Ta för givet

En reflektion jag och sambon gjort är hur många som faktiskt tar för givet att barn kommer till den vanliga vägen. Ni vet - två personer i sängen-vägen och inte klinik-ligga i gynstol-lämna simmare i en burk-vägen.

Främst kanske bland äldre människor, där det inte riktigt fanns provrör att tillgå på deras tid.

Man kan ju inte bli arg - för personen vet ju inte hur det egentligen är.
Men samtidigt blir man förvånad att folk tar saker för givet. Inte bara kring detta ämne, utan även kring andra saker.

Som livet självt. Man förutsätter att människor som alltid funnits där kommer finnas för alltid. Men en dag så går det inte att ringa det där telefonsamtalet längre, för personen som brukade svara i andra änden lever inte längre.
Varför i hela friden sa man inte då, när man hade chansen, alla de sakerna man ville säga?
Det kostar så lite att sprida lite glädje och kärlek - men betyder oftast mycket hos mottagaren.

Ingenting är självklart, så ta ingenting för givet - speciellt inte livet!
Kram på er och T A C K för att ni finns och läser bloggen, det värmer i hjärteknoppen!

Älskade farmor

Tack för allting lilla farmor
Nu har själen fått ro

I din späda kropp
ingen smärta längre bo

Himlen grät igår
när de nu den finaste ängeln får

*1927 + 2009
Sov så gott lilla videung

v.30+0 och magbild

Jag kan knappt begripa att vi redan har gått 30 fulla veckor. Får man vara såhär lycklig? Blir nästan rädd...
Det är egentligen inte så lång tid kvar om man tänker på hur länge vi varit gravida. Och jag önskar så att alla som vill vara gravida ska få chansen att uppleva det någon gång, det är magiskt!

Tycker inte det syns så mycket framifrån. Överlag märker jag inte skillnad på magen vecka för vecka, man vänjer sig väl fort. Men det är trots allt nästan 10 veckor kvar, så den lär ju bli större.

Vi var på MCV igår och mina järnvärden var bra igen! Har inte slarvat med mina tabletter (Mitt val kvinna) utan tagit dem varje dag samt ätit leverpastej.
Glukosvärdet var helt i sin ordning och jag har gått upp 2 kilo på 6 veckor och väger nu 85 kilo. Sambon, glöm 100 kilo...!
Magen växer enligt kurvan, hjärtljuden var något lägre (146 jämfört med 160 förra gången)
Vår rara barnmorska kände hur bebisen låg och h*n ligger med huvudet ner.
Att jag har ont därnere, då det känns som en kniv som vrider runt förklarade hon med att man har mycket nerver och det kan vara något sådant som kommer i kläm.

Nu är det tätare kontroller och sedan är det ultraljud i v.36

Som sagt, oerhört fascinerande att få vara med om detta. Och så otroligt tacksamma är vi!
Kram till er!

Hunden med mig i släptåg

Idag släpade jag mig ut i skogen. Ren lathet att jag inte gjort det tidigare eftersom vi brukade vara duktiga med att ta promenader där med hunden. Den sistnämnde var lyrisk när han insåg att han skulle få gå på skogspromenad. För att vara så liten (3kg) så drog han ivrigt iväg med mig i släptåg. Vi körde en deal, han fick stanna o nosa på saker och jag fick stanna och plocka med mig ljung, rönnbär och mossa hem i korgen.

Jag var lite svettig när jag kom hem. Det tar ju på krafterna att vagga fram i gummistövlar. Fick sådana hugg i underlivet också, först kändes det som jag var kissnödig och sen högg det till. Måste fråga barnmorskan på måndag vad det kan vara.

Innan skogen begav vi oss iväg på loppis hemmavid. Jag älskar loppisar! Denna gång skulle dock sambon följa med för han tycker om när det är gårdsloppisar. Bonussonen var mäkta förvånad att farsan skulle med för en gångs skull. Han var nöjd när han fyndade ett förstoringsglas - gratis. Och en av gubbarna tyckte jag kunde jobba som säljare i Istanbul för att jag prutade så dant.

Det var även Bondens dag i Mariefred och jag var bra sugen att åka dit för att se om jag kunde få fatt på Jenny (som också går igenom samma sak) men det blev inte så idag utan vi får försöka ses vid ett annat tillfälle.

Vad har ni gjort i helgen?

Det går om man vill

Hamnade på en länk till ett gripande klipp på Youtube som fick mig att gråta. Vilka kämpar!
Allting går, bara man vill och kan!

Klicka här

Men jag kan faktiskt inte förstå

Förlåt mig, men jag kan faktiskt inte förstå varför man blir gravid utan att skydda sig och efteråt kommer på att det var fel karl, eller jobbsituationen var tokig eller liknande.
Varför tänker man inte efter före?

Okej att man kan bli gravid för att kondomen spricker eller för att man är superfertil och p-piller inte biter ett dugg. Men alla som slarvar och alla som inte tänker efter? Jag begriper faktiskt inte och kommer nog aldrig få svar på det heller.

Det är inte deras fel att vi som ofrivilligt barnlösa får kämpa. Men det känns som ett hån att man kastar bort en gåva man fått när det finns så många som verkligen vill vara gravida.

Ställa mot väggen

I veckan mejlade jag några frågor till Åsa Kullgren angående nedskärningarna på provrörsförsök inom Sörmlands landsting. Det ska bli spännande att få läsa svaren när de kommer.

Såhär står det bland annat på en hemsida där hon skrivit
En grundpelare i vårt välfärdsamhälle är sjukvården. Som vald till landstingsfullmäktige kommer jag kämpa för att du som bor i Sverige lätt och snabbt ska få den vård du behöver. Det är behovet som ska vara avgörande och inte storleken på plånboken. Därför kommer jag arbeta mot utförsäljning, privatisering och nedläggning av länets sjukhus.

Behovet ja...är man ofrivilligt barnlös klassas det som en sjukdom. Nu vet jag att en del landsting bara har ett försök gratis och att vi som haft tre ska vara glada för det. Men varför skär de ner?
Det borde bli uppror kring detta -vi som sitter i samma båt borde kunna påverka och se till att de satsar mer på oss.