Fick en kommentar från en anonym tjej i slutet av maj. Nu har jag ingen blogg jag kan svara till, så det får bli svar i ett nytt inlägg.
Såhär skriver hon som svar till mitt inlägg om orättvisor:
Jag har 2 döttrar via IVF men det kan fft inom mig smärta till lite när jag hör om gravida. Även fast det är första barnet som de är gravida med, jag tror att det handlar om att man påminns om vad man själv inte har(= en superfertil kropp som inte behöver hjälp från en doktor)och framförallt blir jag extra ledsen när de som är gravida har lite hoppsan hejsan känslor inför graviditeten typ "jag röker för mår jag bra av det så mår bebisen bra av det"
Jag brukar jämföra barnlösheten(även om den i mitt fall är f.d, dock har jag en dröm om 2 barn till)med ett litet skrubbsår på själen. När skrubbsåret har en skorpa över sig så märker man det inte men när man får ett graviditetsbesked så rispas det lilla såret upp och man påminns om vad man inte har. Men snabbt så bildas det en skorpa och man tänker inte på det.
Men såklart är jag så vansinnigt tacksam över mina 2 fina döttrar.
Och så är det ju, man är oerhört tacksam! Så tacksam att man knappt vet var man skall ta vägen med alla bubblande känslor. Därför kan jag själv känna mig lite bitter när jag, precis som anonym beskriver, får en liten rispa på min sårskorpa. Som givetvis fort läker ihop, men som ändå gör läkningen lite långsammare.
Att genomgå IVF är ingenting man bara skakar av sig. Och det må låta bittert att känna ett sting av avundsjuka gentemot dem som inte måste kämpa för att bli gravida, trots att man faktiskt själv är förälder. Men så är det bara och jag tror nog många känner igen sig.
Man bär ju med sig en sorg i livsryggsäcken - men den hänger ju därbak på ryggen och märks inte lika mycket eftersom man är så underbart lycklig för det man har. Inte förens bitterheten kliver fram och lägger en sten till i ryggsäcken, då kan det bli lite tyngre för en stund tills ryggen vant sig igen.
Kram till er, ursäkta att jag inte är så aktiv på bloggen. Jobbar, kommer hem o äter, umgås med familjen, sover och jobbar igen :)
2 kommentarer:
Jag kan fortfarande bli otroligt ledsen vid gravidbesked och jag har ju en underbar liten lillplutt här hemma, det är precis det att man påminns om det man själv inte kan utan hjälp och kanske inte ens med hjälp.
Jag och Karrobarro brukar ofta prata om det där när vi träffas.. tror för övrigt att det kan vara just karrobarro som lämnat kommentaren, den lilla sårskorpan är ju ett uttryck hon brukar använda plus de två fina tjejerna ;)
Jag kan skriva under på det ni båda skriver.
Kram Lila
Skicka en kommentar