Älskade mamma

Jag vet ju att min syster, pappa och sambo läser som ingår i min närmsta familj. Men mamma har inte velat läsa så mycket för det tycker hon har varit jobbigt. Speciellt under tiden när vi förlorade lillpyret i magen och allting runt omkring. Vi kan ju prata om det förstås och hon stöttar oerhört mycket, men att läsa har blivit för mycket för henne.

När vi pratade i veckan så sa jag "Det är ju synd att du inte läser bloggen nu när jag...."
" Jag har faktiskt varit inne nu, sköt hon snabbt in"
"Vad kul, då har du ju sett magbilden också, sa jag"
"Ja det har jag och visst är det en gravidmage, säger hon"

Älskade mamma, det värmer i en dotters hjärta att du är inne och läser på bloggen och följer vad som händer när vi inte bor så nära varann längre.
Massa kramar till dig och såklart även till pappa, syster och sambo som också läser, kommenterar och stöttar helt fantastiskt! Älskar er SÅ mycket!

Bellman

Igår när vi hämtade lilleman hos sin mamma så visade han stolt upp senaste familjemedlemmen. En lillebror. Nu är han storebror till två stycken och oerhört stolt. Blir spännande om det är en lillebror eller lillasyster som växer i min mage.

Alla har olika bud. Några jobbarkompisar tror på en flicka, även min pappa och sambo tror det.
Medan jag och mamma tror att det är en kille.

Vi planerar inte för mycket men pratade lite på skoj om namn i bilen hem.
Lilleman deklarerade att om det blev en kille kunde den heta Bellman. Vi är mer tveksamma...

Mäktig känsla

När jag tänker på att det faktiskt bor en liten människa i min mage som förhoppningsvis kommer till oss i november sprider sig ett leende över mitt ansikte. Det är en fantastisk stark och mäktig känsla, att få äran att bära på ett barn.

Samtidigt tänker jag på alla som inte kan få bära på sitt barn. Som av olika anledningar inte kan bli gravida överhuvudtaget, inte ens med hjälp. Jag känner en stor sympati för dessa människor som gärna vill uppleva detta men inte får. Samtidigt känner jag en sorg för alla de människor som inte förstår att allting i livet inte alltid är så enkelt. Att skaffa barn är inget man bara gör, det är bara ett dumt uttryck. I alla fall för vissa. För oss som har en lite svårtillgänglig stig att vandra på, för oss som kämpar.

En ovanligare måndag

Igår kom syster förbi jobbet och vi hade lunchdejt. Jag tyckte det såg ut som hon svalt en medicinboll. Bakifrån syns det inte att hon har gjort det dock, så det är verkligen bara en mage.

Roligt är det i alla fall att vi är gravida samtidigt, även om det skiljer 20 veckor mellan oss.

Älskade systeryster, jag är helt faschinerad av magen. Gigantisk och jättefin! Snart har man äran att bli moster!

Min kollega svängde in med fruktfat och mobilen tryckt mot örat. Honungsmelon stod på menyn och det satt bra framför datorn.

När jag kom hem var sambon iväg och hjälpte sin syster och svåger, men eftersom han är köksmästare i hushållet fanns det mat i kylen och en söt liten lapp.

När jag skulle vattna ute höll missen på att leka med något på gräsmattan. Gick fram och hittade en fågelunge (vi räddade två stycken häromdagen som fick återvända till boet) som levde.

Plockade upp den och surfade febrilt på hur man skulle ta hand om den. När sambon kom hem insåg jag att jag var tvungen att lägga ut den, omöjligt att rädda den om jag inte skulle behöva kräkas upp mat och ge den. Stoppade om den i handduken som den kröp in och gick med tunga steg in. Jag är djurvän så det är läskigt...blir riktigt blödig.

En inte helt vanlig måndag med andra ord, men väldigt händelsrik :)

vecka 17+0

Det här var en liten annorlunda sak. Att fotograferas. Eftersom jag inte tycker mina spiror är de läckraste i Sörmland (ja inte i Stockholm heller ;-)) så drog jag på mig ett par tights.

Lite dumt att man inte tog bilder precis i början, men betänk att jag inte är supersmal sedan innan. Syster min tyckte inte det var så mycket gravidmage medan sambon tycker det. Så alla tycker olika :) Men liiite gravidmage tycker jag själv att jag har.

Ska försöka ta kort varje vecka, kan ju vara roligt att se utvecklingen eftersom vi även har bild på ägget innan det sattes in.

Ha en supertrevlig kväll! Vi ska strax äta sen middag, sen blir det Desperate housewifes och glass från hemglass-bilen.

Positivt tänkande från oväntat håll

Igår kom företagets VD och pratade med mig. Undrade hur jag tänkt vara ledig och så vidare.
Jag förklarade vänligt att jag inte planerat något ännu, vill vänta till rutinultraljudet för att veta så bebisen mår bra. Därefter kan jag nog ta tag i det. Han förstod men ville såklart att jag ska fundera, så att de vet hur de gör med vikarie. Jag påtalade också att tidigare erfarenheter gjorde mig lite rädd för att planera.

-Försök att tänka positivt, sa han. Se positiva bilder framför dig och tänk hur du går där med barnvagnen.
Jag nickade och han fortsatte berätta om sin fru som är väldigt sjuk, men som genom tankens kraft kämpar på och kan råda bot på smärtan i kroppen.
-Själv ska jag bara anställa människor som kan skratta. Jag ska omge mig med positiva människor, avslutar han och jag kan bara hålla med.

Häpen gick jag tillbaka till mitt kontor. Det var inte vad jag väntade mig från VD.n som annars kan vara väldigt tystlåten när han går ner till vår våning.
Men än en gång bevisar det hur mycket man inte vet om människor. Varför de beter sig på ett visst sätt och tycker som de gör. Vi vet för lite om våra medmänniskor helt enkelt. Tills den dagen de öppnar dörren och bjuder in en att ta del av deras erfarenheter.

Erfarenheter som formar oss människor. På både gott och ont.

Måndagsmorgon

Jag sitter på tåget på väg mot Stockholm, tröttsamt tidigt. Tacka vet jag ljuset, när klockan ringer 04.50 är man inte kaxig...Att sedan ha två timmar i resväg gör vem som helst matt.
Men jag ska inte klaga, det är skönt att ha jobb. Om bara man slapp långa resorna.

Har lagt märke till att brösten inte ömmar lika mycket som tidigare. Frågade lillasyster hur länge hennes gjorde ont och fick till svar "3 månader" vilket lugnade mig en smula. Då kanske det är helt normalt att de inte skall ömma varje dag.

Igår försökte vi fota magen. Det blir en ny session idag, lite tidigare så man slipper använda blixten.
Bered er på en blek fiskpinne när jag lägger upp bilderna. Om jag nu vågar :-)

Ha en jättefin dag!