Mörkt

Nu är det tråkigt mörkt när man åker till jobbet. Kl är 05.52 och jag hoppas slippa köerna i storstan. Pansaris fick man skrapa också, märks att hösten kommit. Ha en toppen dag!

v.34+0 och magbild

Det är otroligt vad veckorna tickar på fort nu. Känns väldigt konstigt att det är sex veckor kvar till beräknad förlossning . Fortfarande overkligt. Önskar innerligt att allting går bra så att vi får föda en levande och frisk liten bebis.

I helgen var vi på systersonens dop, mycket trevligt i kyrkan med en bra präst.
Sedan var det god mat och fika i hembygdsgården. Tack för en minnesvärd dag!
Mamma har sytt världens finaste dopklänning! Den fick nu systersonen ha på sig och så får vi ha den sen till vårt dop.
Många tyckte magen var jättestor sedan sist man sågs och det är mysigt att höra! Jag tycker om att vara tjockis - jag bär ju på en guldklimp därinne!

Nu kanske man måste förstora upp bilden för att se vart dinosauren varit framme...
Som sagt, inte det tjusigaste i världen men så är det. Bara acceptera faktum. Lite läskigt dock att huden tänjer sig så att den spricker. Känner mig lite som en wienerkorv som spricker ;-)

Sjuan kickar på och rör sig därinne, det känns som att h*n ändå har ganska gott om plats.
Imorgon ska vi in till barnmorskan för koll och jag hoppas allt ser bra ut för oss båda två.

Har börjat sova med skena på högra handen/armen för att försöka råda bort på domningarna jag har i fingrarna. Kommer bild på skapelsen senare.

Hoppas ni haft en fin helg! Kram!

Riven av en jättedinosaur

Jag läste ett inlägg på familjeliv.se som visserligen var gammalt men det stod så härligt om en tjej vars sambo sa att det såg ut som hon blivit riven av en jättedinosaur apropå hennes bristningar.

Det är först nu, under slutskedet av graviditeten som mina bristningar på magen dykt upp.
Jag såg dem inte själv först eftersom magen är i vägen (lika lite som jag ser mitt underliv nuförtiden och får raka därefter...;-))

Har sedan tonåren bristningar på låren och lite på höfterna. De har varit ganska bleka fram till nu då de antagit en violett ton. På magen är det också lite färgglatt.

Bristningar är ingenting jag hurrar för - kan man slippa är det ju skönt. Men samtidigt så är det ju såhär när huden tänjs ut. Det blir som en tatuering - ett minne. Även om det inte är supertjusigt. Jag får tatuera in bamburör på magen sedan ;-)

Och nej - jag har inte kört med några krämer för att slippa bristningar för jag tror helt enkelt inte på sådant. Jag har helt enkelt blivit riven av en jättestor dinosaur!

Fler som kliver ombord

Jag surfar runt och hittar massvis med, för mina ögon, nya bloggar som handlar om ofrivillig barnlöshet och alla tankar däromkring. Vad många vi är egentligen!

Vad mycket vi egentligen kan säga till om! Vad mycket vi kan påverka!
Alla sitter ju i stort sett samma båt och ror åt samma håll. Alla önskar vi små bebisar i våra liv.

Vilken makt vi ändå har på något vis. Makten att upplysa omvärlden!
Välkomna ombord - resan kan bli ganska guppig på det stora havet. Men om vi håller ihop så går det!

Positivt

Positivt för att korta ner köerna för IVF
Även om det nu är Stockholm det gäller så är det väl alltid trevligt att de satsar på IVF.arna

Det påminner mig om att kanske mejla igen och påminna Åsa Kullberg att hon har mejl att besvara om varför de drar ner på antalet IVF-försök inom Sörmlands landsting.

Ett år går fort

Runt 16 september 2008 börjades det med hormoner. Larmet på mobilen tjöt tre gånger per dag och när sprayen nådde halsen smakade det äckligt. Men det var samtidigt spännande - så nytt alltihopa. Hur man kan ställa om kroppen med hjälp av mediciner. Hur tacksamt det är att det finns en övre gräns gällande köp av mediciner så man slipper betala _allt_själv.

Det är nästan så att man glömmer bort exakt hur allting gick till - så skönt att man har bloggat sig igenom resan så att det finns nedskrivet. För det är en helvetesresa.

En av mina kunder utbrast att det var ju synd om ungen som skulle bli född såhär sent på året.
Jag bet ihop och sa bara att det är sådant man inte kan planera alla gånger.
Varför tror så många att bebisar blir till på vanlig väg och att man sätter sig ner vid middagsbordet och planerar att ja - vi vill ha en sommarbebis.
Jag kunde ju ha sagt att vi skulle fått en liten knodd i juli men att den inte ville stanna i sin mammas mage - bara för att få tyst på kunden. Men det gjorde jag inte.

Visst, alla vet inte hur det kan gå till. Men ibland blir jag så leds på att höra och på något sätt försvara.

Ännu mer trött blir jag på hur mycket skit man ska behöva få höra på sin arbetsplats (ni kollegor som läser detta tror jag vet vad det handlar om...)
Så idag skall det komponeras mejl. För jag är trött i öronen och blir förbannat ledsen av vissa kommentarer som folk i högre positioner skall ösa över en. Bara för att man är gravid.

Kontorsdag

Vanligen jobbar jag hemifrån numera för o slippa resvägen. Men jag åker in en dag i veckan. Idag klev jag upp 04.23, åkte 05.40 o var inne på jobbet vid 7.00. Rullade i stort sett hela tiden, skönt! En liten bild från mitt skrivbord, ni kanske aaanar vad jag jobbar med ;-)