Har jag gjort ända sedan jag var liten. Allt från små berättelser på skrivmaskinen till dikter på papper. Det har blivit dåligt med skrivandet de sista åren, men nu när jag städade hittade jag några verser jag skrivit
"För fyra år sedan en kille kom till världen, han mötte både med och motgång på den korta färden.
En väldigt speciell kille som visste vad han ville. Snäll och rolig, busig och glad, precis som en liten kille ska va´
Ifall han var pigg när man hälsade på, kunde man få en kram eller två. Så låt oss minnas Pontus som den goa kille han var och att vi i våra hjärtan minnet har kvar"
Den här dikten var med på Pontus begravning 1998. Jag var 13 år gammal när jag skrev den och hade i början av december ringt min bästa vän på den tiden. Men hon kunde och ville inte prata med mig och jag förstod ju inte varför, så jag frågade hennes pappa och han meddelade att lillebror hade dött.
Jag minns inte min reaktion, men min mamma som var i samma rum minns att jag bara sa " nej nej nej" om och om igen.
Jag har sedan den första dikten varje årsdag skickat en ny dikt och en blomma till familjen.
Har inte sparat alla, men denna är från 2009
"Våra erfarenheter vi packar ner, i livets ryggsäck de får vara
under året har de blivit fler, det är bra om man dem kan spara.
Pontus är en del av de dagar som går
i tankarna han finns
oavsett hur man än mår
hjärtat och sinnena minns
När frosten nu lägger sig vit
allt blir kallt som det berör
det som glittrar hit och dit
är glitter som Pontus strör"
Och i år
"Flingor faller i december som sig bör
sommarens sista rosor fryser och dör
Tid för eftertanke och stilla ro
13 år sedan Pontus i himmelen fick bo
Man undrar hur han skulle varit idag
Ingen tvekan om att han hade varit go och glad
Livet blev berikat med en solstråle, som vi får minnas med glädje"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar