Älskade systeryster

Ibland kan jag känna en frustration. Över att många faktiskt inte vet att alla inte kan få barn bara genom att ligga med varandra en gång, i precis rätt tidpunkt i månaden. Det lirar inte riktigt för alla. Men det är väl kanske upp till oss som är med om det att lyfta fram frågan. Jag berättar gärna för den som orkar lyssna om hur det fungerar med IVF.

Vill absolut inte bli en sådan mamma som säger " vill du köpa mina barn" när de är jobbiga.
Sådana stunder lär väl kanske komma, men med tanke på hur hårt man har kämpat för att ens få ett barn så skulle det kännas förolämpande att säga en sådan sak.

Min älskade syster är just nu ledig inför förlossning och det är fortfarande så overkligt att hon bär ett litet barn i sin mage. Min lilla lillasyster. Jag vet sis, det skiljer bara 366 dagar mellan oss men du kommer alltid vara min lillasyster. Nu ska du bli förälder, det är så vuxet!
Hon bloggar mycket nu när hon är ledig - rastlöst som hon är. Kan inte titta mig mätt på bilderna på hennes fina gravidmage. Längtar tills pyret kikar ut så moster får pussa på h*n!

Min fina syster med bebisen i magen v.33+6. Äntligen får man kalla henne för tjockis. Vanligtvis skiljer det 20 kilo mellan oss och jag var den som fick den tunga benstommen ;-)

Min sambo sa häromdagen " Hörru, det gick ju inte att välja "sambo" i din omröstning"
Nej, men då blir det ju bara en röst på den ju. Du får välja släkting istället. Har du röstat då eller?
Nä, säger han buttert. Men gjorde nog det någon dag senare.

Massa kramar till er alla som läser och kommenterar!

Den omtalade aborthistorien i Eskilstuna

Läser Metro på tåget in till jobbet.
"Omöjligt hindra könsurval vid abort" lyder rubriken följt av en kort notis.
"Att en kvinna i Eskilstuna vid två olika tillfällen valt att abortera foster sedan hon fått reda på att hon väntade en flicka väckte stor uppmärksamhet tidigare i år. Nu har Socialstyrelsen fastslagit att sådana aborter inte går att hindra, uppger Rapport"

Frågan är; När tidigast kan man könsbestämma ett foster?
Om det är en sen abort måste man ha en god orsak till att ta bort fostret, vad ljög denna kvinnan om och hur kom det tillslut till kännedom att anledningen var att hon ej ville ha döttrar?

Det finns så mycket märkligt i världen. Tänk att det är okej att ta bort små barn utan större anledningar medan vi som är ofrivilligt barnlösa måste ha massa anledningar och kämpa oss till hjälp. Snacka om skilda världar...

Outad på jobbet...

Egentligen hade jag inte alls tänkt säga något till chefen. Men en situation uppkom, jag blev irriterad, återvände ner till chefen för att ifrågasätta vad som pågick och sedan talade jag om det. Situationen var läglig och som uppgjort för att jag skulle berätta. Som om han redan visste något...

Det kändes skönt efteråt att ha sagt det. Även om det kändes overkligt. Som att allting kommer tas ifrån oss bara för att jag har berättat. Men det är ju en naturlig sak att vara gravid och jag vill njuta av det och vara stolt över att få bära ett pyre inuti mig!

Jag märker på sambon att han blivit lugnare sedan ultraljudet förra veckan och det glädjer mig.
Nu ser vi positivt på framtiden, det ska bara gå!

Jag blir oerhört tacksam för alla besök jag får och alla fina kommentarer, vill krama om er allihop! Tänk, vad kul det vore om man kunde träffas allihopa någongång framöver!
Alla som vill förstås, många av oss sitter ju ändå i samma båt.

Kramar till alla som läser, stöttar och finns där för oss! Puss på er!

Underbara mödravårdcentralen

De skrubbsår vi fick på knäna i januari bleknar i takt med dagarna som går...nu vill vi inte ha fler sår, vi vill ha glädje och lycka. Precis den dos vi fick idag.
Är vi verkligen med om det här? Är det äntligen vår tur? Allting är så bräckligt och det är med blandade känslor vi tar oss igenom detta.

Fick träffa en ny barnmorska idag, jätterar tjej som vi berättade vår bakgrund för.
Jag frågade om man kunde få höra några hjärtljud, men hon ville inte oroa oss i onödan om det inte skulle höras något. Ultraljud i v.18 var det som låg närmast.

-Finns det ingen möjlighet att få ett ultraljud tidigare, så man får en bekräftan på att bebisen lever. Orkar inte med att barnet dör och att jag ska bära på det en längre tid för att det sedan ska komma ut i toaletten.
- Jag kan ju såklart inte neka er. Ska kolla med tjejen som gör ultraljud om hon har någon tid.

Efter en stund kom tjejen in och vi förklarade vårt ärende och vår oro. Jag sa att jag inte vill vara med om samma sak igen eftersom det kändes som jag skulle dö den natten.
Varpå vi vandrade genom korridoren till ultraljudsrummet. Denna gång blev det ett vanligt ultraljud på magen och inte vaginalt. Underbart skönt faktiskt, smidigt och enkelt.

Vår lilla bebis framträdde på skärmen med ett tickande hjärta. H*n hoppade runt därinne, vinkade till oss och man såg tydligt armar och ben samt skelettet. Jag började grina. Det är så enorma känslor man bär inom sig och just då kände jag en enorm tacksamhet.
Så vänligt att vi fick ultraljud på samma dag som inskrivningen!

Sen var det dags för vägning, alla blodprov, urinprov och allting visade på bra värden!
Skönt att allting ser bra ut. Nu måste detta gå vägen! Vi kommer byta barnmorska igen för att hon vi hade idag nog kanske inte skulle bli kvar, så jag kramade om henne som tack när vi gick. Så själaglad att hon hade ett vänligt bemötande!

Massa kramar till er alla som läser, kommenterar och stöttar!

Tillfälligheter gör att vägar korsas

För fyra år sedan bodde jag fortfarande hemma och mamma tyckte minsann jag skulle söka ett heltidsjobb till en butik som skulle öppna under våren. Jag har alltid jobbat med något sedan 15 års åldern, men givetvis då extrajobb i kombination med skolan.

Sagt och gjort. Jag sökte jobbet tillsammans med 2500 andra människor och var en av de 14 som knep det! Killen som hade läst mitt CV hade tänkt "En sådan tjej skulle man ha", samma kille som även var med och byggde upp butiken eftersom han jobbade inom samma firma.
Själv hade jag pojkvän sen några år tillbaka, men det hade knakat i fogarna ett tag.

Jag började jobba i mars och i juni var vi ett par.
Snabbt måhända, men jag fann ju den rätta så det var inget att tveka över.
Eftersom vi hade 10 mil mellan oss blev det mycket pendlade. Tills vi fattade beslutet att jag skulle flytta till honom. Sagt och gjort, jag bytte storstad mot mellanstorstad samma höst och ångrar inte beslutet överhuvudtaget. Efter lägenhet flyttade vi till villa ute på landet där vi, bonusgrabben och djuren stormtrivs.

Tänk vilka vägar som korsas här i livet! Om inte mamma hade sagt att jag skulle söka jobbet hade jag troligen aldrig träffat min nuvarande sambo- som fick tjejen han blev nyfiken på redan i hennes CV...

Tack mamma! :)

Skön sommarvärme

Det var verkligen fint väder i helgen. Vi har slitit som bara den med trädgården. Varit ute från morgon till kväll och fixat dammen, röjt en stor rabatt vi insett ska bli gräsmatta och gud så nöjd man känner sig när man kommit igång. Vi har ätit frukost och lunch ute och det har verkligen känts som sommar! Älskar att bo på landet!

Den här lilla krabaten samt 13 till i olika storlekar fanns i dammen. De blev upplockade och sen när dammen var ren och fin fick de återvända. Tror inte de trivs så bra nu när alla ruttna löv och alger försvann, men vi vill ju gärna ha en ren damm.

Denna vecka ska vi till barnmorskan för inskrivning. Både spännande och nervöst.

Vill gärna ha någon slags bekräftan på att bebisen lever inne i magen. Allting känns ju dock bättre än första graviditeten.

Det värmer att så många är inne och läser på min blogg och kommenterar, jag blir så glad ska ni veta! Massa kramar till er!

"Har du svalt en fotboll eller?"

Vi firade Valborg i huvudstaden hos goda vänner. Grillat, spel och massor av skratt!
Landade hemma runt 03.30 på morgonen. Jag avskyr att köra bil på natten när man är lite småtrött, fick slå på mina kinder för att bli pigg samt veva ner rutan och släppa in kylan.
Men hem kom vi i alla fall.

Tjejkompisen tyckte det syntes att pyret har börjat bygga ut och killkompisen kläckte ur sig.
"Fan vad tjock du blivit, har du svalt en fotboll eller?" varpå jag skrattade och sa att den kommentaren kommer jag leva på länge.
"Det är kärlek det, sa han"
" Ja, den kommentaren kom verkligen från hjärtat, sa jag"

Fina, underbara vänner som stöttar i med och motgång. De är så glada för vår skull och jag blir så rörd. Rörd och stolt över att pyret i magen påverkar så mycket. Är så himla glad och vill inte att den här känslan ska släppa. Jag tycker verkligen om att få vara gravid!

Det är trädgårsarbete som gäller nu. Vi har en stor damm där döda löv, äppelskrutt och annat gojs samlas till en riktigt sörja som luktar vidrigt. Just nu är det operation få upp alla vattensalamandrar som gäller, de är så fina och givetvis ska de få bo i dammen.

Massa kramar till er som läser, o puss på er!