25.2.09

Ruvardag 9

Det kan ju inte hjälpas att man ändå är lite orolig. Nu är det 9 dagar sedan (eller räknar man med samma dag man blev befruktad?) vi fick ett ägg insatt.

Man försöker att inte tänka på det. Men så började magen mola under dagen och genast tänker man "skit, tänk om det är mensen som är på intåg" Visserligen kan jag ändå känna ett visst lugn. Jag kan inte påverka utgången av allt detta utan bara flyta med och vänta.

Men ändå. Det är faktiskt ett litet helvete i sig. Att planera, att på minuten veta att klockan 15.05 den 16 februari blev vi befruktade och sen väntan på om allting slutar i glädjeskutt eller tårar.

Tänk vad mycket man går igenom ändå. Tänk att man orkar med allt, även om man då och då måste bryta ihop för att orka resa sig upp igen. Tänk att man faktiskt inte är ensam, det finns stöd att få av människor som vet p r e c i s hur det känns.

Tack alla underbara! Tillsammans blir vi starka och ska lyckas! ♥

3 kommentarer:

MochM sa...

Ja något kan man ju konstatera, att man är starkare än man ibland tror. Men visst ska det här väl gå vägen den här gången. Molvärk behöver inte vara mensvärk, molvärk kan vara bra värk. Tänk positivt!
Angående hur man räknar verkar alla göra olika. Själv räknade jag ET som dag 0 medan andra räknar den som dag 1.
Håller tummarna!
m.

Malin - brandteknologen sa...

Hoppas att det är en bra reaktion och inte något negativt...

Första dagen av något är ju både första dagen och dag 0, men ska man säga för x dagar sedan så kan du ju inte säga att det är 1 dag sedan när du gjorde det samma dag. Så tex dag 5 är det 4 dagar sedan... Om du hänger med på hur jag menar?
Kram

Jupp sa...

Man säger ju att "det som inte dödar mig gör mig starkare". Fast oftast känns det som om man hellre skulle fortsätta vara svag än att behöva gå igenom smärta om och om igen.

Det är viktigt att tillåta sig att krascha, för att det är endast på ben som fått vila som man klarar av att stå stark igen.

Visst är det pirrigt att veta precis på dagen NÄR..... men oxå en underbar vetskap i framtiden. :-)

Många kramar, J