Igår kom företagets VD och pratade med mig. Undrade hur jag tänkt vara ledig och så vidare.
Jag förklarade vänligt att jag inte planerat något ännu, vill vänta till rutinultraljudet för att veta så bebisen mår bra. Därefter kan jag nog ta tag i det. Han förstod men ville såklart att jag ska fundera, så att de vet hur de gör med vikarie. Jag påtalade också att tidigare erfarenheter gjorde mig lite rädd för att planera.
-Försök att tänka positivt, sa han. Se positiva bilder framför dig och tänk hur du går där med barnvagnen.
Jag nickade och han fortsatte berätta om sin fru som är väldigt sjuk, men som genom tankens kraft kämpar på och kan råda bot på smärtan i kroppen.
-Själv ska jag bara anställa människor som kan skratta. Jag ska omge mig med positiva människor, avslutar han och jag kan bara hålla med.
Häpen gick jag tillbaka till mitt kontor. Det var inte vad jag väntade mig från VD.n som annars kan vara väldigt tystlåten när han går ner till vår våning.
Men än en gång bevisar det hur mycket man inte vet om människor. Varför de beter sig på ett visst sätt och tycker som de gör. Vi vet för lite om våra medmänniskor helt enkelt. Tills den dagen de öppnar dörren och bjuder in en att ta del av deras erfarenheter.
Erfarenheter som formar oss människor. På både gott och ont.
1.6.09
Måndagsmorgon
Jag sitter på tåget på väg mot Stockholm, tröttsamt tidigt. Tacka vet jag ljuset, när klockan ringer 04.50 är man inte kaxig...Att sedan ha två timmar i resväg gör vem som helst matt.
Men jag ska inte klaga, det är skönt att ha jobb. Om bara man slapp långa resorna.
Har lagt märke till att brösten inte ömmar lika mycket som tidigare. Frågade lillasyster hur länge hennes gjorde ont och fick till svar "3 månader" vilket lugnade mig en smula. Då kanske det är helt normalt att de inte skall ömma varje dag.
Igår försökte vi fota magen. Det blir en ny session idag, lite tidigare så man slipper använda blixten.
Bered er på en blek fiskpinne när jag lägger upp bilderna. Om jag nu vågar :-)
Ha en jättefin dag!
Men jag ska inte klaga, det är skönt att ha jobb. Om bara man slapp långa resorna.
Har lagt märke till att brösten inte ömmar lika mycket som tidigare. Frågade lillasyster hur länge hennes gjorde ont och fick till svar "3 månader" vilket lugnade mig en smula. Då kanske det är helt normalt att de inte skall ömma varje dag.
Igår försökte vi fota magen. Det blir en ny session idag, lite tidigare så man slipper använda blixten.
Bered er på en blek fiskpinne när jag lägger upp bilderna. Om jag nu vågar :-)
Ha en jättefin dag!
29.5.09
Tjockisen i mataffärn
I mataffären. Gravid tjej funderar på att köpa bodylotion. Kille utbrister.
-Hördu tjockis, ta den där nu!
Tjejen ler mot killen och funderar lite till.
- Nu syns det verkligen, fortsätter killen.
-Nejdå, ställer jag mig rak i ryggen så syns det inte så mycket, plus att jag har tight kjol, säger tjejen och rätar på sig.
-Hehe, jodå, menar killen. Det betyder att du i fortsättningen får vänja dig vid att jag kallar dig tjockis. Sen lägger han kärleksfullt armen runt tjejen.
Älskling, du får kalla mig tjockis hur mycket du vill. Jag tycker om att vara tjock i den bemärkelsen att det växer ett litet liv inuti magen. Så stolt och så rädd -blandat i varann.
Så glad att du tycker att det börjar synas att vår inneboende bygger ut sitt bo. Hyrestiden går ut i november och ingen uppsägning innan dess är godtagbar, sådant har du bäst koll på älsklingen min som jobbar med hyresavtal, så berätta gärna det för sjuan så att h*n vet vad som gäller.
Så fylld med kärlek så det inte är klokt!
-Hördu tjockis, ta den där nu!
Tjejen ler mot killen och funderar lite till.
- Nu syns det verkligen, fortsätter killen.
-Nejdå, ställer jag mig rak i ryggen så syns det inte så mycket, plus att jag har tight kjol, säger tjejen och rätar på sig.
-Hehe, jodå, menar killen. Det betyder att du i fortsättningen får vänja dig vid att jag kallar dig tjockis. Sen lägger han kärleksfullt armen runt tjejen.
Älskling, du får kalla mig tjockis hur mycket du vill. Jag tycker om att vara tjock i den bemärkelsen att det växer ett litet liv inuti magen. Så stolt och så rädd -blandat i varann.
Så glad att du tycker att det börjar synas att vår inneboende bygger ut sitt bo. Hyrestiden går ut i november och ingen uppsägning innan dess är godtagbar, sådant har du bäst koll på älsklingen min som jobbar med hyresavtal, så berätta gärna det för sjuan så att h*n vet vad som gäller.
Så fylld med kärlek så det inte är klokt!
27.5.09
En skräddarsydd bebis
Jag kikade såklart på dokumentären om lilla Felix som fick en lillasyster i mars. En syster som kan rädda hans liv. Det är oerhört mäktigt vad man ändå kan göra med hjälp av provrörsbefruktning, att man kan se om embryon är killar/tjejer och om de är friska.
Länk till TV4
För övrigt har vi gått 16 fulla veckor och är nu i v.17...märklig känsla. På jobbet tycker de att det syns att det är en liten gravidmage. Vilket såklart är mysigt att höra - man blir glad och ännu mer stolt!
Jag håller på med ett litet projekt - känner du någon godkänd och auktoriserad revisor som kanske inte ta 40 000:-/år utan som kan hjälpa till med en stiftelse för billigare peng eller gratis?
Mejla gärna ivfkarusell@gmail.com
Hur mår ni? Stora kramar till er!
Länk till TV4
För övrigt har vi gått 16 fulla veckor och är nu i v.17...märklig känsla. På jobbet tycker de att det syns att det är en liten gravidmage. Vilket såklart är mysigt att höra - man blir glad och ännu mer stolt!
Jag håller på med ett litet projekt - känner du någon godkänd och auktoriserad revisor som kanske inte ta 40 000:-/år utan som kan hjälpa till med en stiftelse för billigare peng eller gratis?
Mejla gärna ivfkarusell@gmail.com
Hur mår ni? Stora kramar till er!
25.5.09
Ledighet är fina grejer
Godmorgon! Hur mår ni? Jag har varit iväg från bloggen, inte hunnit helt enkelt. Jag älskar ledighet! Dessa dagar har varit fyllda med aktiviteter och det är skönt att släppa tankarna på jobb. Har dock vaknat nästan varje morgon med ont i nacken och huvudvärk. Inatt fick jag låna sambons kudde som skall vara bra för nacken och vaknade 05, pigg som en mört!
Det hugger långt ner i magen, mest på högersidan och jag försöker intala mig själv att det bara är livmodern som växer eller gaser som hamnat på tvärsan. Oron finns ju där hela tiden, även om den lagt sig ner en aning. Dagarna flyter på helt enkelt, vilket är skönt, för nu vill vi gärna få vårt rutinultraljud så vi vet att bebis lever.
Har inte kommit igång och fotograferat magen än, trodde den skulle vara enorm vid det här laget, men den är lite lagom. Man vill gärna att den ska växa, för stolt som en tupp är man ju!
Massa kramar!
Det hugger långt ner i magen, mest på högersidan och jag försöker intala mig själv att det bara är livmodern som växer eller gaser som hamnat på tvärsan. Oron finns ju där hela tiden, även om den lagt sig ner en aning. Dagarna flyter på helt enkelt, vilket är skönt, för nu vill vi gärna få vårt rutinultraljud så vi vet att bebis lever.
Har inte kommit igång och fotograferat magen än, trodde den skulle vara enorm vid det här laget, men den är lite lagom. Man vill gärna att den ska växa, för stolt som en tupp är man ju!
Massa kramar!
19.5.09
Lever du ditt liv just nu?
Den senaste tiden har jag läst många bloggar, mest sorgsna där jag får kämpa för att hålla tillbaka tårarna.
Man länkas vidare kors och tvärs till otaligt många små hemsidor med stort innehåll och i alla fall jag förundras över hur många det finns därute bara i vårt land som bär på tunga sorger på sina axlar. Att blogga om det är för många ett sätt att bearbeta och få stöd från andra människor. Kanske som har varit i samma situation eller som bara vill ge en klapp på den tunga axeln.
Vi är sökande människor som letar upp andra som ror i samma båt. Vilket är bra, för man kan verkligen få hjälp av likasinnade genom att dela erfarenheterna och kanske, kanske ibland kan axlarna bli lättare att bära upp. Ibland bara genom att inse att man inte är ensam.
Visst, det är inte roligt att fler skall drabbas, men tillsammans blir man starkare och kan lyfta bördan ihop. Blir även imponerad av hur mycket kraft det bor i människor som orkar ta sig vidare i livet.
Mestadels är det IVF-bloggar jag läser, eftersom det är i den båten jag sitter.
Men även bloggar om människor som förlorat sina barn. Det är ju oundvikligt för ibland går dem hand i hand. Vi har olika kamper här i livet och man kan inte jämföra dem.
Att förlora ett barn går inte ens i ord att beskriva hur fasansfullt det är. Alla föräldrars mardröm. Att gå igenom IVF för att ens kunna bli med barn kan ibland även det vara ett helvete.
Ibland, eller ganska ofta tror jag det är bra att få en käftsmäll av verkligheten.
Att inse att livet är oerhört skört. Att verkligen ta vara på det som finns här och nu, göra det man själv vill utan att allt för ofta lägga för stort engagemang på vad andra tycker.
Följa sitt eget hjärta och vandra den stig man själv tror är bäst. Att ställa sig upp när man fallit, sätta plåster på de skrapade knäna och ta sig vidare.
Att faktiskt förstå att vi lever en gång och att allting en dag tar slut. Att alltid ta chanser och göra sitt bästa. Att kunna förlåt och stå för vad man har gjort och att aldrig, aldrig skiljas som ovänner. Att ibland kanske välja bort människor du inte har något utbyte av och umgås med sådana du mår bäst av.
Att leva sitt liv helt enkelt – just här och just nu.
Man länkas vidare kors och tvärs till otaligt många små hemsidor med stort innehåll och i alla fall jag förundras över hur många det finns därute bara i vårt land som bär på tunga sorger på sina axlar. Att blogga om det är för många ett sätt att bearbeta och få stöd från andra människor. Kanske som har varit i samma situation eller som bara vill ge en klapp på den tunga axeln.
Vi är sökande människor som letar upp andra som ror i samma båt. Vilket är bra, för man kan verkligen få hjälp av likasinnade genom att dela erfarenheterna och kanske, kanske ibland kan axlarna bli lättare att bära upp. Ibland bara genom att inse att man inte är ensam.
Visst, det är inte roligt att fler skall drabbas, men tillsammans blir man starkare och kan lyfta bördan ihop. Blir även imponerad av hur mycket kraft det bor i människor som orkar ta sig vidare i livet.
Mestadels är det IVF-bloggar jag läser, eftersom det är i den båten jag sitter.
Men även bloggar om människor som förlorat sina barn. Det är ju oundvikligt för ibland går dem hand i hand. Vi har olika kamper här i livet och man kan inte jämföra dem.
Att förlora ett barn går inte ens i ord att beskriva hur fasansfullt det är. Alla föräldrars mardröm. Att gå igenom IVF för att ens kunna bli med barn kan ibland även det vara ett helvete.
Ibland, eller ganska ofta tror jag det är bra att få en käftsmäll av verkligheten.
Att inse att livet är oerhört skört. Att verkligen ta vara på det som finns här och nu, göra det man själv vill utan att allt för ofta lägga för stort engagemang på vad andra tycker.
Följa sitt eget hjärta och vandra den stig man själv tror är bäst. Att ställa sig upp när man fallit, sätta plåster på de skrapade knäna och ta sig vidare.
Att faktiskt förstå att vi lever en gång och att allting en dag tar slut. Att alltid ta chanser och göra sitt bästa. Att kunna förlåt och stå för vad man har gjort och att aldrig, aldrig skiljas som ovänner. Att ibland kanske välja bort människor du inte har något utbyte av och umgås med sådana du mår bäst av.
Att leva sitt liv helt enkelt – just här och just nu.
18.5.09
Bara rund eller något annat?
Idag på jobbet när jag klev ut från kopieringsrummet stod kollegan och synade mig uppifrån och ner.
- Är du bara rund om magen eller är det något annat? utbrister hon efter att jag tittat frågande tillbaka på henne.
- Det är något annat, säger jag och hjärtat studsar disco som det gör när jag berättar om vår graviditet.
Blir omkramad och får ett grattis och sen berättar jag vår lilla historia.
Jag vet att jag och sambon är olika på den här fronten. Han pratar inte om det så mycket men jag gör gärna det och det respekterar han. Likväl som jag respekterar att han inte vill prata om det lika mycket.
För min del handlar det om att upplysa. Att få folk att förstå att det faktiskt är många som är drabbade – om man nu får välja ett sådant dystert ord.
Att begreppet ”skaffa barn” inte är så enkelt som det beskrivs på aftonbladets hemsida med tips om hur du enkelt blir på smällen innan midsommar…
Att vi är många därute i verkligheten som kämpar för att ens bli gravida.
Vi har verkligen rätt att synas och höras. Jag nämnde även att det är så skönt att prata med människor som sitter i samma båt, och tänkte direkt på bloggen.
Tänk vad Internet faktiskt kan vara bra till väldigt mycket.
Återigen är jag så tacksam för att ni finns så att vi tillsammans kan belysa allt som har med provrör att göra! En väldigt viktig fråga som är värd mycket uppmärksamhet.
- Är du bara rund om magen eller är det något annat? utbrister hon efter att jag tittat frågande tillbaka på henne.
- Det är något annat, säger jag och hjärtat studsar disco som det gör när jag berättar om vår graviditet.
Blir omkramad och får ett grattis och sen berättar jag vår lilla historia.
Jag vet att jag och sambon är olika på den här fronten. Han pratar inte om det så mycket men jag gör gärna det och det respekterar han. Likväl som jag respekterar att han inte vill prata om det lika mycket.
För min del handlar det om att upplysa. Att få folk att förstå att det faktiskt är många som är drabbade – om man nu får välja ett sådant dystert ord.
Att begreppet ”skaffa barn” inte är så enkelt som det beskrivs på aftonbladets hemsida med tips om hur du enkelt blir på smällen innan midsommar…
Att vi är många därute i verkligheten som kämpar för att ens bli gravida.
Vi har verkligen rätt att synas och höras. Jag nämnde även att det är så skönt att prata med människor som sitter i samma båt, och tänkte direkt på bloggen.
Tänk vad Internet faktiskt kan vara bra till väldigt mycket.
Återigen är jag så tacksam för att ni finns så att vi tillsammans kan belysa allt som har med provrör att göra! En väldigt viktig fråga som är värd mycket uppmärksamhet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)