Alla de gånger vi åkt ut till Muskö, för att möta dig o farfar i backen ner mot bilen när ni hälsade oss välkomna. Alla otaliga gånger vi druckit din goda svart vinbärssaft och ätit bulle. Alla gånger vi badat. Alla gånger vi hört det hemtrevliga ljudet av vävstolen som producerat fina hantverk.
Alla kort på namnsdagar och födelsedagar vi fått - alla brev vi skickade. Alla julaftnar vi firat tillsammans. Alla roliga stunder när farfar stängt av tv.n och du blivit arg på honom och låtit oss titta klart. Alla mysiga dagar o kvällar ute på landet. Alla gånger du lekt med oss. Allt farmor! Och så bröt den förbannade cancern ner dig. Min starka farmor. Du är oändligt saknad!
Jag har haft en nässelfjäril på besök stundtals under sensommaren. Jag tror farmor har ett finger med i spelet där, det gör mig gott i hjärtat o tänka så.
Tänk på att ta vara på livet här och nu - det är oerhört skört och en dag blir det becksvart och då är det försent att göra allting man ville göra. Kram på er!
1 kommentar:
Oerhört fint skrivet till din farmor.
Kramar
Skicka en kommentar