i mig och i brevform för alla brev som vi har växlat hade hon sparat.

Jag pratar med farmor då och då. Tror på en högre makt och en annan livsform än den vi ha på jorden. Jag vet att hon finns ibland oss.

Ta vara på livet när det bjuds! ♥

Ibland tryter orken

Säg att jag inte är den enda vars ork tryter ibland och man bara sätter sig ner och grinar förtvivlat för att försöka hämta ny kraft och ta sig vidare?

Men du borde ju vara lyckligast i världen som lyckats med IVF?

Ja - det är jag också och jag gnäller sällan över småsaker här i livet. Men ibland, som nu, när jag ligger efter med precis allting som det känns och tusen saker snurrar i skallen.
Vissa saker självförvållade eftersom jag allt som oftast har tusen bollar i luften och ska rädda världen -typ.

Då - tar orken slut och jag vill bara bli som barn på nytt. Få krypa in i de tryggaste famnarna man hade som barn - mamma o pappas och få viskat i örat "det ordnar sig" samtidigt som någon klappar en på huvudet.

Men jag är stor nu. Har ett eget barn att trösta när hon ramlar och slår sig eller blir rädd.
Bloggen får vara min lilla famn. För det är min egen plats och här får jag skriva av mig...

Två små prinsessor fikar

I tisdags fick vi storbesök av våra "grannar" som jag kallar dem. Det är 3 km mellan oss, men bor man i ett litet samhälle så är det ganska nära. Mamma Lotta, Sanne och hunden Ippi hade tagit en promenad ut till oss på landet.

Vi skrämde upp köpewienerbröd från frysen och skar upp melonen Lotta haft med sig.
Lite spontan, enkel, mysig fika. Tjejerna fick smörgåskex att festa på!
Vår lilla vovve Tintin var nöjd att donnan Ippi kom så att han hade någon att lukta på och leka med. Det ser för charmigt ut med en liten yorkshireterrier och så en stor schäfer.

Sanne & Maja på köksgolvet.
Sanne fyller 1 år nu i sommar så det är roligt att de är i samma ålder.

"Åh men åååkej - jag bjuder min kompis lite va?"

Maja ser en smula fundersam ut.

Det är så härligt att se när tjejerna leker med varandra - de kommer bra överens och se samspelet mellan dem är roligt! Sanne är så snäll som räcker över ett kex till Maja.
Vid ett tillfälle tog hon dock kexet ur Majas mun och åt det själv. Det är kärlek det ;-)

Lotta och jag är födda samma år och vi har känt dem sedan vi flyttade hit för tre år sedan.
Vi träffades på loppis som de hade hemma hos sig och eftersom båda två inte kan hålla snattran längre stunder så började vi prata.

När vi ska iväg på saker så är det _alltid_ Lotta som ställer upp som djurvakt till kaniner, katt och ödla. Hela familjen är helt underbara och vi är så glada att vi lärt känna dem!
♥

Majabaja på läkarkontroll

Vi var hos BVC och läkaren för 6 månaders kontroll i onsdags. Hon är 64,4 lång, huvudet är 44,3 och hon väger 6930 gram.
Maja skulle då visa att hon kunde flytta ett föremål mellan händerna, läkaren kollade höfter, levern och lite allmänt.
Hon fick klart godkänt och mamma blev stolt som en tupp i hönshus när jag satte henne upp och läkaren menade på att det där ska de inte kunna förren de är 7 ½ månad.

Hon började sitta upp med stöd av sina händer i april tror jag. De utvecklas ju i en rasande takt. Nu kan hon sitta upp utan stöd och sitter så en stund tills hon ledsnar och lägger sig på mage igen.

Lägg huvudet till vänster, jag har inte lärt mig min nya kamera än ;-)

Äventyr i Stockholm

Vi styrde kosan mot storstan imorse för ett besök i fotostudio. Min f.d pojkvän som har börjat fotografera hade sagt att han kunde fota Maja i dopklänningen. Hon tyckte att en timme fick räcka - sedan blev det dags för besök hos mormor, morfar och morbror.

Pappa Lasse, fotograf Per och så Maja

Majisen finner sig i de flesta situationer

Det vankades saft och bulle i trädgården hos mormor, morfar och morbror.

Vi har ju gått in i majskroks-fällan...jag sa att vi inte skulle hamna där, men eftersom smörgåsrånen innehåller salt vågar jag inte ge henne dem.
Majskrokar är härligt gula och kladdar galet mycket - Maja älskar dem!

Sveriges kommuner och landsting

Vi får hoppas att de väljer att arbeta vidare med den nog så viktiga frågan!

___________________________________________________________

Hej SKL!

Jag hör rykten att ni försöker jobba för att få alla landsting att ha samma antal IVF-försök oavsett vart man bor?
Just nu är det ju väldigt olika beroende på landsting. Stämmer detta?

Vänligen,
Jannica

____________________________________________________________

Hej!

Ja, det stämmer att SKL arbetar med frågan om olikheter mellan landstingen, bl.a. IVF.

SKLs sjukvårdsdelegation kommer att vid sitt möte den 17 juni att diskutera förbundets fortsatta arbete med dessa frågor.

Vänligen

Hasse Knutsson
Sveriges Kommuner och Landsting

Grymt väder

Maja sover i vagnen o jag slevar i mig mjölk o flingor. Inga rester o vädret är för bra för o laga mat. Tintin myser på min tröja i solskenet. Snart dags o fortsätta med stallet, här ska det bli butik, men först blir det fyndbod med saker som ska få en andra chans hos någon annan. Njut av dagen! 3 juni 2010 kommer aldrig åter. Kram!

Syskonkärlek

Jag är lite retro sådär. Sysselsätter mig med retroaktivbloggning när dagarna springer förbi mig. Förra helgen fick vi besök av min lillasyster Frida och hennes son Hugo.
Han växer så det knakar och är mosters lilla skruttis! Sötare pojke får man leta efter!
Här leker han och Majisen på uteplatsen hemma hos oss. Maja fick låna Hugos spade och senare bjöd han henne på mat. Lilla Hugo fyller 1 år nu i juni!
Mellan mig och syster skiljer det 366 dagar...det ni...jag hann knappt lämna mammas livmodern innan syrran flyttade in.

Har ju en älskade lillebror också - men han är hellre bakom kameran än framför och han var inte med denna helg tyvärr.

Maja har fått låna Hugos keps mot solen

Hela gänget framför kameran!

Maja med världens bästa moster! ♥

Jag älskar dig systeryster och Hugo!