Till haaavs

Nu är vi ute med tjejkompisens föräldrars båt o ska lägga nät. Ingen sommarvärme, men mysigt o känna lukt av vatten o vågornas kluckande. Ta vara på livet!

På väg mot Västervik

Med bridge-blandning som är typiskt pensionärsgodis. Köpt för att farmor o farfar ofta hade det hemma, för att tänka lite extra på älskade farmor! Ha en fin kväll!

Träff för blivande föräldrar

Onsdagsmorgon, precis svängt på motorvägen mot Stockholm. Jag kör hellre bil så jag kan få lyssna på hög musik och sitta för mig själv än kämpa med alla andra människor på bussar och tåg. Dessutom kan man prutta utan att någon bryr sig ;-)
Det märks att solen går upp senare, klockan var cirka 6.30 här

Inte helt ovanligt så lyckades jag inte komma innan köerna. Från Kungens Kurva och in mot Norrtull tog det en timme. Men det gör inget, så skönt med egen bil.Igår var det dags för träffen för blivande föräldrar. Barnmorskan var bra, om än lite överspelande. Ångrar mig djupt, när hon frågade hur alla visste att de var gravida, att jag inte sa att vi gjort provrör. Blir nämligen lite irriterad när människor verkar tro att gravid blir man hemma i sängen. Här ser ni ett bäcken och en bebis och en moderkaka i tyg som hon väldigt pedagogiskt visade hur förlossningen går till med.I helgen är det Västervik som gäller för lite kräftskiva, det ska bli trevligt! Jag kan ju sitta två timmar i bilen till jobbet så då ska ju en extra timme inte göra någon skillnad. Nu slipper jag dessutom köra själv.

Ha en superbra helg raringar!

v.31+0 och magbild

Det är ganska läskigt egentligen hur tiden faktiskt springer iväg, det måste ju betyda att det är roligt nästan jämt! Magbild kvällen till ära, jag bjuder på ännu mer underklädeschock! ;-)
Min mjölkcentral skymtar däruppe i bild - även om jag inte har något läckage i fabriken ännu.

Sjuan ger sig tillkänna varje dag, är det inte hickningar så är det små sparkar eller rörelser och det värmer gott att få känna det lilla livet därinne.
Kroppsligt så är det ryggen som gör lite ont, speciellt när jag sitter för mycket eller har ansträngt mig. Blir korta pauser och upp och röra på sig när man sitter framför datorn, det är ju mitt jobb att sitta på kontor så svårt att undvika.

Händerna domnar bort lite och jag har svårt att knyta nävarna ordentligt, vilket medför mindre styrka (som om jag inte vore klen nog innan ;-))
Men allt detta är fisar i rymden och jag känner inte att det är outhärdligt. Det viktigaste är att Sjuan mår bra därinne!

Ha en skön kväll raringar!

Ta för givet

En reflektion jag och sambon gjort är hur många som faktiskt tar för givet att barn kommer till den vanliga vägen. Ni vet - två personer i sängen-vägen och inte klinik-ligga i gynstol-lämna simmare i en burk-vägen.

Främst kanske bland äldre människor, där det inte riktigt fanns provrör att tillgå på deras tid.

Man kan ju inte bli arg - för personen vet ju inte hur det egentligen är.
Men samtidigt blir man förvånad att folk tar saker för givet. Inte bara kring detta ämne, utan även kring andra saker.

Som livet självt. Man förutsätter att människor som alltid funnits där kommer finnas för alltid. Men en dag så går det inte att ringa det där telefonsamtalet längre, för personen som brukade svara i andra änden lever inte längre.
Varför i hela friden sa man inte då, när man hade chansen, alla de sakerna man ville säga?
Det kostar så lite att sprida lite glädje och kärlek - men betyder oftast mycket hos mottagaren.

Ingenting är självklart, så ta ingenting för givet - speciellt inte livet!
Kram på er och T A C K för att ni finns och läser bloggen, det värmer i hjärteknoppen!

Älskade farmor

Tack för allting lilla farmor
Nu har själen fått ro

I din späda kropp
ingen smärta längre bo

Himlen grät igår
när de nu den finaste ängeln får

*1927 + 2009
Sov så gott lilla videung

v.30+0 och magbild

Jag kan knappt begripa att vi redan har gått 30 fulla veckor. Får man vara såhär lycklig? Blir nästan rädd...
Det är egentligen inte så lång tid kvar om man tänker på hur länge vi varit gravida. Och jag önskar så att alla som vill vara gravida ska få chansen att uppleva det någon gång, det är magiskt!

Tycker inte det syns så mycket framifrån. Överlag märker jag inte skillnad på magen vecka för vecka, man vänjer sig väl fort. Men det är trots allt nästan 10 veckor kvar, så den lär ju bli större.

Vi var på MCV igår och mina järnvärden var bra igen! Har inte slarvat med mina tabletter (Mitt val kvinna) utan tagit dem varje dag samt ätit leverpastej.
Glukosvärdet var helt i sin ordning och jag har gått upp 2 kilo på 6 veckor och väger nu 85 kilo. Sambon, glöm 100 kilo...!
Magen växer enligt kurvan, hjärtljuden var något lägre (146 jämfört med 160 förra gången)
Vår rara barnmorska kände hur bebisen låg och h*n ligger med huvudet ner.
Att jag har ont därnere, då det känns som en kniv som vrider runt förklarade hon med att man har mycket nerver och det kan vara något sådant som kommer i kläm.

Nu är det tätare kontroller och sedan är det ultraljud i v.36

Som sagt, oerhört fascinerande att få vara med om detta. Och så otroligt tacksamma är vi!
Kram till er!