Första julgransplundringen

Jag minns som liten att vi var på julgransplundring och det var så mysigt. Musik, sång, dans och så godis. Tidigare i veckan ringde Majas kompis på dagis, en herre vid namn T och frågade om inte Maja ville följa med på julgransplundring som kyrkan anordnar.
Vi höll ju på att duka under här hemma för det var så otroligt gulligt gjort. T's systrar hade pratat om vilka kompisar de skulle ta med och T hade deklarerat hemma att han ville ta med Maja.

Det blev först familjegudtjänst men sedan bröt julfesten ut med dans kring granen och fika.
Sockerchocken senare sprang det barn överallt för att övergå till dans igen. Jag fotograferade en del - frilansar som lokalrapportör för en morgontidning här i Eskilstuna - så när det händer något trevligt så skriver jag en kort blänkare om det.

Eftersom tomten jobbat hårt i jul så fick tomtemor komma. Med sig hade hon godispåsar till både barn och vuxna. Då vårt godisförbud har gått åt fanders på julafton så fick hon såklart också.
Hon ber dock inte om godis om hon inte ser det framför näsan.

Vi hade en fartfylld och trevlig eftermiddag! Bra ordnat av alla som medverkade från Ärla-Stenkvistaförsamling.

Går iväg från vägskälet

Beslut taget. Beslut meddelat i tisdags. Nervöst, men bad chefen om ett möte där jag rakt på sak talade om att jag har funderat och kommit fram till att detta jobb var inte rätt för mig.

En stor tyngd lättade över bröstet. Jag kan andas igen efter att ha våndats över detta beslut.
Min provanställning går ut i slutet av mars och jag ville vara schyst och berätta nu så chans finns att hitta någon annan snart.

Kollegorna tyckte det var tråkigt eftersom "jag kommit så bra in i gänget" och ja, jag tycker det är jobbigt för de är himla goa. Men det är inte rätt yrkesval för mig.

Jag var på föreläsning idag med Ola Skinnarmo, Carl Tillenius (trollkarl från Eskilstuna) och Johanna Lundin (teaterentreprenör) där det pratades om driv och passion.
Man måste ha de byggstenarna för att få det att fungera känner jag. Och när jag frågar mig själv vad det är jag själv brinner för så är svaret glasklart:

Jag skall jobba med människor. Det kan vara genom min förening som jag jobbar med ideellt eller genom service. Jag pratar jäkligt mycket, har tusen ideér och tycker om att ge bra service till människor. Det är min passion.

Har precis skickat in ansökan till mitt gamla jobb jag hade säsongen 2011. Nu har jag i alla fall tagit steget och vandrat in på en ny väg. Lättare i sinnet och hjärtat.

En av de sakerna jag brinner för. Att hjälpa andra. Här på Mälarsjukhuset i Eskilstuna med ett gäng Omtanke-påsar som jag fått ihop via min förening. Här låg Maja inlagd hösten 2010 när hon var så sjuk och Elsy till höger var en av hennes underbara sköterskor.

Kommentar från Cattis värmer ända in i själen

"Utifrån mitt synsett är du redan "något". En mamma till ett mirakel och du är en underbar medmänniska, som inte bara stöttar organisationer som är viktigt för oss barnlösa utan även startat organisationen/föreningen där du hjälper till med insamlingar till dem behövande. Så jag tycker inte att du ska vara orolig, utan stanna upp och se vart du är. Du är något stort och har en lysande framtid framför dig! Du är en beundransvärd människa och jag är väldigt imponerad över ditt engagemang.

Mina tankar bara :-)
Ha en bra kväll!

Kram
Cattis"

Ja men såna här kommentarer värmer mitt hjärta rakt in liksom. Blir varm ända in i själen!
Tack så hjärtligt Cattis för otroligt varma och generösa ord till mig! Det betyder mycket! Har du någon blogg? ♥

De här barnen skulle få det bättre någon annanstans

Länk till idiot 1: http://www.gp.se/nyheter/sverige/1.821148-missnojd-pappa-lamnade-son-i-kolden

Länk till idiot 2: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/ammade-bakom-ratten_6750043.svd

Hoppas socialen tar hand om barnen - man får ju magsår för mindre

Hört från badkaret

Maja badar med sina badkritor. Det är båt, bil. buss, Melle, mormor - hon är allkonstnär. Kluddar badkaret fullt. Tar sedan scotch-briten och säger "Städa ooondan, städa ooondan" [städa undan]

Nu ser hon alldeles försupen ut - hela näsan är färgad röd av kritan. Så tittar hon på mig och skrattar. Underbara unge!

Vägskäl

Jag står där nu, vid ett vägskäl och vet inte vilken väg jag skall ta mig in på. Efter samtal med älskade mamma igår (tack snälla!) så kändes det bättre och jag kunde i alla fall förstå att vissa saker får jag lov att lägga bakom mig. Men sedan är frågan vilket ben jag skall stå på.

Vad vill jag bli när jag blir stor helt enkelt? Vet ni vad ni vill bli? Vad är era drömmar?
Jag har miljoner ideér och tankar som tar plats i huvudet - förvirringen är total.

Det är konstigt hur liten och ynklig man kan känna sig ibland. Jag ringde mamma på min lunch häromdagen och var bara tvungen att få ur mig några tankar jag burit på gällande jobb. Men helst av allt hade jag velat krypa upp i hennes famn och bli tröstad. Vuxenvärlden kan vara ganska påfrestande ibland. Jag är glad att jag har båda mina föräldrar och deras stöd i saker jag gör, tack älskade ni!

När man tror att det kanske skall gå ändå

De små tankarna om syskon växer sig större inför varje månad efter ägglossning. Små förhoppningar om att den där " en på miljonen" kanske är nu. Ett sting av besvikelse när mensen kommer, även fast jag vet att vi nog, troligtvis, antagligen inte alls kan få barn den vanliga vägen.

Innan denna ägglossning gick sambon på akupunktur. Förhoppningarna blev större - tänk om det kanske hjälper. Men nej, skall vi ha syskon till vår älskade dotter så blir det IVF igen.

Vårt lilla ägg får stanna i frysen till oktober 2013. Jag skulle nog vilja göra ett försök detta år.
Samtidigt känner jag mig otacksam. Vi har ju Maja, hon är helt fantastisk! Vi är så tacksamma! Skall man då ha ännu ett barn när man skall vara glad att man har lyckats få ett? (Okej, sambon har ju två)
Samtidigt ser jag hur mycket hennes halvbror betyder för henne. Så att ha syskon är ju en viss trygghet i sig.