Det här med att bli sjuk (sjukhuset och hemgång i december)

I slutet av november klarar jag inte mer. Har gått upp 1 kg om dagen i bara vätska och vågen närmar sig 80 kilo. Jag är så full av vätska. En läkare skrämmer upp mig att man kan få massa problem om man får dränage. En annan som la in mig på sjukhus säger att nu skall vattnet ut.
Det var varken skönt att få slangen instoppad i magen och det var inte skönt att ha den därinne - kunde knappt gå på toaletten av smärtan. Men att få ut 4-5 liter vätska var välbehövligt!

 

Mina föräldrar från Stockholm kommer o överraskar mig och det är så skönt att få träffa dem ett tag!
Mamma har med sig hemmagjord vinbärssaft som jag med glädje får i mig.

 

Slangen som låg inuti magen. Inte konstigt det skavde och gjorde ont.

Gravid i vecka 5
Mycket vätska kvar som ni ser!

Allvarlig överstimulering

 

25 november vaknar jag och upplever att det är lite tungt att andas.

Som att andningen inte hänger med när jag sätter mig upp i sängen.
Jobbar 10 timmar trots allt och klarar dagen men ringer Oxbackskliniken för att meddela mitt tillstånd samt att jag har ökat lite i vikt (läkaren bad mig väga mig varje dag för att hålla koll)

Jag får tid dagen efter på eftermiddagen.
När jag vaknar är det jobbigare att andas men jag tar mig igenom halva jobbdagen innan vi åker till Södertälje där läkaren konstaterar överstimulering och vätska i magen.
Jag vill veta om jag har vätska i lungorna så medan vi rullar hemåt ringer han Mälarsjukhuset.
Innan vi kommer ut på motorvägen ringer han och meddelar att vi kan åka till akutmottagningen på en gång - de vet om att vi är på väg in.

Efter ett par timmar konstateras att mitt blodvärde ligger på 169 (ordinarie skall man väl ligga under 140)

och läkaren meddelar att jag nu kommer bli inlagd.
Mannen åker hem för att hämta väska med saker och jag inväntar röntgen.
Röntgen visar på vätska i lungorna och där får jag förklaringen till varför jag andas så dåligt. Men jag syresätter mig som tur är bra.

 

Dagarna går på Mälarsjukhuset. Mina fina vänner Lotta & Lotta kommer med presenter och ena Lotta besöker mig varje dag för att fördriva dagen. Så underbart med fantastiska vänner!




UPDATE: Jag är utskriven från sjukhuset, men skriver dessa blogginlägg lite försenat .....

Äggplock, insättning och lätt överstimulering

 

Den 14 november var vi på Carl von Linné-kliniken för äggplock och ut kom 16 ägg om jag minns rätt. Den 16 november var vi tillbaka för insättning och 7 stycken frystes ner.

Läkaren sa att det var rätt nära en överstimulering men vi var bara glada att allt gått bra.

Måndagen 18 november vaknar jag med enorma smärtor. Vet inte riktigt var jag skall ta vägen och ringer min man och ber honom komma hem för att ta hand om M.
Av smärtan blir jag illamående och lägger mig i badrummet, där ligger jag på golvet i 2,5 timme.
Ringer kliniken och de hänvisar till att ringa läkaren på Oxbackskliniken i Södertälje.
Vi får läkarbesök samma dag och det konstateras en lätt överstimulering - smärtan har troligen berott på att äggstockarna av tyngden och storleken vridit sig.

Jag får blodförtunnande sprutor utskrivna på recept - i förebyggande syfte så att jag inte får blodpropp. En bra tanke från min läkare som säger att av 300 stimuleringar så brukar 1 få överstimulering. Min "tur" detta år säger jag.

Biverkningar av nässprayen

Jag minns inte om jag fick några biverkningar 2008 men denna gång känner jag mig rätt slut
Visserligen har jag tusen bollar i luften samtidigt och slarvar nog med sömnen. Men jag har huvudvärk emellanåt och värmevallningar.

Just idag är en sådan dag då jag känner mig extra trött, men så har det varit en intensiv helg med ideellt jobb på lördagen och städat massor på mitt nya arbete (som ägarna lämnat efter sig i lite tråkigt skick) på söndagen.

Nu på fredag är det läkarbesök för att undersöka slemhinnan och eventuellt ta blodprov för att se så jag är nedreglerad ordentligt och kan påbörja sprutorna.
En aning skrämmande och spännande att tänka på att vi förhoppningsvis gör äggplock och instättning om 2 veckor.

M har en vision - som jag hoppas skall bli sann. Här har hon ritat mig med en liten bebis i magen

Idag för fem år sedan blev hon till

 

20 oktober 2008 var vi in till Carl von Linné-kliniken och lilla M blev till för att sedan frysas ned ett par månader innan hon togs upp i februari 2009.
Man får vara tacksam för forskningen som ju faktiskt innebär att vi har kunnat bli föräldrar.

Ikväll vid läggdags när jag skulle natta henne tittade hon på mig och sa
"Så fin du är mamma"
Man dör kärleksdöden ett par gånger om och är innerligt tacksam för att hon kom till oss och att man får vara hennes mamma. Kärlek!

Nu väntas utbildning i Stockholm i två dagar inför mitt nya jobb.
Passar perfekt att åka till storstaden för då får jag möjligheten att sova hos mamma och pappa.

Ha en härlig vecka - ta hand om dig!

7e dagen med Synarela

Vackra höst utanför sovrumfönstret

7e dagen med Synarelan och inga större biverkningar. Emellanåt lite huvudvärk och ömma bröst men det behöver inte bero på sprayen.

Insåg att smaken av medicinen är som att spraya hårspray eller parfym rakt ner i svalget.
En ytterst märklig smak/känsla när medicinen når slemhinnorna.
Det är skönt att man gjort detta förut så att man har hyfsad koll på vad som händer.

Vårt nästa steg är kontroll 1/11 för att se om jag är nedreglerad ordentligt.
Kittlande tanke att vi förhoppningsvis om 4 veckor är befruktade och om 6-7 veckor vet ifall det är en graviditet. Tiden går så fort samtidigt som den går långsamt.

Ha en fin torsdagskväll!

09-21

Kalendernoteringen fem minuter innan 9.00 och fem minuter innan 21.00 - varje dag.
Nygamla rutiner som införlivas i vardagen. Nässprayen, 1 puff i vardera näsborre morgon och kväll.

Inte helt lätt att komma ihåg. Känner att jag har en mer lättsam inställning till medicinerna än sist.
Då var allting så främmande och skrämmande. Det är fortfarande skrämmande. Men vi har erfarenhet och det känns som en stabil grund att stå på.

Jag ser bilder i mitt huvud på M som stolt storasyster till sitt lillasyskon. Nu är det bara att tänka positivt och samtidigt inte försöka tänka så mycket alls egentligen.
Det är en stor sak att försöka bli gravida med syskon. Men jag har också en liten människa att fokusera på. Som gör att det förhoppningsvis blir lättare än den första resan.
Hon håller mig i handen när jag tagit blodprov och jag tvekar inte att hon kommer hålla mig i handen när jag skall ta sprutorna i magen.


Ett fantastiskt barnbesked ikväll från en fantastisk kvinna. Äntligen skall hon och hennes man få åka och hämta hem sin son. Efter 9 års barnlöshet, väntan & längtan så är det deras tur.
Jag grät när jag läste hennes uppdatering på Facebook. De kommer bli så fina föräldrar!

Kärleken är stor! Ta vara på dig du som läser - du lever bara en gång!

Utsikt från vårt sovrumsfönster