Mörkt

Nu är det tråkigt mörkt när man åker till jobbet. Kl är 05.52 och jag hoppas slippa köerna i storstan. Pansaris fick man skrapa också, märks att hösten kommit. Ha en toppen dag!

v.34+0 och magbild

Det är otroligt vad veckorna tickar på fort nu. Känns väldigt konstigt att det är sex veckor kvar till beräknad förlossning . Fortfarande overkligt. Önskar innerligt att allting går bra så att vi får föda en levande och frisk liten bebis.

I helgen var vi på systersonens dop, mycket trevligt i kyrkan med en bra präst.
Sedan var det god mat och fika i hembygdsgården. Tack för en minnesvärd dag!
Mamma har sytt världens finaste dopklänning! Den fick nu systersonen ha på sig och så får vi ha den sen till vårt dop.
Många tyckte magen var jättestor sedan sist man sågs och det är mysigt att höra! Jag tycker om att vara tjockis - jag bär ju på en guldklimp därinne!

Nu kanske man måste förstora upp bilden för att se vart dinosauren varit framme...
Som sagt, inte det tjusigaste i världen men så är det. Bara acceptera faktum. Lite läskigt dock att huden tänjer sig så att den spricker. Känner mig lite som en wienerkorv som spricker ;-)

Sjuan kickar på och rör sig därinne, det känns som att h*n ändå har ganska gott om plats.
Imorgon ska vi in till barnmorskan för koll och jag hoppas allt ser bra ut för oss båda två.

Har börjat sova med skena på högra handen/armen för att försöka råda bort på domningarna jag har i fingrarna. Kommer bild på skapelsen senare.

Hoppas ni haft en fin helg! Kram!

Riven av en jättedinosaur

Jag läste ett inlägg på familjeliv.se som visserligen var gammalt men det stod så härligt om en tjej vars sambo sa att det såg ut som hon blivit riven av en jättedinosaur apropå hennes bristningar.

Det är först nu, under slutskedet av graviditeten som mina bristningar på magen dykt upp.
Jag såg dem inte själv först eftersom magen är i vägen (lika lite som jag ser mitt underliv nuförtiden och får raka därefter...;-))

Har sedan tonåren bristningar på låren och lite på höfterna. De har varit ganska bleka fram till nu då de antagit en violett ton. På magen är det också lite färgglatt.

Bristningar är ingenting jag hurrar för - kan man slippa är det ju skönt. Men samtidigt så är det ju såhär när huden tänjs ut. Det blir som en tatuering - ett minne. Även om det inte är supertjusigt. Jag får tatuera in bamburör på magen sedan ;-)

Och nej - jag har inte kört med några krämer för att slippa bristningar för jag tror helt enkelt inte på sådant. Jag har helt enkelt blivit riven av en jättestor dinosaur!

Fler som kliver ombord

Jag surfar runt och hittar massvis med, för mina ögon, nya bloggar som handlar om ofrivillig barnlöshet och alla tankar däromkring. Vad många vi är egentligen!

Vad mycket vi egentligen kan säga till om! Vad mycket vi kan påverka!
Alla sitter ju i stort sett samma båt och ror åt samma håll. Alla önskar vi små bebisar i våra liv.

Vilken makt vi ändå har på något vis. Makten att upplysa omvärlden!
Välkomna ombord - resan kan bli ganska guppig på det stora havet. Men om vi håller ihop så går det!

Positivt

Positivt för att korta ner köerna för IVF
Även om det nu är Stockholm det gäller så är det väl alltid trevligt att de satsar på IVF.arna

Det påminner mig om att kanske mejla igen och påminna Åsa Kullberg att hon har mejl att besvara om varför de drar ner på antalet IVF-försök inom Sörmlands landsting.

Ett år går fort

Runt 16 september 2008 börjades det med hormoner. Larmet på mobilen tjöt tre gånger per dag och när sprayen nådde halsen smakade det äckligt. Men det var samtidigt spännande - så nytt alltihopa. Hur man kan ställa om kroppen med hjälp av mediciner. Hur tacksamt det är att det finns en övre gräns gällande köp av mediciner så man slipper betala _allt_själv.

Det är nästan så att man glömmer bort exakt hur allting gick till - så skönt att man har bloggat sig igenom resan så att det finns nedskrivet. För det är en helvetesresa.

En av mina kunder utbrast att det var ju synd om ungen som skulle bli född såhär sent på året.
Jag bet ihop och sa bara att det är sådant man inte kan planera alla gånger.
Varför tror så många att bebisar blir till på vanlig väg och att man sätter sig ner vid middagsbordet och planerar att ja - vi vill ha en sommarbebis.
Jag kunde ju ha sagt att vi skulle fått en liten knodd i juli men att den inte ville stanna i sin mammas mage - bara för att få tyst på kunden. Men det gjorde jag inte.

Visst, alla vet inte hur det kan gå till. Men ibland blir jag så leds på att höra och på något sätt försvara.

Ännu mer trött blir jag på hur mycket skit man ska behöva få höra på sin arbetsplats (ni kollegor som läser detta tror jag vet vad det handlar om...)
Så idag skall det komponeras mejl. För jag är trött i öronen och blir förbannat ledsen av vissa kommentarer som folk i högre positioner skall ösa över en. Bara för att man är gravid.

Kontorsdag

Vanligen jobbar jag hemifrån numera för o slippa resvägen. Men jag åker in en dag i veckan. Idag klev jag upp 04.23, åkte 05.40 o var inne på jobbet vid 7.00. Rullade i stort sett hela tiden, skönt! En liten bild från mitt skrivbord, ni kanske aaanar vad jag jobbar med ;-)

v.33+0 och magbild

Oj vad länge sedan jag skrev...tiden går fort! Här kommer magbild från söndagen. Nu har vi gått 33 fulla veckor, helt otroligt!

Ringde till barnmorskan idag för mina fingrar strejkar duktigt. Ska ringa vårdcentralen imorgon och se om jag får komma dit och testa ett par skenor till händerna.
Karpaltunnelsyndromet kallas det visst och är vanligt under graviditet. Det är helt okej att fingrarna är stela på morgonen efter nattens sömn, men två av fingrarna på högerhanden känns bortdomnade. Är som att ha gummisnoddar hårt lindade runt så att det blir blodstopp. Obehagligt, men skönt att det är övergående...allting är värt det, men det är lite jobbigt förstås när det gör ont att skriva med en penna eller bre smör på mackan.

Ha en supernajs kväll - ska besvara era kommentarer snarast - de värmer ska ni veta!

190 hjärtslag i minuten...

Idag åkte jag och Sjuan till MVC. Denna gång följde inte L med eftersom det brukar gå fort på kontrollerna. Men när barnmorskan lyssnar på knodden hickar h*n och hjärtslagen ligger på 190 slag i minuten. Vi väntar lite men sedan föreslår hon att kolla med CTG-apparaten.

Så här fick jag ligga, på hotell CTG med mojängen i handen som jag skulle trycka på när jag kände bebisen, såväl sparkar som hickandet. Det höll i sig en stund men snart blev knodden lugnare. Hon faxade iväg utskriften till sjukhuset - ifall jag skulle behöva komma dit för koll.

Men bebisen fick godkänt så det blev ingen ytterligare kontroll. Så det vanliga besöket som brukar ta 20 minuter tog idag 1½ timme. Men hellre det och att de är noggranna med kontroller än bara skickar hem en.
Min vänstra byxficka ser mysko ut...mobil och plånbok ligger där eftersom jag inte alltid har handväskan med mig.
Väl hemma sa L att han visste varför Sjuan varit arg och busat runt så mycket.
För att han inte följde med denna gång...;-)
Nästa besök är om två veckor. Alla värden såg dock bra ut - skönt.
Har gått upp 2 kilo på 2 veckor, hihi. Inte så konstigt att man är tröttare och mer andfådd än normalt.

v.32+0 och magbild

Söndagens magbild. Redan 32 fulla veckor, blandade känslor! Mäktigt, fascinerande, härligt, läskigt - allting på samma gång.

Vi har spenderat helgen i Västervik med goda vänner. 11 personer totalt inklusive tjejkompisens föräldrar. Vi har inte gjort annat än att äta känns det som, inte bara min mage som var upp och ner när vi kom hem ;-)

5-kamp, god mat, gott sällskap, åkt båt och tagit det lugnt - perfekt helg!

Hoppas ni haft en skön helg ni som läser, kram på er!

Till haaavs

Nu är vi ute med tjejkompisens föräldrars båt o ska lägga nät. Ingen sommarvärme, men mysigt o känna lukt av vatten o vågornas kluckande. Ta vara på livet!

På väg mot Västervik

Med bridge-blandning som är typiskt pensionärsgodis. Köpt för att farmor o farfar ofta hade det hemma, för att tänka lite extra på älskade farmor! Ha en fin kväll!

Träff för blivande föräldrar

Onsdagsmorgon, precis svängt på motorvägen mot Stockholm. Jag kör hellre bil så jag kan få lyssna på hög musik och sitta för mig själv än kämpa med alla andra människor på bussar och tåg. Dessutom kan man prutta utan att någon bryr sig ;-)
Det märks att solen går upp senare, klockan var cirka 6.30 här

Inte helt ovanligt så lyckades jag inte komma innan köerna. Från Kungens Kurva och in mot Norrtull tog det en timme. Men det gör inget, så skönt med egen bil.Igår var det dags för träffen för blivande föräldrar. Barnmorskan var bra, om än lite överspelande. Ångrar mig djupt, när hon frågade hur alla visste att de var gravida, att jag inte sa att vi gjort provrör. Blir nämligen lite irriterad när människor verkar tro att gravid blir man hemma i sängen. Här ser ni ett bäcken och en bebis och en moderkaka i tyg som hon väldigt pedagogiskt visade hur förlossningen går till med.I helgen är det Västervik som gäller för lite kräftskiva, det ska bli trevligt! Jag kan ju sitta två timmar i bilen till jobbet så då ska ju en extra timme inte göra någon skillnad. Nu slipper jag dessutom köra själv.

Ha en superbra helg raringar!

v.31+0 och magbild

Det är ganska läskigt egentligen hur tiden faktiskt springer iväg, det måste ju betyda att det är roligt nästan jämt! Magbild kvällen till ära, jag bjuder på ännu mer underklädeschock! ;-)
Min mjölkcentral skymtar däruppe i bild - även om jag inte har något läckage i fabriken ännu.

Sjuan ger sig tillkänna varje dag, är det inte hickningar så är det små sparkar eller rörelser och det värmer gott att få känna det lilla livet därinne.
Kroppsligt så är det ryggen som gör lite ont, speciellt när jag sitter för mycket eller har ansträngt mig. Blir korta pauser och upp och röra på sig när man sitter framför datorn, det är ju mitt jobb att sitta på kontor så svårt att undvika.

Händerna domnar bort lite och jag har svårt att knyta nävarna ordentligt, vilket medför mindre styrka (som om jag inte vore klen nog innan ;-))
Men allt detta är fisar i rymden och jag känner inte att det är outhärdligt. Det viktigaste är att Sjuan mår bra därinne!

Ha en skön kväll raringar!

Ta för givet

En reflektion jag och sambon gjort är hur många som faktiskt tar för givet att barn kommer till den vanliga vägen. Ni vet - två personer i sängen-vägen och inte klinik-ligga i gynstol-lämna simmare i en burk-vägen.

Främst kanske bland äldre människor, där det inte riktigt fanns provrör att tillgå på deras tid.

Man kan ju inte bli arg - för personen vet ju inte hur det egentligen är.
Men samtidigt blir man förvånad att folk tar saker för givet. Inte bara kring detta ämne, utan även kring andra saker.

Som livet självt. Man förutsätter att människor som alltid funnits där kommer finnas för alltid. Men en dag så går det inte att ringa det där telefonsamtalet längre, för personen som brukade svara i andra änden lever inte längre.
Varför i hela friden sa man inte då, när man hade chansen, alla de sakerna man ville säga?
Det kostar så lite att sprida lite glädje och kärlek - men betyder oftast mycket hos mottagaren.

Ingenting är självklart, så ta ingenting för givet - speciellt inte livet!
Kram på er och T A C K för att ni finns och läser bloggen, det värmer i hjärteknoppen!

Älskade farmor

Tack för allting lilla farmor
Nu har själen fått ro

I din späda kropp
ingen smärta längre bo

Himlen grät igår
när de nu den finaste ängeln får

*1927 + 2009
Sov så gott lilla videung

v.30+0 och magbild

Jag kan knappt begripa att vi redan har gått 30 fulla veckor. Får man vara såhär lycklig? Blir nästan rädd...
Det är egentligen inte så lång tid kvar om man tänker på hur länge vi varit gravida. Och jag önskar så att alla som vill vara gravida ska få chansen att uppleva det någon gång, det är magiskt!

Tycker inte det syns så mycket framifrån. Överlag märker jag inte skillnad på magen vecka för vecka, man vänjer sig väl fort. Men det är trots allt nästan 10 veckor kvar, så den lär ju bli större.

Vi var på MCV igår och mina järnvärden var bra igen! Har inte slarvat med mina tabletter (Mitt val kvinna) utan tagit dem varje dag samt ätit leverpastej.
Glukosvärdet var helt i sin ordning och jag har gått upp 2 kilo på 6 veckor och väger nu 85 kilo. Sambon, glöm 100 kilo...!
Magen växer enligt kurvan, hjärtljuden var något lägre (146 jämfört med 160 förra gången)
Vår rara barnmorska kände hur bebisen låg och h*n ligger med huvudet ner.
Att jag har ont därnere, då det känns som en kniv som vrider runt förklarade hon med att man har mycket nerver och det kan vara något sådant som kommer i kläm.

Nu är det tätare kontroller och sedan är det ultraljud i v.36

Som sagt, oerhört fascinerande att få vara med om detta. Och så otroligt tacksamma är vi!
Kram till er!