Vårt första IVF-försök och beviset på att vi i alla fall kunde bli gravida. Även fast Egon tyvärr inte hade möjlighet att stanna kvar hos oss sålänge.
Vilken otroligt år som sagt. Det har hänt så fruktansvärt mycket. Även om det har varit ett helvete mellanåt är jag på något vis glad att jag gått igenom detta, kanske låter bisarrt. Men det är en helt ny värld som öppnat sig för mig. Med så många nya härliga personer som man fått kontakt med - i både glädje och sorg. Så många stöttande ord och famnar. Så många som förstår vad man går igenom. Och sedan det fantastiska att det går att bli gravid med lite hjälp på traven.
3 kommentarer:
Har just läst din underbara blogg och det är med tårar och ett leende jag nu vill lämna mina lyckönskningar.
Är med dig på vägen och håller tummarna!!
Jo visst händer det otroligt mycket på ett år. Knappt så man hänger med på gott och ont!
Men det goda överväger det onda för mig här i IVF-världen fast vi inte lyckats ännu just med alla nya kontakter man skapat som stöttar och bryr sig. Har varit värt så himla mycket!
Så nu håller vi tummarna för dig när det närmar sig med stormsteg! Hade helst sett att sjuan vill ut idag så min tippning blir rätt! Kan du fixa det? ;-)
Stora kramar Åsa
Jag förstår dig precis. Nu är jag inte gravid än, men jag tror ändå på det. Att det kan hända mig. Lite grann i alla fall. Och då kommer jag att vara som en helt ny människa.
Jag tror att jag har växt enormt mycket av den här ivf-karusellen. Jag har lärt mig så mycket och pressat mig så vansinnigt långt. Man känner sig härdad på nåt vis. Både fysiskt och psykiskt.
Och det är underbart att man kan finna sånt här stöd i cybervärlden. Helt otroligt faktiskt. Och guld värt.
Nu håller vi tummarna för att allt ska gå bra. Och att pyret tittar ut den 15 november ;)
Kramar!!!
Skicka en kommentar