Hur man än vänder och vrider på det så är världen alltid en smula orättvis.
De som är ofrivilligt barnlösa önskar barn. De som har det dåligt ställt ekonomiskt önskar pengar.
De som är cancersjuka önskar sig friskhet. Och så vidare i all oändlighet.
Sedan finns det olika grader av orättvisa. Jag kan erkänna att djupt inuti mig så smärtar det till lite extra när jag ser/läser/hör om personer som kanske är på väg att få barn nummer 2 eller 3 eller 4.
Inte för att jag missunnar. Men det liksom svider till av ett sting avundsjuka för att det är så mycket enklare för vissa. Kalla mig fånig men mina känslor är trots allt mina och jag bär dem.
I precis samma veva är jag dock tacksam över det jag fått och har. Jag har det bra ställt, jag har inga sjukdomar och vår ofrivilliga barnlöshet behövde inte pågå allt för länge.
Jag förstår att det smärtar till i människor som är cancersjuka och som bara har en önskan om att bli fri och fortsätta leva. Hur ser dem på oss friska?
Alla lever vi våra liv och det mesta är nog orättvist om vi ser på saker med de ögonen. Samtidigt, även fast man kanske står mitt upp i ett helvete, kanske man ändå kan försöka tänka på allt fint man förhoppningsvis har runt omkring sig.
Det är svårt när man står längst ner på botten och försöker ta sig upp. Men tacksamhet tror jag är viktigt. Och det kan vara vardagliga saker som att någon höll upp en dörr eller att någon bjöd på ett leende. Tacksamheten över att få leva är stort bara det.
När en del frågar hur jag själv mår brukar jag ibland säga "Bra, jag fick vakna till en ny dag igen och bara det gör ju att man blir glad"
Vad är du tacksam över?
3 kommentarer:
Det var väl en väldigt fiffig ide med namn på bloggträffen. Jag har lite hårdare papper som jag skulle kunna klippa till i bra storlek, men dock inga säkerhetsnålar.
Kanske någon av er har -lägger ut ett meddelande på FB.
Kramis L
Vad bra skrivet. Jag försöker verkligen att vara tacksam för vad jag har, framför allt är jag oerhört tacksam och lycklig över lilla E, att vi faktiskt fick henne.
Tycker också att man måste få känna de där svartsjukestygnen, det är inte detsamma som att man missunnar eller är otacksam.
Jag har 2 döttrar via IVF men det kan fft inom mig smärta till lite när jag hör om gravida. Även fast det är första barnet som de är gravida med, jag tror att det handlar om att man påminns om vad man själv inte har(= en superfertil kropp som inte behöver hjälp från en doktor)och framförallt blir jag extra ledsen när de som är gravida har lite hoppsan hejsan känslor inför graviditeten typ "jag röker för mår jag bra av det så mår bebisen bra av det"
Jag brukar jämföra barnlösheten(även om den i mitt fall är f.d, dock har jag en dröm om 2 barn till)med ett litet skrubbsår på själen. När skrubbsåret har en skorpa över sig så märker man det inte men när man får ett graviditetsbesked så rispas det lilla såret upp och man påminns om vad man inte har. Men snabbt så bildas det en skorpa och man tänker inte på det.
Men såklart är jag så vansinnigt tacksam över mina 2 fina döttrar.
Skicka en kommentar