Sjuan 11 månader

23 oktober 2010
För 11 månader sedan förändrades våra liv totalt. En liten raring stal våra hjärtan.
Herregud vad hon har stulit dem - med sina leenden, sitt skratt och förmågan att förstå saker fastän hon är så liten. Hon missar sällan en chans att dansa lite.
Dansar för att hon är glad får man hoppas. Glad för att äntligen fått komma till livet och alla fina människor därute som hon får kärlek och ger sin kärlek till. Gränslöst.

♥

Älskade Maja 2 år idag

Jag vet att jag är värdelös på att blogga just nu samt att hinna läsa era bloggar. Hoppas ni har överseende med mig.

Ville bara skriva av mig lite känslor. Idag för exakt två år sedan for vi till Carl von Linné-kliniken för vårt första äggplock. Ur denna skörd med 11 ägg blev 4 befruktade.
Ett var lilla Egon, vårt första foster som inte fick leva mer än till v.12 innan det blev missed abortion. Det andra som tinades upp var odugligt och det tredje var vår älskade dotter Maja.

Att få ha varit med om detta, på hela resan (som gudbevars inte är slut ännu, jag reser ju som sällskap med er andra och slåss för att folk ska veta om detta) är en känslostorm utan dess like.
Att sedan faktiskt ha fått äran, glädjen och lyckan att få ett levande barn är något som bara kan beskrivas med gränslös kärlek.

Vissa känslor går knappt att beskriva med ord för det känns alldeles för futtigt - det blir liksom överväldigande.

Älskar dig MajaBaja, MirakelMaja, skruttfia, älsklingen, lillstumpan, stjärnöga, Majsen, Majisen, tokfia, busfia, KladdMaja. Kärt barn har många namn och det skall du veta mitt hjärta. Så efterlängtad och så älskad.

Vi älskar dig gränslöst! ♥

Status på lilla M

Först och främst - allra käraste människor som stöttat här på bloggen, via sms, på facebook. Miljoner tack för ert stöd som betyder oerhört mycket!

De sena nätterna på sjukhuset med en sjuk tjej bredvid sig i sängen och bara vetskapen om att det fanns folk därute som tänkte på oss - inte var vi ensamma där vi låg och kurade i sjukhussängen och såg månen utanför.

Jag har halkat lite efter med det mesta (fått så fina awards och kommentarer som jag inte hunnit med än) men börjar återvända till vardagen utan sjukhusbesök och medicinering.

Läkarna vet fortfarande inte exakt vad hon haft, men troligen är det stafylococker som härjat runt. Vi beslutade att åka in 3 ggr/dagen för att få antibiotika intravenöst (istället för att bli inlagda) efter att hon fick hög feber igen, för hon var ändå ganska pigg och det är svårt att sysselsätta en ung dam på ett sjukhusrum (eftersom vi inte fick vara på avdelningen) Nu i tisdags fick vi fortsätta med medicineringen hemma! Så nu skall det bara gå åt rätt håll. Utslagen i ansiktet torkar mer och mer för varje dag - så vi hoppas att vi slipper bakslag nu.

Sköterskorna vi har haft har varit helt underbara! Jag vet att någon kanske läser bloggen efter att ha sett länken i tidningen vi var med i - men det är faktiskt så, vi har haft ett bra stöd från sköterskorna som tagit hand om oss. Maja har varit fantastiskt duktig och inte gnällt så mycket trots all den här skiten.

Även om jag en kväll bröt ihop fullkomligt över denna oro och ovisshet. Man är så fruktansvärd rädd att förlora sitt barn när man inte vet vad hon har för sjukdom.

Men nu är vi snart tillbaka på banan igen och jag har massor att ta igen på bloggarna. Ville bara rapportera om läget och verkligen tacka så hjärtligt för att ni finns därute!

Stor kram! ♥

Det går inte över

Febern kom tillbaka igår. In igen för koll, läkarna är mest förvirrade, vet inte vad det kan vara. Fick träffa infektionsläkaren som mumla något om harpest. Prover tagna. Nu antibiotika, den första Maja fick, intravenöst. 3ggr om dagen åker vi fram o tillbaka, vill inte ligga inne då Maja är pigg o leker o vi får inte leka utanför rummet då de inte vet smittorisken. Uppskattar allt stöd vi får, behövs! Känns inte alltför tryggt när knappt läkarna vet. Stor kram!

Utskrivna

Kom hem på permission i måndags, återbesök idag och utskrivna. Maja har utslag o är lite svullen, men det verkar gå åt rätt håll. TACK alla älskade människor som hört av er på alla olika vis! Jag ligger efter med bloggläsandet, men är snart på banan igen. Stor kram

Utslagen kämpe

Idag minskades antibiotikan till två kurer. Nu syns det inte på bilden kanske, men vi väntar på att svullnaden ska gå ner, samt utslagen. Jag har intagit middag liggandes med en hand medan Maja sover gott på min arm. Vår fina dotter, en kämpe redan från start!

Ny antibiotika

Hjärtligt tack för era fina hälsningar! Det värmer otroligt mycket att veta att ni tänker på oss! Jag känner mig både stark och trött på samma gång. De tror hon har hudinfektioner, så nu hoppas vi att antibiotikan hon får ska hjälpa. Just nu vilar hon på mig, med avbrott för att gråta över smärtan. Inte ett leende på fem dagar. Jag går sönder i hjärtat. Tack för att ni finns därute!