Läser statusuppdatering på Facebook. En tre-barns mamma med fina, friska pojkar skriver att idag får man hennes barn helt gratis.
Jag skriver något ironiskt om att det finns nog många som kan ta dem. Speciellt med tanke på att det är dyrt med adoption och att inte alla får barn på vanlig väg.
Hon och en tjej till kommenterar att de gärna skulle adoptera.
Javisst - lätt att säga när man redan har barn.
Skulle de även vilja gå igenom IVF? Tveksamt.
Jag svär att jag aldrig kommer säga att mitt barn/mina barn är gratis. Det kommer säkert komma tillfällen när det är jobbigt - men jag har valt att "skaffa" barn och vet vad det innebär.
Efter allt detta kämpande och efter den lycka hon givit oss skulle det kännas nedrans oförskämt att säga en sådan sak.
Ibland känns det som att man lever i olika världar. Världen där människor blir gravida enkelt och världen där människor får kämpa. Ibland känns det som att man tänker helt olika och uppskattar sina barn olika. Men så är det väl med hela livet. Alla har olika erfarenheter i bagaget och alla har olika tankar & känslor.
Jag blir bara så bedrövad när folk säger så om sina barn.
3 kommentarer:
Tack så mycket och grattis själv till lilla Maja! :)
Jag håller med dig om det du skriver, vi lever i olika världar och jag bli lika bedrövad som du när folk yttrar sina dumheter. Om dom bara visste hur rika dom är!
Och en fråga... hur får till hjärtan på bloggen? Ser att du har dom lite här och var, skulle jag också vilja ha ;)
Ta hand om er!
Då känner jag att jag måste be om ursäkt! Jag säger så titt som tätt.
Å känner faktiskt att liiite distans måste man ha.
Ja! Barn borde vara allas rättighet att få. Alla som får barn borde veta sina skyldigheter!
Å alla borde veta att man måste få tröttna på sina barn ibland! Och jag tror det är viktigt att ALLA FÅR tröttna på sina barn nångång. Tänk när dom där suck-tankarna kommer till adoptivföräldrarna, ska dom ha ångest över det också då? Efter allt dom har gått igenom för att få sitt barn?
Ibland är det skitjobbigt att ha barn! Jag skulle inte vilja vara utan mina, men ibland är jag så less så jag dööör! Å jag är ändå en kanonmamma!
Håller med Helena: Tänk vilken ångest adoptivföräldrar (till exempel) skulle få om de nån gång tänker "herregud, nu orkar jag inge mer". Jag tycker det är farligt om det ska kännas förbjudet att säga att man blir trött på sina barn. Vilken skuld man skulle känna, och tro att man var ensam om att känna så, och att man kanske är en kass mamma som blir trött på allt ibland. Nä, det är viktigt att kunna säga vad man känner för att visa att man inte är ensam. För jag är övertygad om att dessa "tröttmammor" även säger till sina barn hur mycket de älskar dem.
Skicka en kommentar